Vi börjar närma oss slutet på sommaren. Den man alltid längtar efter. Den som alltid är så kort. Vad händer nu? Det som alltid händer. Mörkret faller på. Både bildligt och bokstavligt och mentalt. Nä det där sista är ju upp till var och en. Jag vet inte vart jag är eller vart jag är på väg. Finns oerhört mörka saker men också en hel del roligt och vackert. Skulle vilja prata med någon om allt bara. För det behöver jag göra. Men det är inte så farligt kanske. Man dramatiserar mycket? I-lands problem kanske?
Sommaren har varit mycket bra. Stolt som en tupp. Jag har utan hjälp från någon snickrat en altan och en ny trappa till vårt hus på landet. Så jag är nöjd. Åkt mycket mc också. Varit ute i naturen massor. Skönt.
Snart ska jag ha en liten fest för dom som jag gillar och bryr mig om. En liten tävling samt mat och dryck blir det. Är du inte bjuden så finns det skäl till det.
Ont i mina händer numera. Min artros gör sig påmind. Ska få en spruta snart. Hoppas det hjälper. Annars blir det en ny operation. 6 veckors konvalescens plus en himla lång tid jag inte får t.ex. köra min motorcykel. Trist.
Är det 4 år nu? Sen vi pratade sist? Du försöker ändå hålla lite skvaller koll. Skiter i vilket. Håll dig på din kant. Saknar ingenting av det.
När en tanke upptar hela ens värld så blir det svårt att ta itu med en hel del saker. Världen är en ond plats som brinner och jag slänger ibland på ved själv. Tills nästa gång………
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!