Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
torsdag 23 september 2021
söndag 11 juli 2021
En bild av Sverige
Så här kan det se ut idag 2021 i Sverige. Det gjorde det inte i min ungdom. Har det blivit bättre?
torsdag 8 april 2021
lördag 17 oktober 2020
Lilla hjärtat
Har du inte sett serien om Gabriel på Netflix? Gör det! Den är viktig att se tycker jag.
Jag fattar inte att all denna ondska och likgiltighet finns hos oss människor.
Jag kommer alltid att avsky människan som varelse. För hos oss finns inte godhet.
Vi är ett äckligt rovdjur som inte bryr oss alls.
Jag vet att vissa har lite godhet inom sig men i grunden är det ren och skär ondska.
Kolla in denna om du vågar!
Det händer överallt även i drömlandet Sverige.
Tänk på Lilla Hjärtat!
söndag 4 oktober 2020
fredag 11 september 2020
Barn
Ni som funderar på att skaffa barn.
Tänk er för en gång till!
När man tar en 14-årig påtänd tjej och ringer till föräldrarna.
Och föräldrarna inte orkar komma och träffa oss poliser och socialtjänsten.
Istället säger de till flickan att det går alldeles utmärkt att hon sover borta en natt till.
-De vet inte var hon ska sova.
(Troligtvis hos en 10 år äldre kriminell person på andra sidan stan.)
-De vet inte hur sent hon är uppe på nätterna.
(Hon var ute till 2 igår natt innan hon åkte till en kriminell kompis och sov.)
-De vet inte var hon hänger.
(Överallt i hela länet. Bland annat på Plattan.)
-De vet inte vilka hon umgås med.
(Kriminella personer.)
-De vet inte varför vi tror att hon tagit narkotika.
(Tydliga drogtecken, hon har blivit väldigt sliten de senaste månaderna.)
-De vet inte när hon sov senast.
(Hon har sovit sex timmar de senaste två dygnen.)
-De vet inte när hon åt senast.
(Hon har inte ätit på två dagar. Förutom en halv smörgås.)
-De vet inte om hon har några pengar med sig.
(Hennes pojkvän har hennes bankomatkort. Oklart var han är, och om det finns några pengar på kortet.)
För föräldrarna frågar inte. De vill avsluta telefonsamtalet snabbt. Varför ställer de inga frågor?
Jag vet inte, men det gör mig och mina kollegor upprörda och frustrerade. Men vi visar såklart inte en min av det för flickan.
Efteråt när vi pratar om ärendet, visar det sig att vi är flera som tänkt tanken att man vill ta med den här flickan hem. Ge henne mat, kärlek och bädda ner henne i en varm säng. Skydda henne från allt ont.
Vi skriver anmälan, ordnar med urinprovet så det kan skickas iväg på analys, och skriver en orosanmälan till Socialtjänsten igen. För tredje gången, på den här flickan. Vi beskriver hur sliten och nedgången hon blivit de senaste månaderna.
Bara jag och min kollega har skrivit tre orosanmälningar. Våra andra kollegor på Norrmalmspolisen har också skrivit orosanmälningar om henne.
För vi är oroliga. På riktigt.
/A.L. gruppchef Områdespolisen Norrmalm
torsdag 2 juli 2020
Abbe Blattelito
Har du hört Rättegångspodden med Abbe?
Jag häpnar när jag hör den.
Men förvånas inte ett dugg.
Jag är inte ens överraskad.
För så här ser det ju ut i Sverige 2020.
Detta händer idag och i morgon om och om igen.
Han kommer ut i juli nu!!
Fullblodspsykopat är mitt omdöme om honom.
Att han kommer göra detta igen är det låga odds på tror jag.
Vi är naiva av oss i grunden.
I en värld full av MeToo rörelser och andra så
undrar jag varför vissa saker och händelser är
ointressanta eller oengagerande?
Media är en stor påverkande faktor.
Trump är viktigare än kvinnors säkerhet i Sverige.
Att förlåta är viktigare än att straffa.
Blunda är lättare än att ta tag i problem.
Folk som begår brott får så många chanser av samhället att jag både kräks och häpnar.
Jag garanterar att skulle Abbe Blattelito ge sig på min dotter så skulle jag få skaka galler under en lång tid.
