Vägs ände är ett uttryck som jag är osäker på när det ska eller kan användas. En metafor som används lite slarvigt kanske? Som alla andra. När inget längre finns att göras. Man hamnar väl där emellanåt? Och löper linan fullt ut och bröstar det som händer. (Tack för att du förstår en del av det jag säger) En osäker framtid och en slags flykt. Men det har pågått för länge för min hälsa så nu är jag just vid The Point of no Return. Imorgon kanske det känns bättre. Drömmen att kunna förändra var bara en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!