Var på födelsedagsfest i lördags för min far.
Den enda släktingen som var där på hans sida var jag!
Sen var det hans frus vänner och bekanta.
Som självklart har blivit hans vänner och bekanta.
Och det är inget konstigt alls med det.
Men varför frågar sig ingen vart hans barn,barnbarn och bekanta samt vänner från förr är?
Jag har väldigt dålig kontakt med mina bröder.
(vi hörs inte dagligen om man säger!)
Och självklart fick jag frågan vart dom var en dag som denna.
Fick höra av farsan när jag kom dit att den ena var sjuk och den andra på konferens
Eftersom jag ändå känner mina bröder så väl.
Så vet jag att det var totalt bullshit från deras sida.
Så jag fick sitta där och försöka förklara att dom var borta och
hur himla tråkigt det var för alla dom andra gästerna
Jag kände bara då att varför ljög jag inte också om en sjukdom eller liknande?
Då skulle jag ju slippa detta.
Varför låtsas jag känna sympati och tycka om min farsa?
Varför slutar man aldrig sakna eller hoppas att få en riktig pappa?
Varför vill man bara att ens föräldrar ska bry sig?
Min farsa är riktigt populär i hans vänkrets.
Det syntes tydligt!
Det hölls många fina tal om honom och deras vänskap.
Han själv och hans fru höll också fina tal.
Hans fru höll ett tal där hon bland annat talade
om hur fina barn dom har tillsammans.
Vi tre bröder nämndes snabbt i förbi farten och hennes dotter
pratades det ofta om i talet.
(min farsa har tre barn och hon har en dotter som har blivit in adopterad av honom)
Så där hördes det tydligt att vi bröder inte räknas lika mycket.
Sen under kvällen så pratade min farsa knappt med mig.
Tydligen såg jag ledsen ut för det kommenterades av ett par stycken.
Inte lätt att vara påklistrat glad över en människa som inte vill att jag ska vara där!
Så på den här festen var det alltså 29 personer som "älskar" och en som "hatar" varför?
Alla sitter och hyllar min pappa som inte jag kan förstå.
Jag vill bara ställa mig upp och skrika.
Han har aldrig brytt sig!!!!!!
Fatta!!!!!
Jag har aldrig blivit omtyckt.
Bara nonchalerad hela tiden.
Hur gör man när man bara vill få känna sig omtyckt av sin pappa?
Det här har pågått i så många år så jag har gett upp.
Jag svarar inte när han ringer.
Eller förresten ibland gör jag det.
När mitt samvete eller förhoppningar säger det.
Hur kan en förälder sluta tycka om sina barn?
En fråga jag ställer mig är att varför kan jag inte vara ärlig och fråga rakt ut?
Eller bara klippa av banden?
Under kvällen hade jag sms kontakt med min dotter.
Och i ett av dom sms jag skickade så skrev jag
"Lova att du berättar för mig när jag inte är en bra pappa"
Och hon lovade att göra så.
Jag kommer aldrig låta någon eller något komma emellan
mig och mitt barn
*********
seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!