Utflykt

Tog en semesterdag för en liten utflykt till Ludvika. Ska ta ut min mc på sommarbete. Ett slags kosläpp. SMHI har lovat 17 grader. Nu är klockan 09:30 och solen skiner. Det är lite småkallt fortfarande men man känner att solens strålar höjer temperaturen timme för timme. Jag behöver den här dagen för min mentala hälsa också. Det är mycket som händer just nu. Massor av planering och tankar om framtiden. Vart är jag på väg? Hur ska det bli? Jag tänker också på allt jag ställt till med. Sårat folk. Gjort folk besvikna, ledsna och arga. Deras liv har ju förändrats också. Jag gör det jag gör för min skull. Japp tolka det som egoism eller vad du vill. Jag har ett liv och kan inte må dåligt då. Jag har ett ansvar mot mig själv. Precis som du har. Folk ska inte rädda dig. Du ska göra det själv. Så långt det är möjligt. Går inte det? Då ska du söka hjälp där den finns. 

Sitter på tåget mot Ludvika nu. Gott om sittplatser!

Harmoni

 Lugn och ro idag.

Lördag i Hagge

Det ska inte va lätt att leva i ett i-land. Man skapar sina egna problem. Jag är så bortskämd att jag inte kan glädjas över det lilla. Måste vara storslaget och bättre än innan. Suck! Nu blir det en väldigt lång promenad för att rensa lite tankar. I skogen mår jag ofta bra. Diskuterar med mig själv och kommer ofta fram till bra beslut eller insikter. Den här bloggen har jag enbart för min egen skull. Det är upp till dig att tolka den hur du vill. Vill du som känner mig ta upp något så gör det. Din tystnad är också talande i sig. Du är alltid välkommen att höra av dig. ****** Det blev en riktigt lång promenad. Massor av tankar. Ganska positiva sådana. Finns såklart alltid mörka moln på min himmel men ser ändå saker som kan bli bra. Måste bara höja mig ett par snäpp. Nu ska jag gå och ta en bastu i byn. Skönt att göra det med ett gäng gubbar som gillar Leksand och småhatar Stockholm. Sen blir det Förhoppningsvis en GT ikväll. Ps. Måste ta upp vänskapen med några stycken. Jag är skyldig en del lite ödmjuk rump-pussning (låter bättre på engelska).

Tankar

Tankar kommer och går. Tvivel över ett beslut finns ofta. Gör jag rätt? Det svänger emellanåt hit och dit. Men resultatet blir ofta detsamma. Jag kunde inte göra det på ett annat sätt. Jag får leva med mina beslut och åsikter. Kommer aldrig bli 100% sams med mig själv. Så är det. Ångrar inte mycket av alla beslut jag tagit. Förutom när jag sårat folk. Framförallt dom som står mig närmast. Nu är inte allt ett helvete. Jag har tagit många beslut som jag är stolt över. En del av dom var tuffa att ta. Det kallas väl för att leva. När man väger fördelar och nackdelar så blir ofta beslutet rätt. Förlåt mig för att jag sårar men ligger all skuld på mig för att jag vill ha ett liv som jag mår bra av? Jag lever en gång. Det är inne på sin sista tredjedel. Ska jag då leva på andras villkor än mina egna? Självklart ska ett gott hjärta vara viktigast. Men det kanske är att såra någon lätt istället för stort/tungt? Hur lever du ditt liv?

