fredag 2 oktober 2026

Fredag

Idag blir det en tur till Dalarna igen. Det är ett mynt med två sidor. Oerhört skönt att få frisk luft, en öl framför öppna spisen, promenad i skogen, kolla svamp m.m. Men också att det känns som ett avslutat kapitel av mitt liv. Jag är liksom klar här och redo för ett nytt (sista?) kapitel av mitt liv. Och det är inte Dalarna. Det är antagligen på en helt annan plats på planeten. Jag håller på att mentalt förbereda mig på detta som jag inte har gjort tidigare. Men jag är oerhört tacksam för allt som jag fått varit med om och allt som jag kommer att få vara med om. Någon gång så kommer det att komma fram allting. Det kommer antagligen komma lite pö om pö. Folk förstår mer och mer. Jag är inte naiv eller korkad. Det är faktiskt lite konstigt att inte ens mina nära och kära frågar eller säger mer. Eller har jag denna grandiosa självbild av att alla följer mig här? Kanske inte är någon i släkten som läser här? Varför bryr jag mig ens om det? Jag har ju alltid hävdat att jag skriver här för min egen skull. Bara för att få ur mig det jag funderar på. Så jag fortsätter det tills lusten faller bort eller något annat. Hamnar jag där jag misstänker att jag hamnar om några år så kommer jag att skriva uti helsike här. Var så säkra på det. När säger Google stopp?

Inte hade jag någon tjocktarmscancer heller. Ytterligare ett tecken p att jag börjar bli gammal. Man ska skicka in en massa prov för att se om man har cancer eller annat. Den här veckan har jag haft 6 ärenden i min Alltid Öppet app. En del som jag varit rädd för och andra inte. 

Var hemma hos mamma igår. Skönt att få lite skvaller och kunna leverera lite skvaller också. Mamma är snart 85 år. Undrar hur länge hon får vara med? Längtar du efter arvet bror? 

Livet går fort nu. 56 dagar kvar

tisdag 29 september 2026

Matlagning

Lagade en kreolsk korvgryta och efter maten drack jag supergott kaffe från Tanzania.





söndag 27 september 2026

Moralpanik

Söndag morgon. Möts av världsnyheten att Stefan Holm har tagit strypgrepp på Emil Persson. Hela Sverige ska tycka och tänka om detta. Och gladast av alla blir Vänsterpartiet som slipper media ett tag. För media styr Sverige. Och i dom flesta fall vår vänstermedia. Det finns gott om rysstroll och SD-troll där ute. Men ”erkänd” media är vänsterstyrd. Det är min fulla övertygelse. Likaså med svensk utbildning. Den svenska avundsjukan och klagandet från soffan ska bevaras. Endast vänstern kan det där med att protestera på gator och torg. Israel protester syns överallt. Men inte Hamas protester. Avskyn mot USA frodas. Men protesterna mot regimerna i Iran eller Afghanistan är tysta. Men ett sexköp i Sverige är det mest avskydda en svensk man kan göra. Värre än ett hedersförtryck i en familj i Uppsala. För vi får bestämma mycket men inte över vår egen kropp. Utom vid aborter. Och då är det kvinnans kropp och då är det hennes val. Men inte om kvinnan väljer fel. Säljer sin kropp eller att vägra ta på en hijab. Då vet andra kvinnor eller män bättre. Metoo är viktigt utom för muslimska kvinnor. Och klaga på Sydney Sweeney ska man göra men inte på en kvinna som ”är åt andra hållet”. Är det så att vänster-kvinnor avskyr höger-kvinnor mer än män som vill se alla kvinnor i niqab? Jag har alltid avskytt svensk moral. Det ska vara godkänt av massan men inte alltid. Utom när ni har godkänt. Yttrandefrihet har vi inte i Sverige. Men ni slåss för religionsfrihet. Men ni slåss inte för rätten att vara fri från religion. Jag vill ha yttrandefrihet. Låt mig tycka vad jag vill om min kropp eller min åsikt. Svensk moral är bara skit.

fredag 25 september 2026

Mina demoner

Livet rullar på med ganska hög hastighet tycker jag. Hur ska man tillbringa sin sista tredjedel av sitt liv? Vad vill jag göra? Vart ska jag vara? Med vem ska jag vara? Kanske är det en boll i rullning? Men gör jag rätt? Ibland ska man bara gå efter sin magkänsla. Så nu gör jag det. 

