En sorglig dag på KI/MEB

När detta skrivs så är jag fortfarande kvar på MEB. Medicinsk epidemiologi och biostatistik. En institution på Karolinska Institutet. Här jobbar en del kända professorer som ni kan ha sett på TV. Jag arbetar som vaktmästare på Intern Service här. Här har vi något en del kallar för "MEB-Spirit". Den är en slags anda som finns (påstår dom) bland forskare och andra. Vi inom administration ska tydligen vara med i den andan. Men det vill jag inte hålla med om. Jag sitter på min kammare och sköter mitt. Jag är ensam i min roll här och känner inte särskilt mycket delaktighet med dom som jag påstås tillhöra. Det är delvis på eget bevåg men det faller sig liksom naturligt eftersom ingen riktigt vet vad jag sysslar med. Så jag tänkte beskriva gårdagen för er. Den är på intet sätt en genomsnittlig dag men den visar ändå hur jag har det. Mina arbetsdagar bygger mycket på hur många som fysiskt är på plats. Det ska vara ungefär 250 personer här men efter pandemin så påstår jag att det är ungefär så här.

Måndag 150 personer

Tisdag   100 personer

Onsdag   40-50 personer

Torsdag  50-100 personer

Fredag   40-80 personer.

Detta är ingen ren fakta men en ungefärlig dramatisk uppskattning för att ni ska förstå hur få människor som faktiskt är på plats. Alla har inte en egen arbetsplats här men jag tippar på att vi har runt 100-120 rum. Men i en del rum så sitter det 3 - 4 personer. Min poäng är att det är väldigt tomt här 3 - 4 dagar i veckan.

Så idag gjorde jag följande

07:30 - 08:30 drack mitt morgon te och åt min macka. Kollade samtidigt på Fotbollsmorgon på You Tube

08:30 - 08:50 morgonkaffe med IT-support

08:50  Sorterade inkommande post

08:55 - 09:30 Läste inkommande mail och tittade efter ärenden i ärendehateringssystemet

09:30 - 10:00 ronderade i huset efter saker att göra

10:00 - 10:30 surfade på datorn

10:30 - 11:00 tog emot leveranser

11:00 - 12:15 lunch

12:15 - 13:00 läste lite mail och surfade

13:00 - 14:00 Öppnar vår reception och höll på med larmdatorn litegrann

14:00 - 14:40 Fika

14:40 - 15:00 kollar lite mail

15:00 - 15:30 surfar

15:30 Går hem

Min chef har ingen aning om hur min arbetsdag ser ut. Även dom dagar jag verkligen arbetar. Min chef är den absolut sämsta chef jag någonsin har haft. Vill inte skriva ut namnet men ni som vet,ni vet. Detta kan jag självklart inte publicera förrän tiden är rätt. Så det är därför ni läser detta nu och inte 1/6 -23 när detta skrevs.

Sista dagen

I morgon bitti är det början på den sista dagen av min tid på Karolinska Institutet- Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik. Skönt, lite sorgligt, lättnad, bitterhet, glädje, saknad, nyfikenhet, stärkande känslor har jag just nu.

Får se hur jag känner i morgon.

Är det ingen som säger adjö till mig?

Troligen inte.

3

3 dagar kvar.

En viss tomhet finns redan nu och lite vemod.

Så sur på vissa som jag kommer att namnge någon gång.

MEB va en väldigt fin arbetsplats som misshandlas av arroganta människor utan kompetens och tanke.

Men nu är det som det är.

6 cykelturer sen är det över.

Och ett nytt kapitel börjar.

På tal om kapitel så håller jag på med ett avskedsbrev som jag ska välja vilka som ska ta del av.

Det blir en liten spark mot dem som jag inte respekterar.

5 kvar

Undrar när jag ska gå till jobbet imorgon?

Ska jag komma typ 9? 8:30?7:00?

Jag vet inte.

Men jag vet att det är min sista vecka på KI.

Har i och för sig tjänstledigt men vill verkligen inte tillbaka till en plats som inte ger mig någonting.

Jag har fått lite kärlek nu på slutet men av fel människor.

Det ska väl vara så?

Bitter som jag är så sa dom inte ens Hej Då.

Men det är ju alltid så när jag ska vara i centrum likt en födelsedag eller något sådant.

Bitter och ledsen samt en gnutta arg.

Men jag ska inte ge dom det.

Jag HATAR verkligen min närmaste chef.

Men hon vinner.

Den impregnerade gåsmamman vinner.

Men jag lämnar för något bättre och förr eller senare så kommer verkligheten ikapp svinen.

Kommer sakna dig Ezra.

Lina, Barbro, Björn, Malin samt några kinesiska studenter.

Dom andra har redan slutat.

Har inte en enda ”privat” vän från tiden på KI.

Det säger väl allt va? 

