Fredag

Idag blir det en tur till Dalarna igen. Det är ett mynt med två sidor. Oerhört skönt att få frisk luft, en öl framför öppna spisen, promenad i skogen, kolla svamp m.m. Men också att det känns som ett avslutat kapitel av mitt liv. Jag är liksom klar här och redo för ett nytt (sista?) kapitel av mitt liv. Och det är inte Dalarna. Det är antagligen på en helt annan plats på planeten. Jag håller på att mentalt förbereda mig på detta som jag inte har gjort tidigare. Men jag är oerhört tacksam för allt som jag fått varit med om och allt som jag kommer att få vara med om. Någon gång så kommer det att komma fram allting. Det kommer antagligen komma lite pö om pö. Folk förstår mer och mer. Jag är inte naiv eller korkad. Det är faktiskt lite konstigt att inte ens mina nära och kära frågar eller säger mer. Eller har jag denna grandiosa självbild av att alla följer mig här? Kanske inte är någon i släkten som läser här? Varför bryr jag mig ens om det? Jag har ju alltid hävdat att jag skriver här för min egen skull. Bara för att få ur mig det jag funderar på. Så jag fortsätter det tills lusten faller bort eller något annat. Hamnar jag där jag misstänker att jag hamnar om några år så kommer jag att skriva uti helsike här. Var så säkra på det. När säger Google stopp?

Inte hade jag någon tjocktarmscancer heller. Ytterligare ett tecken p att jag börjar bli gammal. Man ska skicka in en massa prov för att se om man har cancer eller annat. Den här veckan har jag haft 6 ärenden i min Alltid Öppet app. En del som jag varit rädd för och andra inte. 

Var hemma hos mamma igår. Skönt att få lite skvaller och kunna leverera lite skvaller också. Mamma är snart 85 år. Undrar hur länge hon får vara med? Längtar du efter arvet bror? 

Livet går fort nu. 56 dagar kvar

Matlagning

Lagade en kreolsk korvgryta och efter maten drack jag supergott kaffe från Tanzania.

Moralpanik

Söndag morgon. Möts av världsnyheten att Stefan Holm har tagit strypgrepp på Emil Persson. Hela Sverige ska tycka och tänka om detta. Och gladast av alla blir Vänsterpartiet som slipper media ett tag. För media styr Sverige. Och i dom flesta fall vår vänstermedia. Det finns gott om rysstroll och SD-troll där ute. Men ”erkänd” media är vänsterstyrd. Det är min fulla övertygelse. Likaså med svensk utbildning. Den svenska avundsjukan och klagandet från soffan ska bevaras. Endast vänstern kan det där med att protestera på gator och torg. Israel protester syns överallt. Men inte Hamas protester. Avskyn mot USA frodas. Men protesterna mot regimerna i Iran eller Afghanistan är tysta. Men ett sexköp i Sverige är det mest avskydda en svensk man kan göra. Värre än ett hedersförtryck i en familj i Uppsala. För vi får bestämma mycket men inte över vår egen kropp. Utom vid aborter. Och då är det kvinnans kropp och då är det hennes val. Men inte om kvinnan väljer fel. Säljer sin kropp eller att vägra ta på en hijab. Då vet andra kvinnor eller män bättre. Metoo är viktigt utom för muslimska kvinnor. Och klaga på Sydney Sweeney ska man göra men inte på en kvinna som ”är åt andra hållet”. Är det så att vänster-kvinnor avskyr höger-kvinnor mer än män som vill se alla kvinnor i niqab? Jag har alltid avskytt svensk moral. Det ska vara godkänt av massan men inte alltid. Utom när ni har godkänt. Yttrandefrihet har vi inte i Sverige. Men ni slåss för religionsfrihet. Men ni slåss inte för rätten att vara fri från religion. Jag vill ha yttrandefrihet. Låt mig tycka vad jag vill om min kropp eller min åsikt. Svensk moral är bara skit.

Mina demoner

Livet rullar på med ganska hög hastighet tycker jag. Hur ska man tillbringa sin sista tredjedel av sitt liv? Vad vill jag göra? Vart ska jag vara? Med vem ska jag vara? Kanske är det en boll i rullning? Men gör jag rätt? Ibland ska man bara gå efter sin magkänsla. Så nu gör jag det. 