Fredag igen. Skönt att vara ensam med sina demoner. Pratade med Jompa och han har samma demoner som jag har. Fast på ett annat sätt. Han klarar inte av att vara själv med dom och jag mår bättre av att själv med dom. Fast man skulle vilja lätta på trycket ibland.

Snart har det gått 4 år. Men egentligen har det gått upp emot någonstans mellan 7-12 år tror jag. Vad tror du storebror? Spelar ju ingen roll för det har ju aldrig funnits något. Tillfällena som jag funderar blir allt glesare. 

Min framtid har en riktning som ändå inte innehåller någon negativitet. Inte ännu. Men jag får väl se om demonerna följer med ända in i slutet. Ibland så mår jag bra av att må lite dåligt för det sporrar mig att skapa ännu fler minnen. Idag t.ex. så skapade jag ett minne som jag aldrig kan prata om. Det är något med att leva i en ensam värld men med folk runtomkring som tycker om dig. 

Just nu så går Roxy Musik svinhögt på stereon. Dricker en öl och ska laga Raggmunk och fläsk. Gjorde egen Humus till förrätt. Den kombon! 

Mina demoner sitter här bredvid mig och vi har det trevligt tillsammans. Scrollar lite på dejtingsajter och annat. En sak som är så bra med att ha demoner är att jag är så himla lycklig när dom hjälper mig. Hur lycklig är du?

måndag 21 september 2026

Måndag på riktigt

Måndag eftermiddag och jag är grinig på hela världen. Vad är det för fel på folk? Varför ska folk utnyttja och förstöra för sin omgivning i ren och skär egoism? Varför ska du utnyttja snälla människor? Människan är en ond varelse. Varje dag när jag åker hem med tvärbanan så är det en snorunge som har fötterna uppe på sätet där man sitter. Min kollega som inte kan säga nej till någon blir hela tiden utnyttjad och jag får städa upp efter honom. Så idag sa jag till han på skarpen. Du måste säga nej till folk sa jag till honom. Alla vill ha hjälp men ingen vill hjälpa till. Oklara uppdrag som jag ska lösa. Jag är så innihelsike trött på mina kollegor just nu. 

lördag 19 september 2026

Min framtid



 

Döden

Mitt i allt planerande över en tävling som ska bli så kul så nåddes jag av ett dödsbesked. Ingen jag känner väl men en man som hette Tomas. Började prata med han mer och mer. En riktigt trevlig prick. Lite humor och lite butterhet. Jag träffade han förra lördagen och pratade lite men så idag såg jag på Facebook att dom lagt ut ett meddelande om att han har gått bort. Det påverkar mig ganska mycket. Han var yngre än mig. Jag vet inte vad som hände och jag kan nog bara spekulera. Men jag är tänker just nu ännu mer på nuet i mitt liv. Idag lever du. Kanske inte i morgon. Ska du spara dina surt förvärvade pengar tills det är över? Ha kul nu. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv att jag gjort det jag har gjort det senaste åren. Gå inte och vänta på roliga saker. Ta bort saker som gnager. Ta bort negativitet i ditt liv. Lev nu!  Sitt inte och räkna på din pension. Du kanske är borta då? Jag försöker överväga så gott det går. Så jag har en plan för nu och en annan plan för då. Det är ju bara pengar. Jag har en plan som en del kommer tycka att jag är dum om. Men det skiter jag i. Kan jag ge lite glädje så blir det bra.

Dags för tävlingen nu. En kamratorientering. 38 tävlande och 7 funktionärer. Nu kör vi.

69!!!!!

RIP TOMAS

torsdag 10 september 2026

Usel chef

En dag att kräkas på! En hemsk dag på många sätt utom ett. Jag har fått en t.f. Chef som är hemsk. En bra chef ska väll motivera sina anställda och vara backup när det behövs? Jag har inte ett enda gott ord att säga om Aida. Hon fick jobbet för att hon var den enda sökande som jag förstår. Noll kompetens och noll erfarenhet och noll känsla för dom hon är chef över. Dessutom hade jag ett lönesättande samtal med henne. Gav mig inte ett smack. Sen gick väl hela dagen i det fotspåret. Det gick riktigt dåligt på gymmet också. Jag är nere i en dålig period helt enkelt. Och det enda som känns bra är 77!!!!! Jag kräks på det mesta just nu. Kanske blir fredagen lite roligare eftersom vi ska köra generalrepetition då. Kan bli kul. 

