Torsdag! Midsommarafton i morgon. Inget att göra på jobbet idag. Alla är nog hemma och rensar jordgubbar. Men jag räknar ner mina dagar nu tills jag ska sluta här på KI. Det är idag plus 3 veckor kvar. Sen börjar mitt nya liv och det ska bli så spännande. Mitt nuvarande jobb har ingen som helst framtid. Jag har kört fast. Och på måndag åker jag till Skåne med min mc. Det ska bli kul. Hoppas kunna dela med mig lite bilder från den resan. 5 dagar blir den nog. Annars händer inte så mycket.
Är fortfarande lite upprörd efter min brordotters studentmottagning. Snacka om bortskämd äcklig skitunge. Hon tvingade alltså en vän från förr att avlägsna sig från hennes fest som ville vara där och ahde köpt present. Sen tackade hon knappt för presenterna hon fick för att hela tiden sitta i sin pojkväns knä och hångla framför alla gäster. Vilken skitunge.
På andra håll är det fortfarande tyst. Och det har jag inget emot. Det är liksom för sent för någon form av konversation och umgänge.
Ha nu en trevlig midsommar allihopa.
Jag har märkt att bilder försvinner från bloggen. Trist. Men jag kan inte göra något. Försöker hålla koll och redigera inläggen igen. Men tyvärr är det så att vissa bilder har jag raderat och går inte att åteskapa.
Sorry...........
Jag vet inte om jag har skrivit om detta tidigare men eftersom jag har makten så bestämmer jag.
1982 började jag prya på Tempo/Odenplan i Stockholm. Jag gick DK-linjen på gymansiet och vi skulle den sista terminen ut på praktik och jag valde då Tempo. Vet inte varför men det lät bra eftersom dom sålde allt på den tiden. Och efter praktiken så var dom så nöjda med mig så dom erbjöd fast anställning på livsmedelsavdelningen men chefen för Fritid/El "kidnappade" mig så det fick bli så att jag började jobba på den avdelningen. Jag trivdes jättebra för det var nya saker varje dag som händer i en affär som säljer det mesta. Och vi var ett jättebra gäng som lunchade/fika och framför allt festade tillsammans. Det var väldigt många fester på en massa olika platser. Jag skrattade nog varenda dag tror jag. Dom jag jobbade med var ett gäng olika själar.
Punkaren Jonny. Drygt två meter lång. Fullt med nitar, kedjor och andra punk attiraljer. Såg så elak ut men var oerhört snäll och oftast lite blyg. Sjöng i sitt egna punkband som jag fortfarande har en singel av. Så fort han visade sig i affären (han jobbade på lagret) så blev cheferna ursinniga för dom tyckte att han skrämde kunderna. Jag älskade Jonny. Han tog med mig till systemet en gång före jag var 20. Han langade mitt framför personalen och glodde bara på dom. Jag stelnade till innan vi kom ut då jag asgarvade åt hela situationen. Undra vad Jonny gör idag?
Erika min egna Erika. Hon var som en flickvän, mamma, syrra och mentor på samma gång. Hon var nog lite ledsen ett tag att jag inte "föll" för henne. Hon fick bara "Friend-zone" av mig. Många trodde att vi var tillsammans för all den tid vi tillbringade tillsammans. Vi åkte till Spanien och umgicks överallt. Vi såg Eurythmics och Twisted Sisters tillsammans. Vi körde loppis på Vällingby Torg. Vi gjorde allt. Hon färgade håret på mig ett par gånger om året. Allt från gult (snyggt urinfärgat hår) till svart. Hon hade en mysig lägenhet på Birger Jarlsgatan som jag va så ofta i. Sen var vi ju partners i crime. Vi var tok kriminella under en period där vi var ett syndikat tillsammans med Ylva från Åkersberga.Vi skaffade oss extrainkomster på väldigt sofistikerade sätt på den tiden. Vi var oerhört smarta eftersom vi aldrig åkte fast. Jag skulle vilja berätta om vad och hur vi gjorde det för det var oerhört smart (tycker jag). Men det går ju inte eftersom det kan slå tillbaka på mig.Men tillbaka till Erika. Hon blev nog lite ledsen när jag hånglade med Berit i hennes soffa. Erika var under ett par år mitt allt. Hon tog med mig till nästa arbetsplats Royal Viking Hotel. Men det är en annan historia.
Tack för allt Erika. Sen tog du en annan sväng och tynade bort från mitt liv.
Sen har vi Anita D. En snäll tjej som jag tyckte hade något som tilltalade mig. Hade en liten chrush på henne. Men det blev aldrig något. Sen har vi Micke. Som var ensam och en liten tragisk figur som letade kärlek överallt men aldrig hittade den. Tyckte synd om honom. Han hängde på alla på fyllan.
Sen fanns ju en hel del andra som jag minns. Det fanns en annan Micke som bodde på en husbåt snett under Tranebergsbron. Där hängde vi en del på sommaren och badade från hans båt. Där båten var förtöjd så fanns och tidningsreturen för all Stockholms press. Så snacka om att vi fick tidningar på den tiden. Och då menar jag inte Expressen eller Hemmets Journal (även om mamma fick den då och då).
Åhléns var en toppenperiod i mitt liv. Vi spelade ofta Uno eller Mad på rasterna och det skrattades sjövilt när vi spelade. Jag jobbade också där när jag gjorde min värnplikt. Efter den så var det liksom inte samma sak längre. Åhléns är den näst bästa arbetsplatsen jag har haft....ännu
Micke, Jonny och Ylva X 2 på väg till en fest. Tror vi är på Odenplans tunnelbanestation.