5 dagar a’ 9-14:30 kvar.

Och jag vet vad jag ska göra med dom dagarna.

Det blir 5 veckors terapi innan jag börjar hos polisen.

Snacka om exhalterad över det!!!!

Öppet brev

Öppet brev till prefekten på KI - MEB.

Eller ett brev till alla på KI kanske?

Min tid är strax över och det är lite sorgligt.

Jag ville ju gå i pension här.

Såg ytterligare 6-10 år här.

Men usla chefer satte stopp för det.

Alla högt upp i ledningsgruppen pratar då och då om en så kallad ”Spirit” på MEB.

Efter pandemin så lyser den med din totala frånvaro.

Det är en tom ödslig och själlös självisk arbetsplats i mina ögon. Det är små öar av människor som umgås och samarbetar med varandra. Problem löses med tystnad och härskarteknik samt en stor dos förnekelse.

HR avdelningen sitter tyst i båten och vågar inte höja rösten eller gå i klinch med cheferna.

Folk bestraffas och belönas godtyckligt efter eget huvud.

Problem finns helt enkelt inte för det förstör ju renomméet på Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik.

Vi som ska ha mest publikationer och nobelpristagare samt gästprofessorer som föreläser eller vill forska på MEB.

Men hur mår den lilla människan lite längre ner i kedjan?

Varför öppnas inte örat mot marken?

Det är en speciell värld som forskarvärlden är.

Lite finare lite mer hierarkisk lite mer status fylld än annat.

Men gud nåde den som lyfter på mattan och ser saker som inte är kristallkronor och frack.

Som inte är Blå hallen utan en mörk källare.

Den tystas ner och försvinner ut i perriforin

Jag orkar inte heller vara kvar.

Så jag gör som många andra gjort.

Tackar för mig.

Nedräkning

10 arbetsdagar kvar!

Sen är det slut.

Att en sådan bra arbetsplats gått från superbra till ganska hemsk på sån kort tid är bara tragiskt.

Att en enda person förstört för så många är svårt att förstå.

Men Per heter han.

Han började som en frisk fläkt med nya idéer om förbättringar som snabbt blev något annat.

Så blir det när man inte har med sig folket på sitt egna korståg som man försöker genomdriva.

Jag sitter i en båt som har stora hål och jag har ett deciliter mått som enda öskar.

Jag längtar tills skiten är över!

Nytt jobb

Äntligen har jag fått ett nytt jobb!

Ska bli så himla spännande.

Undrar hur mycket jag får berätta för folk om vad jag gör?

Det kan nog bli lite speciellt att inte få berätta allt ens för sin egen familj. Men det ska nog gå bra.

Känner mig oerhört välkommen där i alla fall.

Det blir så enkelt nu att göra mina sista 6 veckor på KI.

Undrar om och i så fall vad jag kommer att sakna.

Ett fåtal personer kanske.

Och adressen som är perfekt.

Lagom nära och lagom långt.

Det blir inte kul att vara tvungen att passera en av Sveriges hemskaste platser varje dag.

Jag pratar självklart om T-centralen.

Men det får väl gå.

Jag tar det för jag står inte ut på KI i 10 år till.

Inget att göra och ingen som ser eller hör större delen av dagen är inget för mig.

Polisen blir nog en bra arbetsplats tror jag.

Mitt jobb

På min arbetsplats så jobbar många hemma under vissa dagar i veckan. Jag kräks på det. På alla sätt. När en sak påverkar mig till det negativa så blir jag upprörd. Varför ska mitt liv/arbete påverkas av att vissa jobba hemma under vissa dagar och det enligt ett schema? Jag har fått höra att det är en möjlighet och inte ett krav. Min nuvarande högsta chef har gått ut och sagt att " om man kan utföra sitt arbete lika bra eller bättre så finns det en möjlighet att jobba upp till 2 dagar hemma". Nu har jag fått en ny "minichef" över mig som jobbar 3 dagar i veckan hemma. Vad är det för grej? Jag kan inte lägga möten eller annat på andra dagar än måndag och torsdag. Och dom dagarna är mina mest stressade dagar. Det är skit rent ut sagt. Hur mycket ska en arbetsgivare hjälpa en anställd med sitt privatliv? Ska alla få jobba hemma när det kommer en hantverkare? Köra bilen till service? Jag är så trött på det här samhället där det ska daltas med alla som gråter medans alla som gör sitt jobb inte får ett skit för det. 

Jag arbetar på Karolinska Institutet!

Arbete och helg

En arbetsvecka är snart till sin ände. Och det är fruktansvärt skönt. Den här veckan har fått mig att börja fundera på att söka nytt jobb. Och det är enbart på grund av min närmaste chef.

