Utanförskap

Att inte känna tillhörighet är trist,

Eller trist? Är det rätt ord?

Finns det tillfällen då en känsla inte kan beskrivas med  ord?

Att tillhöra en grupp är viktigt för många.

För mig är det så.

Att vara delaktig i en gemensam sak.

Jag har ett par.

AIK och min mc till exempel.

När jag letar tillhörighet men inte hittar någon så

blir man lite ledsen på allt och alla utan att kunna förklara varför.
Det blir lite barnsliga skamkänslor över det.

Är det så att vara invandrare i Sverige?

Är jag en slags invandrare på min arbetsplats?

Jag gillar mitt jobb.

Ibland är det för lite att göra bara.

Men jag saknar en grupp där jag kan prata jobb och fritid.

Jag försöker ”tillhöra” en grupp men blir tokdissad

hela tiden och har kommit till insikt att dom helt enkelt

inte vill att jag umgås med dom.

Så nu får jag helt enkelt ge upp den tanken.

Jag får försöka hitta en ny grupp.

Oj vad jag saknar gamla arbetsplatser ibland.

Ericsson, Collectum, Haga Taxi, Karamellgrossisten, 

Åhléns, Royal Viking Hotel

Det var tider med otroligt mycket roligt både arbetsmässigt och socialt.

Här på KI är jag ensam!

Jävligt ensam!

Jag ska ta tag i detta för det håller inte.

Byta jobb eller leta efter en social samvaro.

Är det något som inte fungerar gör något!

Punkt!