Fredag igen. Skönt att vara ensam med sina demoner. Pratade med Jompa och han har samma demoner som jag har. Fast på ett annat sätt. Han klarar inte av att vara själv med dom och jag mår bättre av att själv med dom. Fast man skulle vilja lätta på trycket ibland.

Snart har det gått 4 år. Men egentligen har det gått upp emot någonstans mellan 7-12 år tror jag. Vad tror du storebror? Spelar ju ingen roll för det har ju aldrig funnits något. Tillfällena som jag funderar blir allt glesare. 

Min framtid har en riktning som ändå inte innehåller någon negativitet. Inte ännu. Men jag får väl se om demonerna följer med ända in i slutet. Ibland så mår jag bra av att må lite dåligt för det sporrar mig att skapa ännu fler minnen. Idag t.ex. så skapade jag ett minne som jag aldrig kan prata om. Det är något med att leva i en ensam värld men med folk runtomkring som tycker om dig. 

Just nu så går Roxy Musik svinhögt på stereon. Dricker en öl och ska laga Raggmunk och fläsk. Gjorde egen Humus till förrätt. Den kombon! 

Mina demoner sitter här bredvid mig och vi har det trevligt tillsammans. Scrollar lite på dejtingsajter och annat. En sak som är så bra med att ha demoner är att jag är så himla lycklig när dom hjälper mig. Hur lycklig är du?

Måndag på riktigt

Måndag eftermiddag och jag är grinig på hela världen. Vad är det för fel på folk? Varför ska folk utnyttja och förstöra för sin omgivning i ren och skär egoism? Varför ska du utnyttja snälla människor? Människan är en ond varelse. Varje dag när jag åker hem med tvärbanan så är det en snorunge som har fötterna uppe på sätet där man sitter. Min kollega som inte kan säga nej till någon blir hela tiden utnyttjad och jag får städa upp efter honom. Så idag sa jag till han på skarpen. Du måste säga nej till folk sa jag till honom. Alla vill ha hjälp men ingen vill hjälpa till. Oklara uppdrag som jag ska lösa. Jag är så innihelsike trött på mina kollegor just nu. 

Min framtid

 

Döden

Mitt i allt planerande över en tävling som ska bli så kul så nåddes jag av ett dödsbesked. Ingen jag känner väl men en man som hette Tomas. Började prata med han mer och mer. En riktigt trevlig prick. Lite humor och lite butterhet. Jag träffade han förra lördagen och pratade lite men så idag såg jag på Facebook att dom lagt ut ett meddelande om att han har gått bort. Det påverkar mig ganska mycket. Han var yngre än mig. Jag vet inte vad som hände och jag kan nog bara spekulera. Men jag är tänker just nu ännu mer på nuet i mitt liv. Idag lever du. Kanske inte i morgon. Ska du spara dina surt förvärvade pengar tills det är över? Ha kul nu. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv att jag gjort det jag har gjort det senaste åren. Gå inte och vänta på roliga saker. Ta bort saker som gnager. Ta bort negativitet i ditt liv. Lev nu!  Sitt inte och räkna på din pension. Du kanske är borta då? Jag försöker överväga så gott det går. Så jag har en plan för nu och en annan plan för då. Det är ju bara pengar. Jag har en plan som en del kommer tycka att jag är dum om. Men det skiter jag i. Kan jag ge lite glädje så blir det bra.

Dags för tävlingen nu. En kamratorientering. 38 tävlande och 7 funktionärer. Nu kör vi.

69!!!!!

RIP TOMAS

En ev. framtid

 

Usel chef

En dag att kräkas på! En hemsk dag på många sätt utom ett. Jag har fått en t.f. Chef som är hemsk. En bra chef ska väll motivera sina anställda och vara backup när det behövs? Jag har inte ett enda gott ord att säga om Aida. Hon fick jobbet för att hon var den enda sökande som jag förstår. Noll kompetens och noll erfarenhet och noll känsla för dom hon är chef över. Dessutom hade jag ett lönesättande samtal med henne. Gav mig inte ett smack. Sen gick väl hela dagen i det fotspåret. Det gick riktigt dåligt på gymmet också. Jag är nere i en dålig period helt enkelt. Och det enda som känns bra är 77!!!!! Jag kräks på det mesta just nu. Kanske blir fredagen lite roligare eftersom vi ska köra generalrepetition då. Kan bli kul. 