Hon är definitivt den sämsta chefen jag någonsin haft. Så nu har jag börjat skriva upp en lista på allt som hon gör eller inte gör. Det är en lista som jag hoppas kunna få fram på tisdag då jag ska ha medarbetarsamtal med henne. Bara en sak. Hon vet inte vad jag gör. Så det ser jag inte fram emot.

Att ha en chef som inte motiverar eller informerar eller agerar utan bara reagerar säger väl en del. Jag får ingen som helst information av henne. Hon kommer inte ens och pratar med mig. Vad är det som händer?

Jag ska i helgen åka till min lillebror som bor i Fellingsbro (en håla som gud glömde). Det ska bli trevligt. Han har bott där i ungefär 17 år eller nåt sånt. Min storebror har aldrig varit där. Läs det igen. Han har aldrig varit där. Men det spelar ingen roll längre för det är för sent nu. Jag hoppas bara min optimistiska lillebror någon gång förstår det. Han hoppas. Det gör min mamma också fortfarande. Det är nog bara jag som har klippt banden totalt nu. När jag skriver dessa inlägg så är det bara ett slags slutgiltigt avsked.        Men som sagt det ska bli kul att träffa lite småjobbiga släktingar.

En sista grej bara. Min storebror åker alltså förbi min lillebror ganska ofta. Alltså utanför huset. Men stannar alltså ändå inte och säger hej. Fin kille med ryggrad!

Har jag sagt att jag hatar djurgården?

Har börjat planera 2023 års ölorientering. Det kan bli kul!

Min tjänst

Här sitter jag och är tokförbannad på min chef.

Hon är den absolut sämsta chefen jag någonsin haft.

By far!

Att reagera i affekt av en händelse skapar ju en sinnesstämning som kanske inte riktigt stämmer överens med hur den är i normal läge.

Men när ska man då reagera?

Min nuvarande chef struntar fullständigt i mig.

Hon vet inte vad jag gör eller hur min tjänst ser ut.

Svarar inte på mail eller meddelanden.

Utesluter mig i processer som handlar om mitt jobb.

Ignorerar mig, vågar inte ta konflikter.

Hon får mig att känna mig icke behövd.

Så nu har jag två val.

1. Söka en ny tjänst

2. Fortsätta det jag gör och ”köra hennes linje”. Dvs. inte göra någonting och bara glida med.

I alla fall tills jag hittar linje 3.

Detta har ju pågått länge nu. Så jag måste gå till en högre chef och ta tag i detta. För detta håller inte.

Men utsikten inomhus är fin

Kurs dag

Var på kurs i fredags. 

Det handlade om att hantera konflikter och besvärliga personer i vardagen på arbetet.

Skulle gått med en kollega men hon blev sjuk så det blev bara jag från vår arbetsplats.

Och det var tur det för vem vet hur den dagen skulle kunna sluta för det handlade ju om 

just det som min kollega ibland står för.

Så det hade varit jobbigt. Och dagen hade blivit lång, var så säker.

Det var absolut sådana ämnen som togs upp som skulle gjort hela dagen väldigt lång.

Nu lyckades vi gå vidare relativt smärtfritt från varje fråga som kom upp.

Kursen gav mig väldigt lite om jag ska vara ärlig.

Men det är skönt att höra främlingar tala om sina vardagliga problem på jobbet.

Och att jag lever i en väldigt trygg och säker miljö trots allt jag läser i media.

Men att lägga en kurs i en källare under en restaurang som består av en massa 

källarvalv som gör allt så kallt är en miss. Jag frös hela dagen.

Men nej jag fick nog inte med mig något därifrån.

Däremot känner jag mer och mer i mitt liv att jag blir lugnare och inte vill vinna alla krig.

Så det gör mig nog en bättre person när det kommer till konflikter.

8 mars

Typ ensam på jobbet.

Alla andra skyller på dåligt väder.

Dålig planering och klädsel säger jag.

Promenad

Gick hem från jobbet igår.

Stärkande för moral och själ 

Mitt jobb

 Karolinska Institutet arbetar jag på. Där gör man så här!

Lugn dag

Det blev en lugn julfest med några öl och mycket mat.

En del tyckte det va bra andra mindre bra.

Det beror väl på förväntningar och annat.

Jag hade oerhört låga sådana.

Mätt och belåten tog jag mig hem den kalla decemberkvällen 

Arbetsplats

Maktmissbruk är inte snyggt, vare sig det är polischefer eller dina och mina chefer. Hur långt ner på skalan kan man kalla saker för maktmissbruk? Min högsta chef skryter om att dom ska göra vissa saker för sin personal men när det kommer till kritan så ska allt det smutsiga göras av oss längst ner medans ledningsgruppen ska sola sig i glansen av att det är dom som gör saker. Delegera gärna allt men tro inte att vi ska tycka om det, men vi gör det. Bara inte ni solar er i glansen. Jag har bra kontakt med min högsta chef men det knakar i vissa fogar här och där. Det känns som om det kan braka loss någon gång i framtiden. Och det kan bli grovt. Men det vet jag inte. Mitt jobb är annars ganska trivsamt just nu och mitt eget styrande över min arbetssituation är bra så jag ska väl inte klaga. Men vi får väl se som sagt.

