Livet flyter

Lördag/Söndag i Kalmar med familjen var ju trevligt. Vi hade det så bra i bilen, på matchen, på hotellet, och på restaurangen. Åt gott och drack gott. Sen vann ju AIK också. Så allt var bra. 

Ska om några veckor på en överrasknings resa med min dotter. Hon har fixat en resa någonstans i 4-5 dagar. Och jag ska inte känna till vart vi ska. Men jag har en sambo som brinner för att berätta om hemligheter. Min totala motpol. Hon vill verkligen säga allting som finns att berätta. Hon kan inte hålla en enda hemlighet. Hon går och läcker till mig lite här och lite där om vår resa. Så nu har jag nog listat ut vart vi ska och vad vi ska göra. Och min dotter tycker jag bara synd om. För hon tror att min sambo ska hålla tyst varenda gång hon säger något. Så nu har jag lagt ihop 1+1+1+1 så jag tror att vi ska till England och se på fotboll. Närmare bestämt Liverpool mot Brighton på Anfield Road. Det ska i så fall bli fruktansvärt roligt. Hoppas jag har fel eller förresten hoppas jag får rätt. Eller det spelar ingen roll för min dotter älskar mig och jag älskar henne. Det räcker!

Tänk om min sambo någon gång kunde sluta glappa med käften! Jag älskar överraskningar. Min dotter älskar överraskningar. Vi båda gillar att bli överraskade. Då kommer min otajmade sambo och pajar det. Jag blir faktiskt lite sur. Nu hoppas jag som sagt att jag har väldigt fel i detta. Men tyvärr så tror jag inte det. Återkommer i ämnet.

Jobbet flyter på och jag trivs väldigt bra. Tänk bara om man kunde ha en kollega som var/är på samma nivå. Det vore drömmen. Men jag får väl lov att stå ut ett par år till. Tills min nuvarande går i pension.

Så livet flyter på. Saknar ingen och hör inte av någon. Och en liten sista sak är att jag har aldrig blivit firad så mycket som när jag blev 60 i somras. Känner mig så omtyckt och ödmjuk till alla fina presenter jag fick. Tack till alla som tycker om mig.