Idag blir det en tur till Dalarna igen. Det är ett mynt med två sidor. Oerhört skönt att få frisk luft, en öl framför öppna spisen, promenad i skogen, kolla svamp m.m. Men också att det känns som ett avslutat kapitel av mitt liv. Jag är liksom klar här och redo för ett nytt (sista?) kapitel av mitt liv. Och det är inte Dalarna. Det är antagligen på en helt annan plats på planeten. Jag håller på att mentalt förbereda mig på detta som jag inte har gjort tidigare. Men jag är oerhört tacksam för allt som jag fått varit med om och allt som jag kommer att få vara med om. Någon gång så kommer det att komma fram allting. Det kommer antagligen komma lite pö om pö. Folk förstår mer och mer. Jag är inte naiv eller korkad. Det är faktiskt lite konstigt att inte ens mina nära och kära frågar eller säger mer. Eller har jag denna grandiosa självbild av att alla följer mig här? Kanske inte är någon i släkten som läser här? Varför bryr jag mig ens om det? Jag har ju alltid hävdat att jag skriver här för min egen skull. Bara för att få ur mig det jag funderar på. Så jag fortsätter det tills lusten faller bort eller något annat. Hamnar jag där jag misstänker att jag hamnar om några år så kommer jag att skriva uti helsike här. Var så säkra på det. När säger Google stopp?
Inte hade jag någon tjocktarmscancer heller. Ytterligare ett tecken p att jag börjar bli gammal. Man ska skicka in en massa prov för att se om man har cancer eller annat. Den här veckan har jag haft 6 ärenden i min Alltid Öppet app. En del som jag varit rädd för och andra inte.
Var hemma hos mamma igår. Skönt att få lite skvaller och kunna leverera lite skvaller också. Mamma är snart 85 år. Undrar hur länge hon får vara med? Längtar du efter arvet bror?
Livet går fort nu. 56 dagar kvar






