En arbetskamrat till mig dog i söndags.
Eller vi var väl snarare kollegor.
Vi pratade lite då och då med varandra.
Jag kände inte honom särskilt mycket.
Tydligen så fick han beskedet i januari.
Och arbetade hela vägen tills han avled.
Tyst och stilla visade han inga tecken på sin sjukdom.
Vi var väl några stycken som tyckte han blev lite tyst i våras.
Lite förstod vi då varför.
Jag vet precis ingenting om hans liv.
Så det är ju inte enkelt att kommentera detta.
Men min första spontana känsla är ju hur
man kan jobba hela vägen ut.
Är jobbet så viktigt i ens vardag?
Eller är det på med skygglappar och förneka vad som händer?
Skäms man ?
Vill man inte att folk ska känna sympatier?
Vill man inte att folk ska gråta och fråga om allt?
Har man inget liv utanför jobbet?
Familjen? Finns det någon?
Eller är man totalt ensam?
Jag blir bara så att jag har tusen frågor som jag skulle vilja ställt till honom.
Så vi kan lära oss något om detta hemska som drabbar många.
Vad skulle jag ha gjort?
Hur skulle jag agerat?
Jag har ingen aning om det.
Jag skulle dock bli förvånad om jag skulle jobba till sista dagen.
Om du visste när du skulle dö.
Skulle du då jobba tills sista dagen?
Själv skulle jag börja köra mc utan hjälm!
Jag blir helt tom av att tänka på att veta om sin dödsdag.
Jag är absolut inte rädd för att dö.
Men en timer vore bara hemskt att ha.
Skulle man kunna göra något gott av det?
Vi ska ju alla dö.
Kanske bättre att göra det när man vet om det.
Tänk vad många som säger att dom skulle ha gjort ditt och datt
innan det blev försent.
Gör det nu då!
Vad väntar du på?
Kör försiktigt på din mc!
Varför då?
Jo självklart ska man leva så länge som det går men
det måste väl vara kvalité på livet.
Hellre kort och kul än långt och tråkigt eller?
Sånt här skapar tankar i huvudet som jag inte vill ha.
Men det är ju en del av livet.
R.I.P Peter
Hoppas du är på ett bättre ställe nu.
Vi syns!
*********
seeya
