Måndag morgon!
Jag kräks på mitt jobb och min chef nu direkt när jag kom till jobbet. Det snbackas en del om en viss "spirit" på min arbetsplats. Det kallas för "MEB - Spirit". Det ska vara för alla och en del förstår vad det innebär och en del skryter om detta. Som du säkert redan har förstått så känner inte jag någon spirit/samhörighet med en enda medarbetare här. Jag har verkligen ingen att prata med. Tyck inte synd om mig. För det ska man inte göra. Jag har bara mig själlv att skylla. Skulle verkligen behöva hitta ett nytt jobb. Men det är för sent så jag får se andra saker som fördelar. Så länge jag får vara i fred så får jag väl försöka härda ut.
Nu har det börjats med en så kallad "Hybrid arbetspalts" där jag jobbar. Man får jobba hemma två dagar i veckan. Och det gäller ALLA utom mig. För jag har inte en sådan tjänst (enligt min chef). Och jag får inte ändra mina arbetstider något alls så jag sitter här ensam två dagar i veckan utan något att göra alls. För mitt jobb bygger på folks närvaro. Och jag skjuter väl mig i benet om jag försöker agera hårdare än vad jag gör? Så det är bara att gilla läget. Just nu ser jag säsong 11 av Våra Värsta År. Ett par avsnitt om dagen blir det. Jag lever och mår bra på fritiden.
Jag ser dock en förändring komma i horisonten, och jag vet inte om det är svart eller vit som kommer. Rädd? Pyttelite kanske. För man vet ju vad man har och inte vad man får. Vet att ledningen har idéer om att slå ihop mig med IT-support. Är det bra? Jag skulle nog tycka att själva arbetet är nog bra men det finns saker som jag vet inte skule fungera. (som jag sa tidigare så känner jag inte något för mina medarbetare). Men det är bara att sitta i båten och vänta in vad som kommer. Tror varken på vulkanutbrott eller Nangijala. Att jobba statligt/kommunalt är något speciellt. Så är det bara. Nu ska jag snacka Putin med några som jag kan fika med utan att kräkas i min mun och svälja det direkt!