Lyssna på den och tänk om det var din dotter!
fredag 5 oktober 2018
Till alla föräldrar
Ska detta behövas?
Varför skyller alla på samhället?
Min dotter ska bli lärare och praktiserar just nu på en skola.
Där har hon fått tagit del av alla hat mail mot lärare som inte
ger barnen dom betyg som dom tycker dom ska få.
Dom tror aldrig att sina barn ljuger.
Föräldrar tycker att lärarna ska uppfostra och fixa till deras barn.
Vi blir allt dummare och mer korkade.
Att brev som dessa ens förekommer får mig att bara bli ledsen.
Men också arg ska tillägas.
Varför skyller alla på samhället?
Min dotter ska bli lärare och praktiserar just nu på en skola.
Där har hon fått tagit del av alla hat mail mot lärare som inte
ger barnen dom betyg som dom tycker dom ska få.
Dom tror aldrig att sina barn ljuger.
Föräldrar tycker att lärarna ska uppfostra och fixa till deras barn.
Vi blir allt dummare och mer korkade.
Att brev som dessa ens förekommer får mig att bara bli ledsen.
Men också arg ska tillägas.
torsdag 21 december 2017
Barn
Tycker du att alla ska få skaffa barn?
Uppfostran skickar ibland oskyldiga barn åt helt fel håll.
Jag tycker att vi bör utreda om religion ska vara otillåtet före 18 års ålder.
Är man mogen att ta egna beslut före 18?
Uppfostran skickar ibland oskyldiga barn åt helt fel håll.
Jag tycker att vi bör utreda om religion ska vara otillåtet före 18 års ålder.
Är man mogen att ta egna beslut före 18?
söndag 10 december 2017
måndag 18 september 2017
Läxa upp barn
https://nyheter24.se/debatt/783376-1-nar-fan-blev-det-sa-forbjudet-att-laxa-upp-olydiga-barn
En bra artikel!
Hur reagerar du eller hur skulle du reagera om någon annan uppfostrar ditt barn?
Jag skulle bli själaglad.
Jag och min sambo umgicks länge med ett annat par med barn i samma ålder.
Vid ett tillfälle så var vi hemma hos oss och fikade.
Barnen lekte på golvet nedanför.
Det andra parets barn försöker stoppa in handen i vår videoapparat.
Min sambo sätter sig på golvet och tar tag i barnets hand och säger fy.
Barnet gör sedan om saken om och om igen.
Min sambo sitter bredvid och bara tar bort barnets hand flera gånger.
Barnets föräldrar sitter bara tysta och ser på.
Sen slutar barnet och sätter sig i knät hos sin mamma.
Det är sista gången vi umgås med detta paret.
Relationen tynar bort och försvinner helt.
Vi är helt säkra på att det var denna situation som gjorde det så.
Alltså va!
Varför är ni så lättkränkta?
Det är väl suveränt när alla hjälps åt.
Och det är ju jätteviktigt att barn vet vad man kan göra och vart.
Rör inte mitt barn tjafset måste ju upphöra.
Vad är det med er föräldrar?
Vi måste ju uppfostra våra barn vad man gör och inte gör tillsammans.
Så barn kan uppföra sig i alla miljöer och ha någorlunda samma värderingar.
Tänk hur många gånger jag har hatat barn på restauranger och flygplan t.ex.
Jag har knutit näven i fickan över när "barn är barn" terrorn har hållit på.
Ta hand om era barn!
Varför skaffar ni barn?
Är det en viktig statuspryl för er?
Köp en större båt då!
Sen att jag avskyr barn som pesten är ju en annan fråga.
Jag har ett eget och det räcker fint.
Nä tänk efter när ni har med era barn i offentlig miljö
eller hemma hos folk.
Skulle ni tycka om att jag rökte inne hos er eller
gick in med skitiga skor och slängde upp dom i soffan?
Tänk på annat än dig själv!
En bra artikel!
Hur reagerar du eller hur skulle du reagera om någon annan uppfostrar ditt barn?
Jag skulle bli själaglad.
Jag och min sambo umgicks länge med ett annat par med barn i samma ålder.
Vid ett tillfälle så var vi hemma hos oss och fikade.
Barnen lekte på golvet nedanför.
Det andra parets barn försöker stoppa in handen i vår videoapparat.