1985.2.0

Har jag skrivit om 1985? Mitt år på så många sätt. Kanske det viktigaste året i mitt liv. Kanske det roligaste. Kanske det som definierar mig mest. Kanske är jag 1985? Den 6 Januari 1985 rycker jag in i lumpen. F18 Tullinge. Först vanliga soldat-veckor (kommer inte ihåg vad det kallades) sen sökte jag som bilförare på en transport-pluton. Fick övningsköra med lastbil och buss. Hur roligt som helst. Men Tullinge på vintern är en kall plats så jag kommer ihåg hur mycket jag frös under den delen av vintern. Det var ju inte så att fordonen var uppvärmda utan det var svinkallt varenda morgon. En del väldigt gamla lastbilar fick startas med eter-spruta (googla det), det luktade satan under ett par minuter. Sen var det att hänga på Transportcentralen och vänta på körningar. Det kunde vara trupptransporter, material eller medicintransporter. Det kunde vara precis vad som helst. Man fick göra till andra militärförband runt omkring i mälardalen. Uppsala, Linköping, Södertälje, Strängnäs, Norrtälje m.fl. Vi var lite olika själar som ändå tyckte det var kul att vara tillsammans. Har ingen kontakt med nån av dom idag. Det var Peter Gessel, Jonas Tidesten, Söderbo, Claes, Robert och några till som jag har tappat namnet på. Vi hade en massa hyss för oss för att tiden skulle gå fortare. En del galna saker också. En gång så tog jag och Robban en bil och när vi kom på en raksträcka så fick vi för oss att byta förare i 100 km/h. Det gick bra men kunde ju gått riktigt illa. Vi pajade väldigt många bilar när vi lekte för mycket. Jag hade inge koll på nånting på den tiden.

Vid midsommar så va två av oss tvungna att vara kvar när alla åkte hem och festade. Jag förlorade lottningen och fick tillbringa midsommar med 4 personer på en övergiven flygflottilj. Vi busade massor den helgen. Men som kompensation så fick vi åka till Gotland 2 veckor efter den beredskapen. Lottakåren behövde bussförare som skulle köra runt 150 tjejer som ev. skulle bli lottor. Vilka 14 dagar det var. Det var dansrundor och grillkvällar samt andra utflykter med dessa 150 tjejer. Jag och Söderbo! Bilder finns i bloggen. 

Min värnplikt var en underbar tid.

1985 Var tiden då jag var stamgäst på Lorry i Sundbyberg också. Där träffade jag en tjej som hette Jenny. Jenny satte ett större avtryck på mig än vad jag kunde ana då. Det galna var ju att Jenny var upptagen då. Hon hade en kille som hette Matte och jag kände honom litegrann. Vi umgicks i samma kompisgäng. Men Jenny började flirta med mig i smyg när vi träffades och jag kunde inte hålla mig. Så vi hade en affär under en lång period. Jag åkte hem till henne från lumpen i veckorna för Matte och hon träffades i stort sett bara på helgerna. Jenny var en tjej som tyckte livet var det bästa som fanns. Hon levde verkligen. Det var verkligen en speciell tjej. Jag var nog aldrig kär i henne men hon tog fram en sida hos mig som jag mådde jättebra av. Vi skrattade massor tillsammans. Tror inte hon var kär i mig heller. Utan det var nog den galna kemin mellan oss. Jenny var dessutom den första för mig på flera sätt. Det glömmer jag aldrig. Efter en lång tid så svalnade det bara mellan oss och helt plötsligt en dag så ringer socialtjänsten till mig och säger att jag måste komma och göra ett faderskapstest. Jag sväljer hela mitt liv i det ögonblicket. Men sen berättar dom datumet. Och då lugnar jag ner mig. För det kan inte vara jag som är far eftersom datumet inte stämmer alls. 10 minuter senare så ringer Matte till mig och skriker i två timmar. Han har ju fått reda på att jag har haft en affär med Jenny. Vi var inte så bra polare efter det. Några dagar senare får jag veta att Jenny haft en älskare till under vår tid tillsammans. Jag bara log och tänkte att det borde jag förstått att Jenny inte nöjde sig med två killar. Livet är större än så. Jag gillade nog Jenny ännu mer efter det. För hon hade inte en enda ont avsikt med det hon gjorde. Det var nästan så att jag tyckte att hon var ju bara snäll som delade sitt liv/kropp och själ med flera som behövde henne. Jag har skrivit om Jenny förut och är så nyfiken på vart hon tog vägen.

Så 1985 var ett år fullt med minnen.