Polisstation

Jag arbetar på en polisstation någonstans i Sverige. Det är jättekul och oerhört omväxlande. Jag gör inte samma saker två dagar i rad eller vet vad som händer under dagen. Och jag arbetar på Stöd Service så jag slår mig inte för bröstet och hävdar min stora betydelse eller inte. Jag vill bara säga några ord om ledningen på min arbetsplats som är likande på många polisstationer. Det kan jag garantera. När poliser som är utbildade att bli poliser och blir bra poliser (enligt bedömare) så finns ju chansen att bli befordrad eller möjligheten till att söka andra tjänster. Och det blir ju så att då hamnar poliser som chefer och hamnar högt upp i hierarkin. Fullt förståeligt. Men är det bra? Är en f.d. (eller nuvarande) polis chefs-materiel? Hur mycket kan en polis om bra chefskap? Vad utmärker en bra chef? Vad tycker du en chef ska göra för att arbetsplatsen ska bli så bra som den kan bli? Våra chefer på min arbetsplats är många. Väldigt många. Och ofta frånvarande. Utan att meddela vart dom är. Inte särskilt motiverande är dom. Jag tycker att en bra chef står bakom och frågar då och då vad hen kan göra för att jag ska kunna utföra mitt arbete så bra som möjligt. Min nuvarande chef är en glidare. En som ska göra så litet som möjligt för att få ut så mycket som möjligt. Jag hör min chef men lyssnar inte. Jag mailar om allt för att för att få allt skriftligt. För att han inte ska komma undan och att jag ska ha bevis vad som sagts och inte sagts. Han försöker komma och svara muntligt men då är jag på han igen för jag vägrar ta emot det muntligt. Han vill bestämma och detaljstyra men när vi frågar så säger han att vi ska ta egna beslut. Sen ska vi fråga andra. Allt blir en byråkratisk sörja. Sen älskar han möten. Så istället för ett svar på en enkel fråga så ska det stötas och blötas på nästa möte. Varför tar man inte chefer från det civila och utbildar dom i polisiära frågor? Så det blir jämnvikt med polisorganisationen. Jag kanske ska bli en glidare själv?

"Ett lands poliskår motsvarar hur landet mår"

Vägs

Vägs ände är ett uttryck som jag är osäker på när det ska eller kan användas. En metafor som används lite slarvigt kanske? Som alla andra. När inget längre finns att göras. Man hamnar väl där emellanåt? Och löper linan fullt ut och bröstar det som händer. (Tack för att du förstår en del av det jag säger) En osäker framtid och en slags flykt. Men det har pågått för länge för min hälsa så nu är jag just vid The Point of no Return. Imorgon kanske det känns bättre. Drömmen att kunna förändra var bara en dröm. 

Nostalgi

Då och då dyker lite nostalgi upp i mitt flöde och i mina tankar. Kom ihåg när jag åkte med mormor mellan Eckerö och Grisslehamn med färja. Hon köpte så mycket cigaretter hon kunde sen fick jag ta Dramaten genom tullen för hon trodde ingen tulltjänsteman skulle ta in ett barn för kontroll av smuggling. Jag fick ju godis så allt var ok för henne. Saknar min mormor ibland. Hon var underbar mot mig.

Hylla

Hylla den som hyllas bör! Glöm inte att berätta för en god vän eller annan att du uppskattar att den lyssnar och inte dömer för att du säger det du gör. Att du är den du är. Att du beter dig som du gör. En god vän är fruktansvärt svårt att få. Och det krävs omsorg att vårda. Som det är med alla nära och kära. För mig är det oerhört stort värde i att få prata om allt. Särskilt om det obekväma. Hör du mig prata om obekväma saker/frågor. Då är du en god vän. Och jag hyllar dig tusenfalt. Tack!

.

En tanke

En ny dag i mitt liv. Det händer galet mycket just nu. Inte så roliga saker. Sårar folk. Gör folk arga. Skapar besvikelse. Jag är inte landets populäraste person just nu. Att göra det jag gjort är inget jag är stolt över. Men för min psykiska hälsa nödvändig. Tyvärr var jag tvungen till detta. Jag har också bokat träff med någon att prata med. Nej jag mår inte skit jämt men det händer. Då och då. Så jag har tagit ett livsavgörande beslut. Och hur illa det än är så är jag tvungen. Ser ingen annan utväg ur det som pågår i mitt huvud. Jag vet att jag borde vara lycklig. För jag har verkligen allt. Men det går inte. Det funkar inte. Så jag sårar, förstör och allt negativt som går. Orkar inte säga mer. Tolka det som du vill. Jag bryr mig inte så mycket.

Tid för ödmjukhet

Inte en vanlig fredag. Inte ens en vanlig dag. Jag har skrivit massor genom åren som aldrig blivit publicerat. En dag kommer jag att göra det. När tiden och världen är mogen. Men kanske framför allt jag själv. Tror att det finns folk som vill veta. Som kollar här emellanåt. Idag är inte en dag att vräka ur sig saker. Idag är tid för ödmjukhet och omtanke. Jag sårar och förstör. Varför? Jag kan inget annat just nu. Men jag skulle vilja vara mer ödmjuk. Blir nog en liten paus nu.