Min sambo sätter sig på golvet och tar tag i barnets hand och säger fy.
Barnet gör sedan om saken om och om igen.
Min sambo sitter bredvid och bara tar bort barnets hand flera gånger.
Barnets föräldrar sitter bara tysta och ser på.
Sen slutar barnet och sätter sig i knät hos sin mamma.
Det är sista gången vi umgås med detta paret.
Relationen tynar bort och försvinner helt.
Vi är helt säkra på att det var denna situation som gjorde det så.
Alltså va!
Varför är ni så lättkränkta?
Det är väl suveränt när alla hjälps åt.
Och det är ju jätteviktigt att barn vet vad man kan göra och vart.
Rör inte mitt barn tjafset måste ju upphöra.
Vad är det med er föräldrar?
Vi måste ju uppfostra våra barn vad man gör och inte gör tillsammans.
Så barn kan uppföra sig i alla miljöer och ha någorlunda samma värderingar.
Tänk hur många gånger jag har hatat barn på restauranger och flygplan t.ex.
Jag har knutit näven i fickan över när "barn är barn" terrorn har hållit på.
Ta hand om era barn!
Varför skaffar ni barn?
Är det en viktig statuspryl för er?
Köp en större båt då!
Sen att jag avskyr barn som pesten är ju en annan fråga.
Jag har ett eget och det räcker fint.
Nä tänk efter när ni har med era barn i offentlig miljö
eller hemma hos folk.
Skulle ni tycka om att jag rökte inne hos er eller
gick in med skitiga skor och slängde upp dom i soffan?
Tänk på annat än dig själv!
torsdag 15 december 2016
Päron
Alla människor på jorden kommer att dö!
Även dina föräldrar.
När tiden börjar komma för dina föräldrar vad gör du då?
Hur ska man bete sig?
Som barn undrar man hur många år ens föräldrar finns kvar.
Ska man vara annorlunda och börja träffa dom oftare?
Ska man vara "snällare"?
Ska man ändra sitt liv efter sina föräldrar?
Min mamma och pappa finns kvar hos mig.
Men dom börjar "närma" sig döden allt mer.
Dom blir ju allt mer skröpliga.
Pappa börjar få samvete och mamma lite dödsångest känns det som.
I alla fall känns det så från min sida
Min pappa och jag har rensat allt smutsigt byk som vi haft det emellan oss.
Han blir numera äntligen glad på riktigt när jag kommer och hälsar på.
Han vill träffas så ofta det går.
Jag blir glad men samtidigt lite arg för att det ska krävas att man inser att döden är på väg
ja då öppnas samvetet på vid gavel.
Men så tror jag att alla fungerar.
Jag kommer väl också dit så småningom.
Min pappa har ju inte brytt sig särskilt mycket om sina barn.
Hans "lyckade" extrabarn har alltid varit viktigare.
Men vi har som sagt rensat allt och jag har sagt allt som gnagt mig genom åren.
Han har dock inte sagt allt och det tar han med sig i graven.
På gott och ont.
Det finns saker mellan honom och mamma som han så gärna skulle vilja berätta
men hans integritet bestämmer att han inte någonsin kommer att berätta något.
Det är nog en tyst överenskommelse mellan dom.
Nu har också mamma blivit gammal på riktigt.
Hon börjar se slutet tror jag.
Och hon och jag har aldrig riktigt pratat ut om allt.
Jag har känt mig mindre värd för henne.
Jag är inte hennes favorit son om man så säger.
Jag har sällan fått höra positiva saker som jag gjort.
Vi har nog aldrig varit riktigt ärliga mot varandra förutom inom
vissa områden.
Vi har inte varit så bra att höra av oss till varandra dom senaste åren.
Jag och min sambo har frågat massor med gånger om hon vill
följa med oss på saker eller komma över.
Men hon har nobbat dom flesta gångerna.
Men nu när hon är dålig så ringer hon och vill ha hjälp.
Jag kommer då direkt utan en tanke på annat.
Hon ringer ingen av mina bröder.
Varför vill/vågar inte ens föräldrar säga öppet vad dom tänker till sina barn?
Jag vill nog inte säga allt till mina föräldrar nu för att det är nog försent.
Men hur mycket ska man ställa upp för sina päron nu i slutet?
Ska jag ändra mitt liv för dom?
Ska jag sluta leva tills dom är borta?
