Vaknade 04:56 och kunde inte somna om!
Gick ut med hunden 05:16 och det var inte många ute då.
Det kom några tomma bussar på väg ut i trafik.
Kom hem och satt en stund i soffan innan jag cyklade iväg till jobbet.
Gjorde några småsaker innan jag tog mig en kopp kaffe,
Sen slog tröttheten in.
Trodde man blev pigg av kaffe.
Men inte jag.Riktigt trött nu.
Sen tränade jag ben på gymmet igår och benen känns som tunga stockar idag.
Sen var det ju en massa fotboll igår (på tv alltså)
Och är man jätteintresserad och känner sympatier för ett lag
så förstår man att vissa dagar är oerhört tunga.
Även om ens lag vinner.
För man känner skräcken för att det lag man avskyr som pesten ska vara ännu bättre.
Det går så långt att du inte kan glädjas åt ditt eget lag
för du känner sådan missunsamhet för det rivaliserande laget att du inte kan njuta.
Älskar du ett lag så mycket så förstår du kanske.
Eller om du är i samma bubbla av kärlek och hat.
Samtidigt som du bråkar med ditt inre om en viss form av avundsjuka
för att det andra (hatade) laget spelar sådan rolig fotboll.
Men det skulle du aldrig erkänna för någon.
Eller kanske för någon som du har enormt stort förtroende för.
Som du kan berätta allt för.
Jag vet ju inte hur det känns men om du är homosexuell och vill gå ut med det.
Kan det var samma sak som att tycka att det hatade laget är riktigt trevliga?
Inget du skriker ut i rädsla av att massan bara slår ner dig.
Om du har sympatier för ett lag som är hatat av många så förstår du tror jag.
Men du måste känna att när ditt lag förlorar så är det de värsta som finns.
Ingen axelryckning bara.
För då fattar du inte.
Kan du tänka dig att leva med en motståndarsupporter så är du ingen supporter.
Punkt slut!
Jag skulle aldrig kunna vakna bredvid någon som hejar på antagonisten.
Möjligtvis hålla på ett ointresserat lag kanske.
En del har en underbar måndag och en del inte.
Trots glädje så är det en riktigt jävla måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!