Tankar från en stubbe

Satt på en stubbe i skogen och funderade. På både mitt eget liv och mänskligheten i stort. Kom fram till att mitt liv har hittills varit helt fantastiskt och underbart. Fått göra så mycket. Träffat så många underbara människor. Sett så mycket fantastiska platser. Skapat så många härliga minnen. Dryga 60 år där 97% (vet inte siffran) är ren och skär glädje. Om något händer nu så spelar det ingen roll för att jag är så nöjd. En del saker är jag stolt över och andra saker mindre stolt men det är ju mitt liv. Så jag måste nog ändå säga att jag ångrar ingenting. Att såra en del eller kanske skadat ber jag om ursäkt för. Men felfri? Vem är det? Min resa har varit 10+ hittills.  Någon gång kommer nog allt kunna berättas på något sätt. Du får kanske vänta och se? Eller så finns det inget som intresserar dig? Bryr mig inte särskilt mycket om det. 

- Det är mitt liv och jag gör vad jag vill-

Människan är en ond varelse i grund och botten. Varför finns denna parasiten på jorden? Denna cancer! Vad gör vi för gott? En del vill bara få ett litet rent samvete. Cykla eller källsortera. Vi förstör miljön och vårt jordklot. Dödar hela arter ur djurlivet. Skär halsen av människor för deras gud säger det. Och du tror att sugrören är lösningen? Jaja varje liten sak räknas. Nej det tror inte jag. Varje människa räknas tror jag. Varje person gör ett avtryck. Om vi tar bort alla sugrör eller 100.000 personer. Mest effekt? Tänk en tanke om vi skulle sluta rädda människor som behöver hjälp för sin överlevnad. Allt från mat till medicin. Om vi blev typ 2 miljarder färre människor, så undrar jag vad det skulle göra för klimatet? Varje liv räknas? Om vi vill utrota vår planet absolut. Varför ska alla arter utom människan ha självsanering?

Sen all annan ondska. Den ska vi inte prata om.

Så funderar jag en dag i skogen i Dalarna.

Jag har det så gott och njuter nu av en fiskgratäng och en väldigt god öl till den.