Varför ska jag ha samvetskval mot mina föräldrar?
Jag har ju inte valt mina päron!
Dom har valt mig!
Ska jag strunta i julfesten på jobbet för att sitta hemma hos min mamma
bara för ett tyst stöd?
När och var ska "gränsen" dras för sina föräldrar?
Jag vill aldrig att min dotter ska behöva ställas inför dessa val.
Jag har haft en bra mamma och pappa.
Jag är nöjd med min uppväxt.
Jag klagar inte på just någonting.
Men dom har ju inte varit perfekt.
Och jag har redan lagt ner mer tid på min dotter än jag någonsin fått.
Min dotter är på väg att bli en bra kompis.
Men det kanske dom inte ska bli eller vara?
Men tillbaka till utgångsfrågan.
När ska man bete sig annorlunda mot sina päron för att dom snart inte finns?
Jag vet inte!
Jag tänker vara samma person som alltid.
Vill dom något så finns jag här.
Jag tänker försöka (men det går ju inte) att vara utan samvetskval
för att mina föräldrar inte fick den tiden dom ville ha av mig.
Dom kunde gjort något själva!
****************
seeya
Även dina föräldrar.
När tiden börjar komma för dina föräldrar vad gör du då?
Hur ska man bete sig?
Som barn undrar man hur många år ens föräldrar finns kvar.
Ska man vara annorlunda och börja träffa dom oftare?
Ska man vara "snällare"?
Ska man ändra sitt liv efter sina föräldrar?
Min mamma och pappa finns kvar hos mig.
Men dom börjar "närma" sig döden allt mer.
Dom blir ju allt mer skröpliga.
Pappa börjar få samvete och mamma lite dödsångest känns det som.
I alla fall känns det så från min sida
Min pappa och jag har rensat allt smutsigt byk som vi haft det emellan oss.
Han blir numera äntligen glad på riktigt när jag kommer och hälsar på.
Han vill träffas så ofta det går.
Jag blir glad men samtidigt lite arg för att det ska krävas att man inser att döden är på väg
ja då öppnas samvetet på vid gavel.
Men så tror jag att alla fungerar.
Jag kommer väl också dit så småningom.
Min pappa har ju inte brytt sig särskilt mycket om sina barn.
Hans "lyckade" extrabarn har alltid varit viktigare.
Men vi har som sagt rensat allt och jag har sagt allt som gnagt mig genom åren.
Han har dock inte sagt allt och det tar han med sig i graven.
På gott och ont.
Det finns saker mellan honom och mamma som han så gärna skulle vilja berätta
men hans integritet bestämmer att han inte någonsin kommer att berätta något.
Det är nog en tyst överenskommelse mellan dom.
Nu har också mamma blivit gammal på riktigt.
Hon börjar se slutet tror jag.
Och hon och jag har aldrig riktigt pratat ut om allt.
Jag har känt mig mindre värd för henne.
Jag är inte hennes favorit son om man så säger.
Jag har sällan fått höra positiva saker som jag gjort.
Vi har nog aldrig varit riktigt ärliga mot varandra förutom inom
vissa områden.
Vi har inte varit så bra att höra av oss till varandra dom senaste åren.
Jag och min sambo har frågat massor med gånger om hon vill
följa med oss på saker eller komma över.
Men hon har nobbat dom flesta gångerna.
Men nu när hon är dålig så ringer hon och vill ha hjälp.
Jag kommer då direkt utan en tanke på annat.
Hon ringer ingen av mina bröder.
Varför vill/vågar inte ens föräldrar säga öppet vad dom tänker till sina barn?
Jag vill nog inte säga allt till mina föräldrar nu för att det är nog försent.
Men hur mycket ska man ställa upp för sina päron nu i slutet?
Ska jag ändra mitt liv för dom?
Ska jag sluta leva tills dom är borta?
Varför ska jag ha samvetskval mot mina föräldrar?
Jag har ju inte valt mina päron!
Dom har valt mig!
Ska jag strunta i julfesten på jobbet för att sitta hemma hos min mamma
bara för ett tyst stöd?
När och var ska "gränsen" dras för sina föräldrar?
Jag vill aldrig att min dotter ska behöva ställas inför dessa val.
Jag har haft en bra mamma och pappa.
Jag är nöjd med min uppväxt.