Ont i händerna nu och ska på röntgen strax för att sed om det blir en ny operation. Den här gången tror jag det blir vänsterhanden. Sex veckors sjukskrivning tror jag det blir. Sen får jag inte köra mc på 4 månader. Det blir ju det absolut värsta av det.

Och nu så blir det julfest på en statlig arbetsplats med allt vad det innebär...

Skräp

Slängde lite möbler på jobbet. 

Blev väl typ 3-4 ton som jag handlastade i containern.

Nej tack

Nähä du jag saknar dig absolut inte.

På måndag svarar jag bara ett enkelt - Nej tack. 

Min magkänsla säger att jag måste säga det.

Och då blir det så.

Men det gav ändå en bra känsla att sålla sig fram i en snårig anställningsdjungel till att bli deras slut kandidat.

Det är mig dom vill ha. Jag är deras ultimata person.

Att vara bäst av dem utvalda är något.

Eller är det? Jante säger ju motsatsen. Du är fan inte speciell.

Högst lite mindre grå än dem andra.

(Försöker lära mig dem och dom vid 58 års ålder.Patetiskt!)

Men den här gången lovade jag att jag ska till något istället för från något. Det är en stor skillnad tycker jag.

Så Moderna får lov att välja nästa man på listan.

Jag är för bra, för krävande, för mycket förändringsbenägen, för dyr för dem. Så är det bara.

Och för en gångs skull så känns det bara bra.

Efter några öl och ett par lakrits shots så säger jag gonatt.

Idag

Var på andra intervjun igår för ett nytt jobb. 2 timmar lång grillning om hypotetiska situationer man kan hamna i som vaktmästare. Ganska fascinerande faktiskt. Men jobbet låter väldigt spännande för att vara ett vaktmästarjobb.

Och nu vill jag verkligen lämna mitt nuvarande jobb. Det är (relativt sett) helt värdelöst på min arbetsplats just nu. Har en ny kollega som inte kan någonting men som får jobba hemma två gånger i veckan. Det är sanslöst. Och min chef struntar fullständigt i vad jag gör på dagarna. Ingen ser mig eller hör mig. Jag är så ensam som jag aldrig har varit. Dem flesta arbetar hemifrån 2 valfria dagar i veckan utom måndag och det betyder ju att huset är tomt. Det som händer löser jag på typ en kvart. Så jag vill inte vara kvar här längre och det är ju så synd för då vet jag ju inte om mitt eventuella nya jobb är något att ha. Så har det alltid varit tyvärr. Jag väntar alldeles för länge med att söka nytt jobb. 

Jag kräks verkligen på min nuvarande chef och min på kastade kollega  som jag inte har en aning om vad hon ska göra. Men jobba hemma ska hon göra. 2 gånger i veckan. Och min chef vet jag inget alls om hur ofta hon jobbar hemma. Det finns ett schema som man titta i men alla fyller ju inte i det och det ändras hela tiden. Schemat är mest för att vår AC (Administrativ chef) ska ha sitt på det torra. Snart är det medarbetarsamtal och det blir spännande. Men jag hoppas verkligen att jag har lämnat in min avskedsansökan då. Håller tummarna.

Vilja bort komma till nytt

Nu har det hänt igen i mitt liv. Längtan att komma bort är större än att komma till. Jag är bortskämd och det vet jag. Men nu vill jag verkligen byta jobb. Har varit här i drygt 10 år nu och det är alldeles för länge. Jag har börjat leta jobb för sent igen. Men nu ska jag på en intervju i alla fall. Och tyvärr vill jag ha jobbet alldeles för mycket. Just för att jag kräks på mitt nuvarande jobb. Känner ingen motivation alls att vara kvar här. Det är otroligt ensamt när det slår till. Ingen som bryr sig om jag är här eller inte utom när det är bråttom. För då jäklar behövs jag. Men jag får ingen info av min chef om vad som händer och sker. Ingår inte i mailgrupper där info skickas fram och tillbaka. Mycket hysch-hysch om saker i vår organisation.

Så jag vill bara bort just nu och jag har gjort det förr. Börjat på arbetsplatser som bara känns ok. Inte ett ställe där jag känner att här kan jag stanna och utvecklas. Min nya chef är en ointresserad chef som frågar om jag har mycket att göra, sen nöjer sig med svar utan att följa upp det.

Hoppas nu verkligen att intervjun går bra och att det är en utvecklande och rolig plats att komma till.