Så tragiskt med självmord. Oavsett anledning så finns det massor att säga om det.Alla som funderar mycket på saker om existens och andra djupa saker har väl någon gång mått lite dåligt och funderat på att göra slut på allting för att det inte finns någon mening med någonting?
Igår nåddes jag av beskedet att en före detta klasskamrat har tagit livet av sig.Han sa till sin ex flickvän att han går och tvättar bilen för att sedan hänga sig i garaget. Otroligt! Varför reagerar jag som jag gör? Jo jag skulle träffa honom i en nära framtid.Han ringde mig några gånger och frågade om vi skulle ses och jag svarade att det skulle bli jättekul. Han var i mina ögon ganska livsglad och nyfiken på att träffas vid det tilfället och även när han ringde strax före jul. Vi skulle även träffa några andra klasskamrater. Jag såg fram enot det jättemycket. Men det blev inte så.
Och jag börjar fundera över vad det är som gör att folk gör vad dom gör.
Jag har själv någon gång funderat äver detta men det har aldrig blivit mer än en tanke precis som andra tankar om drastiska saker som kommer och går. Framför allt när man sitter själv med en mängd alkohol i sig. Det är så tragiskt att det inte finns vänner att prata med i dessa lägen.Alltså riktiga vänner.
Har du en vän som du kan säga att du funderar på att ta livet av dig och vad ska du göra?Jag har definitivt inte det. Inte ens i min egen familj. Jag har bara folk som pratar en massa goja runt mig. Och ingen av dom vill höra mig prata om djupa saker. Min bästa vän från barndomen är en sådan som skulle kunna göra slut på allt på ett sätt, men absolut inte på andra sätt . För bitter och avundsjuk för att ta livet av sig.Men trasigheten finns där och tröttheten på livet finns där. Vad ska jag göra åt sådant?
Fråga? - Hej har du tänkt på självmord någon gång? Så klart det inte går.
Tillbaka till min klasskamrat Roger.Roger var ett ensambarn som fick det mesta han ville ha.Farsan och morsan drack en del och Roger bodde hemma länge,för att sedan bo granne med mamma och pappa.Roger var en lite mobbare i skolan som ville ha all uppmärksamhet.Han ville vara bäst i alla områden. Jag gillade Roger ofta för att trots det hårda yttre, så var han en som lika gärna kunde mobba som bry sig om. Jag var hemma hos Roger emellanåt och lyssnade på musik.Han hade en sjuk stereo med sånt ljud att man vara ordentligt avundsjuk över det.Man ville ha Roger på sin sida. Sen försvann Roger under många år.Men vi mötes då och då på stan och snackade några minuter .
Sen ropade han efter mig på gatan i höstas och ville att vi skulle rräffas.Men det blev inte så. Jag tycker oerhört synd om Rogers barn och hans anhöriga.För han svek dom ordentligt och valde den enkla vägen. Vilket han i och för sig har rätt att göra.För ALLA har rätt att bestämma över sitt eget liv. Oavesett vad man gör med det.Men jag hoppas att alla han lämnar kvar förstår att dettta är vad Roger ville göra och ingen kunde ha gjort något annorlunda. För Roger har ingen rätt i världen att pressa folk att dansa efter hans pipa.
Ta nu hand om dig Roger och jag hoppas att du hittat inre frid. Men jag måste ställa en fråga. Varför ropade du inte på hjälp? Du hade ju kunnat fråga mig eller någon annan!
Vi gick i samma klass i 9 år. Örskolan och Hallonbergsskolan i Sundbyberg
R.I.P
