Min gäst

Det är kallt ute. Jättekallt!
Du håller på att frysa ihjäl.
Du hackar tänder och knäna skakar.
Jag går förbi dig i mina varma vinterkläder.
Jag känner empati för din misär.
Jag erbjuder dig ett komma hem till min värme.
Jag öppnar min dörr och släpper in dig.
Du säger att du har en familj som ligger och fryser i en gångtunnel inte långt därifrån.
Jag säger åt dig att du kan hämta dom också.
Vi sitter sen och dricker lite varmt kaffe medans barnen får varm choklad.
Jag erbjuder en säng åt alla.
Vi går och lägger oss allihop varma och belåtna.
Jag är nöjd över att få hjälpa till med världens alla utsatta människor.

När jag vaknar upp så sitter du redan vid köksbordet och
har lagat frukost åt dig själv och använder min morgonrock samt mina tofflor.
Jag frågar lite försiktigt varför då.
Så här gjorde jag i mitt hem när jag hade en egen lägenhet.
Barnen sitter med fötterna på bordet och tittar på tv.
Jag undrar varför då.
Så gjorde vi hemma hos oss!
Så fortsätter det hela dagen.
Innan veckan är slut så får jag be om ursäkt i mitt eget hem för mitt beteende.

Hur gick det till?
Varför gick det som det gick?
Varför tillät jag det?
Varför sa jag inte stopp?
Varför var det så svårt att ställa lite krav på mina gäster trots att dom frös?
Varför skulle mina gäster ta allt för givet?
Varför är mitt deras automatiskt?

Det är en massa frågor jag aldrig kommer att få svar på.
Men en sak är säker!
Att mina fördomar mot främlingar fick sig en törn.

Du är min gäst!
Men allt mitt är inte ditt!

Tänk på vilka ni släpper in från kylan!
Tänk på hur snälla alla är som släpper in er från kylan!

Översätts till många områden!
**********
seeya