1985.2.0

Har jag skrivit om 1985? Mitt år på så många sätt. Kanske det viktigaste året i mitt liv. Kanske det roligaste. Kanske det som definierar mig mest. Kanske är jag 1985? Den 6 Januari 1985 rycker jag in i lumpen. F18 Tullinge. Först vanliga soldat-veckor (kommer inte ihåg vad det kallades) sen sökte jag som bilförare på en transport-pluton. Fick övningsköra med lastbil och buss. Hur roligt som helst. Men Tullinge på vintern är en kall plats så jag kommer ihåg hur mycket jag frös under den delen av vintern. Det var ju inte så att fordonen var uppvärmda utan det var svinkallt varenda morgon. En del väldigt gamla lastbilar fick startas med eter-spruta (googla det), det luktade satan under ett par minuter. Sen var det att hänga på Transportcentralen och vänta på körningar. Det kunde vara trupptransporter, material eller medicintransporter. Det kunde vara precis vad som helst. Man fick göra till andra militärförband runt omkring i mälardalen. Uppsala, Linköping, Södertälje, Strängnäs, Norrtälje m.fl. Vi var lite olika själar som ändå tyckte det var kul att vara tillsammans. Har ingen kontakt med nån av dom idag. Det var Peter Gessel, Jonas Tidesten, Söderbo, Claes, Robert och några till som jag har tappat namnet på. Vi hade en massa hyss för oss för att tiden skulle gå fortare. En del galna saker också. En gång så tog jag och Robban en bil och när vi kom på en raksträcka så fick vi för oss att byta förare i 100 km/h. Det gick bra men kunde ju gått riktigt illa. Vi pajade väldigt många bilar när vi lekte för mycket. Jag hade inge koll på nånting på den tiden.

Vid midsommar så va två av oss tvungna att vara kvar när alla åkte hem och festade. Jag förlorade lottningen och fick tillbringa midsommar med 4 personer på en övergiven flygflottilj. Vi busade massor den helgen. Men som kompensation så fick vi åka till Gotland 2 veckor efter den beredskapen. Lottakåren behövde bussförare som skulle köra runt 150 tjejer som ev. skulle bli lottor. Vilka 14 dagar det var. Det var dansrundor och grillkvällar samt andra utflykter med dessa 150 tjejer. Jag och Söderbo! Bilder finns i bloggen. 

Min värnplikt var en underbar tid.

1985 Var tiden då jag var stamgäst på Lorry i Sundbyberg också. Där träffade jag en tjej som hette Jenny. Jenny satte ett större avtryck på mig än vad jag kunde ana då. Det galna var ju att Jenny var upptagen då. Hon hade en kille som hette Matte och jag kände honom litegrann. Vi umgicks i samma kompisgäng. Men Jenny började flirta med mig i smyg när vi träffades och jag kunde inte hålla mig. Så vi hade en affär under en lång period. Jag åkte hem till henne från lumpen i veckorna för Matte och hon träffades i stort sett bara på helgerna. Jenny var en tjej som tyckte livet var det bästa som fanns. Hon levde verkligen. Det var verkligen en speciell tjej. Jag var nog aldrig kär i henne men hon tog fram en sida hos mig som jag mådde jättebra av. Vi skrattade massor tillsammans. Tror inte hon var kär i mig heller. Utan det var nog den galna kemin mellan oss. Jenny var dessutom den första för mig på flera sätt. Det glömmer jag aldrig. Efter en lång tid så svalnade det bara mellan oss och helt plötsligt en dag så ringer socialtjänsten till mig och säger att jag måste komma och göra ett faderskapstest. Jag sväljer hela mitt liv i det ögonblicket. Men sen berättar dom datumet. Och då lugnar jag ner mig. För det kan inte vara jag som är far eftersom datumet inte stämmer alls. 10 minuter senare så ringer Matte till mig och skriker i två timmar. Han har ju fått reda på att jag har haft en affär med Jenny. Vi var inte så bra polare efter det. Några dagar senare får jag veta att Jenny haft en älskare till under vår tid tillsammans. Jag bara log och tänkte att det borde jag förstått att Jenny inte nöjde sig med två killar. Livet är större än så. Jag gillade nog Jenny ännu mer efter det. För hon hade inte en enda ont avsikt med det hon gjorde. Det var nästan så att jag tyckte att hon var ju bara snäll som delade sitt liv/kropp och själ med flera som behövde henne. Jag har skrivit om Jenny förut och är så nyfiken på vart hon tog vägen.

