Lördag kväll
Min sambo snarkar av en dålig film.
Jag känner mig kreativ av alkohol.
Varför?
Då alkohol gör hjärnan gott känner mig lycklig.
In i dimman.
Ser Sally Field åldras med värdighet.
Vackra kvinnor som åldras värdigt är väldigt vackert.
Sexistiskt som fan.
Elden slocknar som min promille .
Fyll på.
Kan inte ens se klart filmen.
Vill hellre skriva om mörkret som kommer när den sköna fyllan släpper.
När den tvungna nykterheten kommer krypande och den skrämmande verkligheten infinner sig.
Kan tänka mig att dricka under lång tid.
För här är det skönare grönare men framförallt mer kreativt.
Inte ens en suveränt spelande Tommy Ler Jones fångar mitt intresse från nästa glas alkohol.
Glöden når sitt klimax i min öppna spis.
Jag är på väg dit jag med.
Tankar om människor jag känner för eller inte seglar förbi.
Det enda som jag är rädd för är verkligheten i morgon
som väcker mig från denna utflykt till alkoholens Neverland där lyckan är total.
Är detta ett tecken på alkoholism?
Tja jag tar det.
Jag känner bara tankar som flödar.
Jag ler av hela min själ åt folk jag älskar eller längtar efter.
Jag känner inget hat.
Känner lösningen på alla problem.
Både mina egna och alla globala problem som världen har.
Jag löser alla olyckliga människors saknad efter bättre tider.
Jag kramar dig alla dar i veckan.
Kärlek räcker till fler.
Jag tänker och känner lycka.
Min sambo snarkar allt hårdare och högre men mina tankar svävar allt högre.
Sally Field är fortfarande vacker.
Men jag ser knappt det.
Jag är öppen och onykter.
Och hyfsat lycklig.
Det räcker väl så.
Full och go skulle någon kunna säga.
Jag bryr mig inte för jag är fri.
Free as the wind.
Underbar sångtitel.
Googla på den. Anvil.
Nu höjde jag volymen skål.
Nu blåser vi snuten! Det var det första jag såg av Sally Field
*************
seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!