Thailand dag1

Nu är jag här. Känns lite konstigt att åka själv. Minus är ju självklart att inte ha någon att prata med. Resten är plus!

Resdag

Nu börjar en liten resa som kan sluta med en stor resa. Vem vet hur detta slutar? Kanske överskattar eller överdriver hela resan i sig. Men känner ändå att det är något slags vägskäl som jag kommer att hamna i. Mot varmare breddgrader 

Nära

 

Lycklig

Idag den 17 februari år 2026 är jag väldigt lycklig. Dagen började dåligt men efter några timmar blev jag bara gladare och gladare. Så just nu 19:21 på kvällen är jag så lycklig. Mitt liv är här och nu väldigt bra. Och självklart hänger det ihop med det som komma skall. Ett äventyr utan dess like. Detta är min bara min resa. Jag är en bortskämd människa som fått göra så mycket men detta är något annat. Kan inte förklara men det kanske visar sig någon gång i framtiden. Varför var jag så glad just idag? Folk runt mig har mycket mer pengar. Och en massa prylar eller någon som älskar dom väldigt mycket men är dom lika lyckliga som jag är den 17/2-26 19:25? Vet inte hur lycklig man blir av en lotto vinst men är det nära detta så räcker det. Jag är så tacksam just nu. Är jag lika tacksam om 15 minuter?

9 dagar kvar

 Vinterpromenad med dottern och exet 

Nära nu

Nu är det närmare än någonsin 

Träffade en vän igår. En vän som jag gärna har kvar i mitt liv. Vi har ju en lång historia tillsammans. Och har vi det som igår så är det bara trevligt. Det är liksom väldigt harmoniskt nu. Hoppas att det kan fortsätta.

Börjar få resfeber nu. Tidigare än någonsin. Men den här resan är så speciell på alla sätt. Kanske återkommer jag med mer om det. 

Vaknade 05:40 en lördag!!! Varför?

Helgen

Min helg. Var på Escape Room och löste gåtan med Faraos Grav. Jättesvårt men vi löste det. Sen en god middag på Balzac. Åt en jättegod Oxkind.

18 och lite till

Nu är det 18 dagar kvar! 

Ett kort inlägg om att jag undrar hur folk tänker. Tänker dem överhuvudtaget? Förutom på sig själva? Jag tänker mycket på andra. Ofta! En del varje dag. Bland annat för att jag vill ha svar på deras beteende. Eller deras icke-beteende. Jag bränner nog broar men nån stolthet har jag kvar. Så nej jag saknar er inte men så pass mycket självcentrerad är jag att jag vill ha svar. Svar jag troligen aldrig kommer att få. Kanske mår jag bättre utan svar. Själv har jag skrivit många framtida svar. Som kommer mycket senare. Eller inte. Jag saknar dig fortfarande men inte du. Av dem som jag tänker mest på. Men saknad är väl som ett ljus som förr eller senare brinner ut?

Ingen idé

Ingemar Stenmark sa det så bra. På det sättet som många av oss tänker. Det är liksom ingen idé. Att ge sig på att förklara något för någon som inte fattar är liksom ingen idé. Så gör färdigt det du håller på med och gå vidare med ditt liv. Ibland är det jobbigt och ibland är det enkelt. När jag mår så bra och inte kan berätta varför så spelar det ingen roll heller. Men hur många går omkring och är lyckliga? Hela tiden är en utopi men tillräckligt ofta? När jag hör så många som ska leva sen så blir jag mörkrädd. Du lever nu! Du är livrädd för vad andra ska tycka! Du är livrädd för att bli arbetslös. Varför? Din etik och moral säger att det är fel och det är rätt. Men prova att tänka själv. Nä nu börjar min egna väg och jag tittar inte bakåt. För det ger mig ingenting. Och eftersom du inte vill lyssna så kommer jag inte att berätta. Må gott och prova att leva. Du gör det nu!