Så 1985 var ett år fullt med minnen. 

onsdag 9 september 2026

Glöm inte

Att rösta. Din plånbok och Sveriges yttrandefrihet står på spel. Har du jobb? Vill du jobba? Vill du kunna resa? Då är valet lätt. 

Bilder

Kräftskiva i lördags. Och lite annat. 79!!!!!






fredag 4 september 2026

En dag

Fredag! Sitter och hoppas på att detta blir min framtid någon gång.



torsdag 3 september 2026

Sista värmen?

Åkte en tur med min mc idag. Varmt och skönt. När solen gick ner så blev det kallt ganska fort. Var det sista sommardagen? Min nästa sommar är 85 dagar bort. I morgon ska jag på dejt. Spännande. Eller inte? Tänkte först att inte skriva om sånt här. Men det är ju min historia och mitt val. Upp till dig att läsa. Kanske blir det mer som jag skriver om. Kanske inte. I morgon är det fredag. Bilderna är från Nifsta motorträff.




fredag 28 augusti 2026

Lite kul

Sanningen är kanske till för dem som kan handskas med den? Är det så? 

När jag skriver om släkten så är det fler som läser än andra inlägg. Varför då? Är folk så skvaller intresserade? Varför ringer du inte och frågar rakt ut? Simmar i vassen passar bättre? Vara lite bitter i din ensamhet? Eller dela med likasinnade? Lite kul är det. Att växa upp i tystnadskultur sätter sina spår. Hemma hos oss fanns inga problem mellan 1964-1980…..

Sista kvällen att sitta ute klockan 20:00 i Dalarna? Sista kvällen för alltid? Nej det tror jag inte men tärningen är kastad. Så vi får väl se.

90!!!!!

En alternativ framtid är påbörjad. Än så länge ser det bra ut. Men i morgon kanske jag säger tvärtom. Kanske till och med efter nästa GT?

Ännu en fredag




 

onsdag 26 augusti 2026

En sten


 









Ibland tar livet sig till platser som du kanske inte har väntat dig? Här sitter jag på en sten. Bakom ryggen hör jag dånet av Essingeleden. Till vänster om mig kör lite bussar. Rakt framför mig är det en av Sveriges absolut fulaste byggnader. Till höger är det betong. Trots dånet så är det ganska ensamt och fridfullt. På ett surrealistiskt sätt. Tid för tankar. Tid för reflektioner. Jag befinner mig verkligen vid ett vägskäl i livet. Vart ska jag? Vart är jag på väg? Vart vill jag? Har en del valmöjligheter just nu. Tänk om man kunde dela med sig? Ibland vore livet enklare om man var en fattig bonde eller nåt. 

fredag 21 augusti 2026

Slutet av veckan





Ännu en vecka har snart passerat. Ni är några stycken som läser vad jag skriver. Jag bryr mig inte nämnvärt hur många eller vad dom tycker. Jag skriver för att lätta mitt hjärta och hjärna. En del saker för nu och en del för framtiden. Jag gillar att skriva. Skriver mer än som publiceras… nu…sitter och tar en GT. Fortfarande lika gott. Ser på fotboll. Eller tittar och tittar. Tv’n är på och jag surfar. Var på bio i veckan. Första gången på länge. Jag som var en biofantast en gång i tiden. Rekordet för mig är 3 filmer på en dag. Eller 5 filmer på en helg. Eller 8 på en vecka. Den gode den onde den fule har jag sett 9 gånger på bio. Såg Odyssévs äventyr. Mycket bra film men bio är helt enkelt inte min grej längre. Bio är inte heligt för folk. Folk ser inte bio folk konsumerar bio. Filmen får en fyra av mig i betyg. Annars är det som vanligt med det man kan berätta om. Njuter av min balkong varje kväll. Spelar så hög musik som jag vill. Allt är ganska harmoniskt. Längtar till dagen i slutet av november. 


