Kris eller?

En konstig känsla smyger sig på. Känner mig klar med ytterligare en sak. Är det början på slutet? Eller slutet av en fas? 60 år av mitt liv har passerat och jag undrar hur jag ska vara och bete mig nu? Ska jag vara gammal? Ser trötta 60-åringar runt omkring. Trötta 50-åringar också. En fåtal pigga. När jag tänker efter så kanske 2-3 stycken. Varför vill man vara äldre än man behöver? Ålderskris på mig kanske? Hade en stor när jag blev 30. Ålderskris 2.0.? Har gjort en massa saker genom åren enbart för adrenalinet. Sen försvinner den känslan helt plötsligt eller smygande ibland. Den senaste kom lika smygande som den slutade. Vet förresten inte om den känslan är borta. Men en paus är på sin plats i alla fall. Tröttare och tröttare blir jag. Men inte i vissa känslor och tankar. Däremot ringer olika klockor i huvudet. Konsekvenstänket blir annorlunda. Jag skiter i vissa saker och bryr mig mycket om andra. Och tro mig, det är inte som du tror. En kille på jobbet kom fram och sa att jag är den vänligaste han mött på länge. Tänk vilka olika bilder vi får av folk. En tjej kom fram senare och sa att hon kunde se på mig att jag inte mådde bra. Jag är som en öppen bok. Varför kan då ingen förstå att det är ett konstant krig i mitt huvud? Men tillbaka nu till frågan. Är jag klar med den här fasen? Synd att det inte finns någon att prata med.