Jag klagar inte på just någonting.
Men dom har ju inte varit perfekt.
Och jag har redan lagt ner mer tid på min dotter än jag någonsin fått.
Min dotter är på väg att bli en bra kompis.
Men det kanske dom inte ska bli eller vara?
Men tillbaka till utgångsfrågan.
När ska man bete sig annorlunda mot sina päron för att dom snart inte finns?
Jag vet inte!
Jag tänker vara samma person som alltid.
Vill dom något så finns jag här.
Jag tänker försöka (men det går ju inte) att vara utan samvetskval
för att mina föräldrar inte fick den tiden dom ville ha av mig.
Dom kunde gjort något själva!
****************
seeya
fredag 25 november 2016
onsdag 16 november 2016
Trakasserier
http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/ungdomar-trakasserar-villaagare-spranger-och-bajsar-i-brevlador/reppka!Fx4aAO3qDG89ICAKob66HQ/
Detta låter vi ske!
Vart är vi på väg egentligen?
Hur länge ska våra barn få göra vad dom vill?
Varför tar inga föräldrar ansvar över sina barn?
Kan man inte bestraffa barnen? Bestraffa då föräldrarna!
Det är väl deras ansvar?
Du som förälder är skyldig att ge ditt barn den tid det behöver.
Det finns inga ursäkter!
Din egen karriär och tid får du lägga åt sidan.
Fatta det någon gång!
Att skaffa barn är inte att köpa en ny tv!
Det kräver 100 % av din tid!
Tänk på andra än dig själv!
*******
seeya
Detta låter vi ske!
Vart är vi på väg egentligen?
Hur länge ska våra barn få göra vad dom vill?
Varför tar inga föräldrar ansvar över sina barn?
Kan man inte bestraffa barnen? Bestraffa då föräldrarna!
Det är väl deras ansvar?
Du som förälder är skyldig att ge ditt barn den tid det behöver.
Det finns inga ursäkter!
Din egen karriär och tid får du lägga åt sidan.
Fatta det någon gång!
Att skaffa barn är inte att köpa en ny tv!
Det kräver 100 % av din tid!
Tänk på andra än dig själv!
*******
seeya
tisdag 18 oktober 2016
Min dotter
Det är så mycket gnäll och klagande hela tiden.
Jag är med i vågen av missnöjda människor.
Jag vill också ha en bättre värld
och det blir lite för mycket destruktivt klagande.
Så jag tänkte jag skulle skriva något positivt.
Min dotter!
Jag är så stolt över min dotter.
Hon har blivit en tjej att bli stolt över.
Jag hör andra föräldrar prata om sina barn och deras problem.
Jag läser om andra barn som råkar ut för den elaka vuxenvärlden.
Min dotter´s fel och brister är i sammanhanget så små att dom inte betyder något.
Alltid varit duktig i skolan.
Socialt proffs uti fingerspetsarna.
Nästan alltid glad och positiv.
Svårt att tro att det finns folk som inte tycker om min dotter.
Jag får ofta höra vilken härlig dotter jag har.
Folk har sagt att jag verkligen har lyckats med min uppfostran
av henne.
Det har varit en enkel resa.
Hon har fått mitt engagemang bara.
Hon har gjort så lite hyss och trista saker att man undrar om det
är något man inte vet.
Hon har försökt ljuga några gånger
men det mesta har vi avslöjat blixtsnabbt.
En väldigt lugn uppväxt tror jag hon har fått.
Hon har blivit curlad lite för mycket är väl den enda haken.
Vi är ju den första föräldragenerationen som curlar
våra barn alldeles för mycket.
Men jag tror eller rättare sagt vet att min dotter inte tagit skada av det.
Jag vet att hon inte kan knyta sina skor som man ska men det är väl
inga större problem i sammanhanget.
Jag har världens bästa dotter svårare än så är det inte.
Vi ska om drygt 150 dagar ut på en drömresa och
det ska bli skitkul att åka med henne.
Här skulle jag vilja skriva hennes namn och lägga ut en bild på henne
men av integritets tänkande så gör jag inte det.
Jag säger bara M jag älskar dig.
*********
seeya
Jag är med i vågen av missnöjda människor.
Jag vill också ha en bättre värld
och det blir lite för mycket destruktivt klagande.