söndag 16 augusti 2026

Släktträff

Var på släktträff igår. Det var jättekul tyckte jag. En del släktingar är roligare än andra. En del är hemska och en del är tråkiga. En del respektive som släktingar släpar med sig är hemska. Men det är väl så att hela spannet kommer. Vi var flera som har en gemensam nämnare. Min storebror. Och hans psykopatiska fru. Det var det stora gemensamma samtalsämnet. Hon och han. Hur kan man skjuta ifrån sig sina egna barn och syskon? Hur kan man bete sig så illa mot sina egna? När man själv hela livet har klagat på sin egen uppväxt. Min bror har alltså inte pratat med sin son på över 1 år. Vittnesmålen var många från alla håll. Men nästan alla verkar ha förlikat sig med att det är över nu. Vi fick också en del skratt av en del saker som har sagts och gjorts av min bror och hans fru. Det är sanslöst att man kan ha den självbilden. Vi ska ju mötas en gång till innan det är definitivt över. Det blir spännande. Vad händer då? Ska allt under mattan då? Mycket aggression finns men det är inte värt det. Inte ska jag låta psykopaten vinna i alla fall. 
Det är också trevligt att se en annan del av släkten vara så tajta efter deras brokiga förflutna. Men där kröp rätt person till korset till slut. 
Kommer det att hända oss den dagen när paret separeras från varandra? Tiden vill visa det.
Kom inte till mig bara med någon försonings gest. 

Bra mat och fint väder. Kvalitetstid med min egen dotter är alltid underbart och jag är så stolt och tacksam över henne. 

fredag 14 augusti 2026

Fredag i bilder

 






Ditt och datt en fredag

Fredag ännu en gång. Veckan har varit ensam då folk (fusk)sjukskriver sig samt är borta eller har semester. Så jag försöker att arbeta själv. Det går sisådär eftesom mitt jobb bygger på att man är minst två. Men jag kämpar på. Kan inte gnälla på folk heller för alla är ju inte likadana. 

Har äntligen fått tillbaka min balkong/terrass som ni har sett på någon bild här och där. Så skönt att sitta där på kvällarna och äta/ta en öl och surfa lite på telefonen. Allt med hög musik på min gamla stereo. Trodde inte att jag skulle använda den igen i så mycket. Men den går varje kväll. Jag använder inte kassettbandspelaren för att jag har nästan inga kassetter. Men nu bråkar jag lite med hyresvärden om kompensation eftersom jag inte kunde använda min balkong på över ett år. 

Släktträff i helgen. Ska bli kul faktiskt. Undrar om min bror ångrar något med sitt beslut att inte komma. Men den dörren är nog stängd för evigt. Lika bra det. Jag tänkte faktiskt inte på han förrän jag fick en påminnelse om träffen. Tydligen så kommer det nånstans i närheten av 50 personer. Kul! 

104!!!!!!!

Annars så står jag numera inför lite val man ska göra i livet. en del är kul och andra är tråkiga. Till och med ångestfyllda. Och det är ju inte kul. Att välja mellan två saker eller fler som man blir stressad av är inte kul på något sätt. Sen har jag faktiskt börja titta på pension. Det är ju också en massa val som ska göras. Det svåraste och kanske det viktigaste är att själv spekulera hur länge man lever och hur länge man är frisk. Man kan lägga in sin prognos tidigt och det går att ändra. Jag har lagt in att jag ska vara frisk tills jag är 82 år gammal. Sen får jag inte mycket pengar. Men då tror jag också att man sitter på en stol och väntar på liemannen. Tror knappast att jag gör något dyrt efter 82. 

Nu ska jag göra ett val. Ha en trevlig helg

fredag 7 augusti 2026

Nyfiken på annat?

 https://x.com/azatalsalim/status/2085350362823729365?s=46

Läs detta om du vill lära dig något annat om hur sjuk vi som varelse kan vara. Hur kan vi tillåta detta? 2026? Och du funderar på att rösta vänster? Skjut mig. Islam måste bekämpas på samma sätt som all religion. 

