Min dotter flyttar hemifrån på lördag.
Inte en dag för tidigt vill jag kommentera det.
Jag tycker att bo hemma efter 20 känns lite som ett misslyckande.
För alla ska tilläggas
Samhället,familjen och individen själv mår ju bäst av att starta ett eget hem.
Det är min bestämda uppfattning.
Och att bo fler än två vuxna under samma tak kräver väldigt mycket.
Och ditt barn är ju alltid ditt barn.
Det blir en väldig krock där.
Jag älskar min dotter över allt annat men vi synkar inte under samma tak.
Och jag tror vi kommer ännu närmare när hon står på egna ben.
Varför bygger vi inte mer bostäder?
Varför ger vi inte mer subventioner till bostäder?
Bo äta och jobba/skola samt vård är det ju vi inte klarar oss utan.
Ja jag vet glöm inte polis och brandkår!
Ser fram emot när vår dotter kommer över på middag minst ett par gånger i veckan
Själva flytten är också en sak som min dotter
inte har den blekaste aning om vad det innebär.
Alltså flytten i sig.
Ser eller hör inga tendenser på flyttkartonger eller säckar.
Eller annat för den delen.
Hon frågar ingenting om hur man packar.
Utan hon bryr sig om att det finns ett duschdraperi när hon kommer till sin nya lägenhet
Självförtroende eller ingen vetskap eller bara nonchalans?
Jag räknar ner i alla fall till
hennes flytt nu.
Mitt liv går in i en ny fas när hon flyttar.
Jag tror definitivt att hon fixar detta och allt ordnar sig.
Men hittills i livet så har hon haft det lite för bra helt enkelt.
Kämpa och göra jobbiga saker är inte riktigt hennes melodi
Om jag får uttrycka mig så.
Lycka till min dotter och du är alltid välkommen hem till dina föräldrar.
Fotnot: När man är på ett visst humör så speglas det i inlägg som bygger mycket på känslor
Det är kanske inte säkert man hade skrivit samma sak dagen efter.
Men det är väl vad folk brukar beskriva som mänskliga drag!
***********
seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!