Så jag tänkte jag skulle skriva något positivt.
Min dotter!
Jag är så stolt över min dotter.
Hon har blivit en tjej att bli stolt över.
Jag hör andra föräldrar prata om sina barn och deras problem.
Jag läser om andra barn som råkar ut för den elaka vuxenvärlden.
Min dotter´s fel och brister är i sammanhanget så små att dom inte betyder något.
Alltid varit duktig i skolan.
Socialt proffs uti fingerspetsarna.
Nästan alltid glad och positiv.
Svårt att tro att det finns folk som inte tycker om min dotter.
Jag får ofta höra vilken härlig dotter jag har.
Folk har sagt att jag verkligen har lyckats med min uppfostran
av henne.
Det har varit en enkel resa.
Hon har fått mitt engagemang bara.
Hon har gjort så lite hyss och trista saker att man undrar om det
är något man inte vet.
Hon har försökt ljuga några gånger
men det mesta har vi avslöjat blixtsnabbt.
En väldigt lugn uppväxt tror jag hon har fått.
Hon har blivit curlad lite för mycket är väl den enda haken.
Vi är ju den första föräldragenerationen som curlar
våra barn alldeles för mycket.
Men jag tror eller rättare sagt vet att min dotter inte tagit skada av det.
Jag vet att hon inte kan knyta sina skor som man ska men det är väl
inga större problem i sammanhanget.
Jag har världens bästa dotter svårare än så är det inte.
Vi ska om drygt 150 dagar ut på en drömresa och
det ska bli skitkul att åka med henne.
Här skulle jag vilja skriva hennes namn och lägga ut en bild på henne
men av integritets tänkande så gör jag inte det.
Jag säger bara M jag älskar dig.
*********
seeya
onsdag 24 augusti 2016
Vad ger ni barnen?
Ja det undrar jag verkligen.
Även om jag inte gillar alla jämförelser som görs.
Men den här är bra.
*******
seeya
fredag 8 januari 2016
Mitt barn
Andras ungar?
Så har det alltid varit.
Så klart det är så för mig också.
Min dotter har precis flyttat hemifrån.
Tycker det är en befrielse.
Så klart jag älskar henne.
Men har det med saken att göra?
Låt mig göra helt klart att hon är det viktigaste i mitt liv.
Nu och för alltid.
Men det finns utrymme för kritik och åsikter ändå.
Hon är 21 och ska i mina ögon bilda ett eget hem nu.
Det har varit dags länge för det.
Ansvar!
Det behöver den pimpenetta damen i massor.
Någon annan som gör det tråkiga håller inte.
Hon behöver öppna ögonen för allt.
Inte bara det roliga samt hennes egna intressen.
Jag har alltid varit barnslig.
Är det även vid 51 års ålder.
Men har varit mentalt ansvarstagande från 16-18 någonstans.
Har sett vad jag gjort och åtgärdat fel och misstag som gjorts.
Man får göra fel.
Man får göra misstag.
Ingen är fullkomlig.
Men man måste utvecklas och ha öppna ögon samt vara nyfiken på även jobbiga saker.
Det finns något bra med att städa.
Det går inte att glida om kring som Prinsessan på ärten.
Min dotter sköter jobb och skola exemplariskt ska jag säga.
Hon är ett föredöme där.
Men jag säger som mina föregångare att dagens ungdom har det speciellt.
Det ska tilläggas att jag har curlat alldeles för mycket.
Och att jag skapat detta är jag fullt medveten om.
Vår relation kommer (har redan blivit) att bli så mycket bättre nu.
Jag saknar henne redan och tycker det är skitkul när vi träffas.
Vi pratar om att göra en långresa tillsammans och den hoppas jag blir av.
*********
seeya
Men jag säger som mina föregångare att dagens ungdom har det speciellt.
Det ska tilläggas att jag har curlat alldeles för mycket.
Och att jag skapat detta är jag fullt medveten om.
Vår relation kommer (har redan blivit) att bli så mycket bättre nu.
Jag saknar henne redan och tycker det är skitkul när vi träffas.
Vi pratar om att göra en långresa tillsammans och den hoppas jag blir av.
*********
seeya
onsdag 2 december 2015
Att flytta hemifrån
Min dotter flyttar hemifrån på lördag.
Inte en dag för tidigt vill jag kommentera det.
