Jag skiter fullständigt vilka ni är och vart ni kommer ifrån.
Kalla mig vad ni vill utom fördomsfull
Jag hatar er ändå eller älskar er.
Jag hatar er ändå eller älskar er.
Men jag blir ledsen att bli placerad i ett fack.
För det är inte jag.
Min dotter har en kompis som säger att hon nu har klivit ur garderoben
men ändå inte för hon vet inte.
Hon mår bara illa av mina "gay-skämt".
Jag är en människa som skämtar om allt.
För humorn är mitt yttersta vapen.
Kan man inte skratta åt sig själv så tar man sig på alldeles för stort allvar.
Jag kan verkligen skratta åt mig själv
Jag bjuder dagligen på mig själv.
Jag ser humor i nästan allting,hur hemskt det än är.
Så varför kan jag inte skämta om bögar?
Vi satt och åt ett stort sällskap vid ett stort bord för en kort tid sedan.
Som bordsgranne på den ena sidan satt en homosexuell jobbarkompis.
Jag började med att säga att
- Hej! Det är jag som är din bordsdam!
-Jag hoppas du tar hand om mig under middagen.
Han svarade glatt.
-Självklart gör jag det.
Och så skrattade alla runt bordet.
Jag tyckte att jag avdramatiserade hela grejen väldigt enkelt.
Jag skiter väl i vem folk kysser eller älskar.
Det är fantastiskt att vi kan älska och bli älskade av en annan människa.
Men måste man skrika ut att man är bög?
Att gå med tröjor där det står HBTQ eller homo eller vad som helst.
Varför?
Varför göra så stor grej av det?
Jag skiter väl i din kärlek!
Den är ju emellan er två eller hur många det nu är.
Jämlikhet,frihet och broderskap är väl något.
Men sen då?
Måste alla säga inte vem utan vad man i kär i?
Suck!
Det finns fortfarande många som inte tycker det är okey med
samkönade förhållanden.
Och det är ju dom det är synd om.
Deras trångsynta neandertaltänk är ju så fel.
Men många av dom kommer från en annan tid.
Ingen ursäkt men en förståelse.
Kärlek är vackert och fint.
**************
seeya
Hon mår bara illa av mina "gay-skämt".
Jag är en människa som skämtar om allt.
För humorn är mitt yttersta vapen.
Kan man inte skratta åt sig själv så tar man sig på alldeles för stort allvar.
Jag kan verkligen skratta åt mig själv
Jag bjuder dagligen på mig själv.
Jag ser humor i nästan allting,hur hemskt det än är.
Så varför kan jag inte skämta om bögar?
Vi satt och åt ett stort sällskap vid ett stort bord för en kort tid sedan.
Som bordsgranne på den ena sidan satt en homosexuell jobbarkompis.
Jag började med att säga att
- Hej! Det är jag som är din bordsdam!
-Jag hoppas du tar hand om mig under middagen.
Han svarade glatt.
-Självklart gör jag det.
Och så skrattade alla runt bordet.
Jag tyckte att jag avdramatiserade hela grejen väldigt enkelt.
Jag skiter väl i vem folk kysser eller älskar.
Det är fantastiskt att vi kan älska och bli älskade av en annan människa.
Men måste man skrika ut att man är bög?
Att gå med tröjor där det står HBTQ eller homo eller vad som helst.
Varför?
Varför göra så stor grej av det?
Jag skiter väl i din kärlek!
Den är ju emellan er två eller hur många det nu är.
Jämlikhet,frihet och broderskap är väl något.
Men sen då?
Måste alla säga inte vem utan vad man i kär i?
Suck!
Det finns fortfarande många som inte tycker det är okey med
samkönade förhållanden.
Och det är ju dom det är synd om.
Deras trångsynta neandertaltänk är ju så fel.
Men många av dom kommer från en annan tid.
Ingen ursäkt men en förståelse.
Kärlek är vackert och fint.
**************
seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!