Rygg helvete

Fredag. Ryggondska från Vänsterpartiet. Ett rent helvete. Ipren och Alvedon till varmrätt och Counterpain från Thailand till efterrätt. Kanske en känselvilla men jag tror det fungerar. Vad vet jag? Händelserik gårdag. Ett givande besök på Ölstugan och en mindre givande konversation på nätet efter. Synd att inte jag kan gå in på detaljer. Sen hände också en sån där ”ska jag bli religiös” känsla i form av bestraffning och prisutdelning på samma gång. Alltså man tänkte göra en dum sak och blev bestraffad direkt sen lite utdelning när man gjorde något gott. Svårt att förklara men lätt att vara med om. 
Nu kokar jag rabarberkräm och gör en kantarellstuvning. 
Det gör jag en fredag med ont i ryggen som jag bara unnar en hycklande socialdemokrat. 
Sen har jag upptäckt en fruktansvärd bra spellista på Spotify. Den kallas för Natural Blues Radio. Hur mycket bra låtar som helst.
Nu skiter jag i värktabletterna och tar en öl istället på min balkong. Ha en trevlig helg på dig.

fredag 31 juli 2026

Borta bra men

Fick djungelfeber så jag tog min hoj och körde hem fortare än på länge. Sitter på min nyinvigda terrass och njuter av väldigt hög musik och lite sprit. Samma ensamhet men nu ser jag folk runtomkring mig. Längtar som ett litet barn tills jag får tillbringa tid någon annanstans. Men jag är ju väldigt bortskämd 





onsdag 29 juli 2026

Slutet på semestern

Den kortaste semestern i mannaminne. I mitt liv i alla fall. Två veckors sommarsemester. Nu har jag ju haft ett par veckor i februari och ska ha senare i år. Så mig är det inte synd om. Tvärtom faktiskt. Jag har hamnat i en bra situation med enbart självförvållande i-landsproblem. Jag jagar eller letar det jag inte har. Med en för hög kravbild kanske? Samt en för dålig självbild kanske? Men det är som det är. Singel lycklig och harmonisk nästan jämt. Samtidigt så är jag ensam och uttråkad ofta. Vad är det att skriva om? Jobbigt att inte kunna dela med mig. Det är väl dit jag hamnar. Och att inte kunna njuta mer bara för att jag längtar för mycket efter en viss person och plats. Det är väl där jag hamnar. Att leva i nuet är inte lätt när den förväntade lyckan finns vid horisonten? 

Människor omkring mig som gör mig besviken får jag allt mindre problem med och folk som gör mig lycklig blir allt bättre. Så där blir allt bättre. Orkar inte bry mig om dysfunktionella människor eller släktingar som jag aldrig förstått mig på. Ibland tänker jag om jag ska namnge alla som jag har en tanke om men jag fortsätter nog med det halvanonyma skrivandet som jag gjort hela tiden. Jag vet att ni är några stycken som läser och förstår det mesta men det struntar jag i för detta är min ”dagbok”. Så att jag skulle bry mig om en åsikt är väldigt långt borta.

2 dagar kvar sen är semestern över för nu. Men 120 tills det kommer en ny…..

Nedräkning


Semesterbilder

 





söndag 19 juli 2026

Ingen vanlig söndag



















Sitter på verandan och dricker en öl. En god Dark Primator. Försökte plocka lite blåbär men ryggen sa att jag skulle ta det lugnt. En öl i soffan istället. Väntar på VM-finalen i fotboll. Hejar lite mer på
Argentina än Spanien. Men gillar båda två. Sitter för första gången på väldigt länge och funderar på min äldre bror. Han som ville och kämpade för att slippa sin gamla familj. Han vill inte kännas vid vart han kommer ifrån och han lyckades till slut att få oss att tröttna. Till och med mamma har givit upp nu. Han visar med all tydlighet att han inte vill ha kontakt med någon från hans bakgrund. Jag struntar i vilket och skulle inte kunna ha kontakt själv med honom. Hoppas att han är lycklig. Tycker bara synd om hans egna barn. Själv har jag lycka i massor både nära och väldigt långt borta