1985.2.0

Har jag skrivit om 1985? Mitt år på så många sätt. Kanske det viktigaste året i mitt liv. Kanske det roligaste. Kanske det som definierar mig mest. Kanske är jag 1985? Den 6 Januari 1985 rycker jag in i lumpen. F18 Tullinge. Först vanliga soldat-veckor (kommer inte ihåg vad det kallades) sen sökte jag som bilförare på en transport-pluton. Fick övningsköra med lastbil och buss. Hur roligt som helst. Men Tullinge på vintern är en kall plats så jag kommer ihåg hur mycket jag frös under den delen av vintern. Det var ju inte så att fordonen var uppvärmda utan det var svinkallt varenda morgon. En del väldigt gamla lastbilar fick startas med eter-spruta (googla det), det luktade satan under ett par minuter. Sen var det att hänga på Transportcentralen och vänta på körningar. Det kunde vara trupptransporter, material eller medicintransporter. Det kunde vara precis vad som helst. Man fick göra till andra militärförband runt omkring i mälardalen. Uppsala, Linköping, Södertälje, Strängnäs, Norrtälje m.fl. Vi var lite olika själar som ändå tyckte det var kul att vara tillsammans. Har ingen kontakt med nån av dom idag. Det var Peter Gessel, Jonas Tidesten, Söderbo, Claes, Robert och några till som jag har tappat namnet på. Vi hade en massa hyss för oss för att tiden skulle gå fortare. En del galna saker också. En gång så tog jag och Robban en bil och när vi kom på en raksträcka så fick vi för oss att byta förare i 100 km/h. Det gick bra men kunde ju gått riktigt illa. Vi pajade väldigt många bilar när vi lekte för mycket. Jag hade inge koll på nånting på den tiden.

Vid midsommar så va två av oss tvungna att vara kvar när alla åkte hem och festade. Jag förlorade lottningen och fick tillbringa midsommar med 4 personer på en övergiven flygflottilj. Vi busade massor den helgen. Men som kompensation så fick vi åka till Gotland 2 veckor efter den beredskapen. Lottakåren behövde bussförare som skulle köra runt 150 tjejer som ev. skulle bli lottor. Vilka 14 dagar det var. Det var dansrundor och grillkvällar samt andra utflykter med dessa 150 tjejer. Jag och Söderbo! Bilder finns i bloggen. 

Min värnplikt var en underbar tid.

1985 Var tiden då jag var stamgäst på Lorry i Sundbyberg också. Där träffade jag en tjej som hette Jenny. Jenny satte ett större avtryck på mig än vad jag kunde ana då. Det galna var ju att Jenny var upptagen då. Hon hade en kille som hette Matte och jag kände honom litegrann. Vi umgicks i samma kompisgäng. Men Jenny började flirta med mig i smyg när vi träffades och jag kunde inte hålla mig. Så vi hade en affär under en lång period. Jag åkte hem till henne från lumpen i veckorna för Matte och hon träffades i stort sett bara på helgerna. Jenny var en tjej som tyckte livet var det bästa som fanns. Hon levde verkligen. Det var verkligen en speciell tjej. Jag var nog aldrig kär i henne men hon tog fram en sida hos mig som jag mådde jättebra av. Vi skrattade massor tillsammans. Tror inte hon var kär i mig heller. Utan det var nog den galna kemin mellan oss. Jenny var dessutom den första för mig på flera sätt. Det glömmer jag aldrig. Efter en lång tid så svalnade det bara mellan oss och helt plötsligt en dag så ringer socialtjänsten till mig och säger att jag måste komma och göra ett faderskapstest. Jag sväljer hela mitt liv i det ögonblicket. Men sen berättar dom datumet. Och då lugnar jag ner mig. För det kan inte vara jag som är far eftersom datumet inte stämmer alls. 10 minuter senare så ringer Matte till mig och skriker i två timmar. Han har ju fått reda på att jag har haft en affär med Jenny. Vi var inte så bra polare efter det. Några dagar senare får jag veta att Jenny haft en älskare till under vår tid tillsammans. Jag bara log och tänkte att det borde jag förstått att Jenny inte nöjde sig med två killar. Livet är större än så. Jag gillade nog Jenny ännu mer efter det. För hon hade inte en enda ont avsikt med det hon gjorde. Det var nästan så att jag tyckte att hon var ju bara snäll som delade sitt liv/kropp och själ med flera som behövde henne. Jag har skrivit om Jenny förut och är så nyfiken på vart hon tog vägen.

Så 1985 var ett år fullt med minnen.