Jag tycker att bo hemma efter 20 känns lite som ett misslyckande.
För alla ska tilläggas
Samhället,familjen och individen själv mår ju bäst av att starta ett eget hem.
Det är min bestämda uppfattning.
Och att bo fler än två vuxna under samma tak kräver väldigt mycket.
Och ditt barn är ju alltid ditt barn.
Det blir en väldig krock där.
Jag älskar min dotter över allt annat men vi synkar inte under samma tak.
Och jag tror vi kommer ännu närmare när hon står på egna ben.
Varför bygger vi inte mer bostäder?
Varför ger vi inte mer subventioner till bostäder?
Bo äta och jobba/skola samt vård är det ju vi inte klarar oss utan.
Ja jag vet glöm inte polis och brandkår!
Ser fram emot när vår dotter kommer över på middag minst ett par gånger i veckan
Själva flytten är också en sak som min dotter
inte har den blekaste aning om vad det innebär.
Alltså flytten i sig.
Ser eller hör inga tendenser på flyttkartonger eller säckar.
Eller annat för den delen.
Hon frågar ingenting om hur man packar.
Utan hon bryr sig om att det finns ett duschdraperi när hon kommer till sin nya lägenhet
Självförtroende eller ingen vetskap eller bara nonchalans?
Jag räknar ner i alla fall till
hennes flytt nu.
Mitt liv går in i en ny fas när hon flyttar.
Jag tror definitivt att hon fixar detta och allt ordnar sig.
Men hittills i livet så har hon haft det lite för bra helt enkelt.
Kämpa och göra jobbiga saker är inte riktigt hennes melodi
Om jag får uttrycka mig så.
Lycka till min dotter och du är alltid välkommen hem till dina föräldrar.
Fotnot: När man är på ett visst humör så speglas det i inlägg som bygger mycket på känslor
Det är kanske inte säkert man hade skrivit samma sak dagen efter.
Men det är väl vad folk brukar beskriva som mänskliga drag!
***********
seeya
Inte en dag för tidigt vill jag kommentera det.
Jag tycker att bo hemma efter 20 känns lite som ett misslyckande.
För alla ska tilläggas
Samhället,familjen och individen själv mår ju bäst av att starta ett eget hem.
Det är min bestämda uppfattning.
Och att bo fler än två vuxna under samma tak kräver väldigt mycket.
Och ditt barn är ju alltid ditt barn.
Det blir en väldig krock där.
Jag älskar min dotter över allt annat men vi synkar inte under samma tak.
Och jag tror vi kommer ännu närmare när hon står på egna ben.
Varför bygger vi inte mer bostäder?
Varför ger vi inte mer subventioner till bostäder?
Bo äta och jobba/skola samt vård är det ju vi inte klarar oss utan.
Ja jag vet glöm inte polis och brandkår!
Ser fram emot när vår dotter kommer över på middag minst ett par gånger i veckan
Själva flytten är också en sak som min dotter
inte har den blekaste aning om vad det innebär.
Alltså flytten i sig.
Ser eller hör inga tendenser på flyttkartonger eller säckar.
Eller annat för den delen.
Hon frågar ingenting om hur man packar.
Utan hon bryr sig om att det finns ett duschdraperi när hon kommer till sin nya lägenhet
Självförtroende eller ingen vetskap eller bara nonchalans?
Jag räknar ner i alla fall till
hennes flytt nu.
Mitt liv går in i en ny fas när hon flyttar.
Jag tror definitivt att hon fixar detta och allt ordnar sig.
Men hittills i livet så har hon haft det lite för bra helt enkelt.
Kämpa och göra jobbiga saker är inte riktigt hennes melodi
Om jag får uttrycka mig så.
Lycka till min dotter och du är alltid välkommen hem till dina föräldrar.
Fotnot: När man är på ett visst humör så speglas det i inlägg som bygger mycket på känslor
Det är kanske inte säkert man hade skrivit samma sak dagen efter.
Men det är väl vad folk brukar beskriva som mänskliga drag!
***********
seeya
tisdag 23 juni 2015
Barn
http://www.gp.se/nyheter/kronika/1.2750322-lamotte-daltande-foraldrar-skapar-osakra-barn
Läs och tänk!
*********
seeya
Läs och tänk!
*********
seeya
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)