Mitt barn

Andras ungar?

Så har det alltid varit.

Så klart det är så för mig också.

Min dotter har precis flyttat hemifrån.

Tycker det är en befrielse.

Så klart jag älskar henne.

Men har det med saken att göra?

Låt mig göra helt klart att hon är det viktigaste i mitt liv.

Nu och för alltid.

Men det finns utrymme för kritik och åsikter ändå.

Hon är 21 och ska i mina ögon bilda ett eget hem nu.

Det har varit dags länge för det.

Ansvar!

Det behöver den pimpenetta damen i massor.

Någon annan som gör det tråkiga håller inte.

Hon behöver öppna ögonen för allt.

Inte bara det roliga samt hennes egna intressen.

Jag har alltid varit barnslig.

Är det även vid 51 års ålder.

Men har varit mentalt ansvarstagande från 16-18 någonstans.

Har sett vad jag gjort och åtgärdat fel och misstag som gjorts.

Man får göra fel.

Man får göra misstag.

Ingen är fullkomlig.

Men man måste utvecklas och ha öppna ögon samt vara nyfiken på även jobbiga saker.

Det finns något bra med att städa.

Det går inte att glida om kring som Prinsessan på ärten.

Min dotter sköter jobb och skola exemplariskt ska jag säga.

Hon är ett föredöme där.
Men jag säger som mina föregångare att dagens ungdom har det speciellt.

Det ska tilläggas att jag har curlat alldeles för mycket.
Och att jag skapat detta är jag fullt medveten om.

Vår relation kommer (har redan blivit) att bli så mycket bättre nu.
Jag saknar henne redan och tycker det är skitkul när vi träffas.
Vi pratar om att göra en långresa tillsammans och den hoppas jag blir av.
*********
seeya