I väntrummet sitter några förtvivlade patienter som inte får hjälp. Det är då tragiskt att uppleva. En kvinna gapar och skriker, hon får hjälp till slut. Det visar ju att om man är tyst så får man mindre hjälp än om man hörs och syns. Välfärdsstaten fungerar inte som vi vill att den ska göra. Har vi för höga krav eller? Det är många äldre som sitter i väntrummet. Är dom pensionärer så förstår jag inte brådskan att komma in? Men vad vet jag vad alla lider av. Själv har jag problem på lång sikt och inte på kort. Det gör ont men det har det gjort så länge. Tog också tillfället i akt och bad om andra problem som jag önskar lösning på. Min läkare var väldigt trevlig och jag fick verkligen den hjälp jag behöver få. Så just för mig så fungerar välfärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!