Semester dagbok v2

Dag 1. Classic car weekend i Rättvik. 1000 bilar men 100 fina. Harmonisk tillvaro just nu. Lite lagom onykter när jag somnar. Sol idag.

Dag 2.

Skottade jord till gräsmattan i stort sett hela dagen.

En promenad mellan regnet också.

Dag 3.

Biltur Ludvika - Lia Hof och det emellan. Askersund, Karlsborg och Hjo. Fina Sverige 

Dag 4

Dag 5 och 6.

Lübeck

Dag 7

Bil bil och åter bil. 

Genom Danmark är det oerhört trist att köra. 

Slutar dagen utanför Karlskrona i en stuga på landet.

I morgon blir det Stockholm.

Semester dagbok v1

Dagbok från en semester.

1. Funderar bland på att ensamhet gör att man önskar ännu mer ensamhet. Vi bråkar nästan alltid den första dagen som vi har tillsammans efter att vi varit i från varandra.

2. Grilla och bråka samt bära/flytta sten. Detta har börjat bra.

3. En bättre dag. Badat, kört med motorsågen och en dricka

Dag 4.

Runt Siljan med min mc. Riktigt bra dag.

Dag 5.

Varit på gymmet och sen slipat sängbord. Tömt stuprännor också. Skönt med semester.

Dag 6.

Ett tafatt försök till löptur som slutade i ont i knän. Min artros gör sig påmind då och då. Flyttade lite sten också. Varken bra eller dåligt väder min första semestervecka. Är ute hela tiden men solar knappast.

Dag 7.

Sågade upp en tall. Jobbig rackare.

Fick 10 kubik jord levererat 

Såg Oppenheimer på bio Star i Ludvika.

Riktigt bra men lite lång.

Sista dagen

I morgon bitti är det början på den sista dagen av min tid på Karolinska Institutet- Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik. Skönt, lite sorgligt, lättnad, bitterhet, glädje, saknad, nyfikenhet, stärkande känslor har jag just nu.

Får se hur jag känner i morgon.

Är det ingen som säger adjö till mig?

Troligen inte.

3

3 dagar kvar.

En viss tomhet finns redan nu och lite vemod.

Så sur på vissa som jag kommer att namnge någon gång.

MEB va en väldigt fin arbetsplats som misshandlas av arroganta människor utan kompetens och tanke.

Men nu är det som det är.

6 cykelturer sen är det över.

Och ett nytt kapitel börjar.

På tal om kapitel så håller jag på med ett avskedsbrev som jag ska välja vilka som ska ta del av.

Det blir en liten spark mot dem som jag inte respekterar.

Mission

Kollade in del 1 i  dag.

Säker och väldigt snygg action.

Spoiler - synd att hon dog. Gillade karaktären mycket.

Skulle va en bild på nya Mission Impossible filmen!

5 kvar

Undrar när jag ska gå till jobbet imorgon?

Ska jag komma typ 9? 8:30?7:00?

Jag vet inte.

Men jag vet att det är min sista vecka på KI.

Har i och för sig tjänstledigt men vill verkligen inte tillbaka till en plats som inte ger mig någonting.

Jag har fått lite kärlek nu på slutet men av fel människor.

Det ska väl vara så?

Bitter som jag är så sa dom inte ens Hej Då.

Men det är ju alltid så när jag ska vara i centrum likt en födelsedag eller något sådant.

Bitter och ledsen samt en gnutta arg.

Men jag ska inte ge dom det.

Jag HATAR verkligen min närmaste chef.

Men hon vinner.

Den impregnerade gåsmamman vinner.

Men jag lämnar för något bättre och förr eller senare så kommer verkligheten ikapp svinen.

Kommer sakna dig Ezra.

Lina, Barbro, Björn, Malin samt några kinesiska studenter.

Dom andra har redan slutat.

Har inte en enda ”privat” vän från tiden på KI.

Det säger väl allt va? 

5 dagar a’ 9-14:30 kvar.

Och jag vet vad jag ska göra med dom dagarna.

Det blir 5 veckors terapi innan jag börjar hos polisen.

Snacka om exhalterad över det!!!!

Tatoo

Jag just nu!

Öppet brev

Öppet brev till prefekten på KI - MEB.

Eller ett brev till alla på KI kanske?

Min tid är strax över och det är lite sorgligt.

Jag ville ju gå i pension här.

Såg ytterligare 6-10 år här.

Men usla chefer satte stopp för det.

Alla högt upp i ledningsgruppen pratar då och då om en så kallad ”Spirit” på MEB.

Efter pandemin så lyser den med din totala frånvaro.

Det är en tom ödslig och själlös självisk arbetsplats i mina ögon. Det är små öar av människor som umgås och samarbetar med varandra. Problem löses med tystnad och härskarteknik samt en stor dos förnekelse.

HR avdelningen sitter tyst i båten och vågar inte höja rösten eller gå i klinch med cheferna.

Folk bestraffas och belönas godtyckligt efter eget huvud.

Problem finns helt enkelt inte för det förstör ju renomméet på Institutionen för Medicinsk Epidemiologi och Biostatistik.

Vi som ska ha mest publikationer och nobelpristagare samt gästprofessorer som föreläser eller vill forska på MEB.

Men hur mår den lilla människan lite längre ner i kedjan?

Varför öppnas inte örat mot marken?

Det är en speciell värld som forskarvärlden är.

Lite finare lite mer hierarkisk lite mer status fylld än annat.

Men gud nåde den som lyfter på mattan och ser saker som inte är kristallkronor och frack.

Som inte är Blå hallen utan en mörk källare.

Den tystas ner och försvinner ut i perriforin

Jag orkar inte heller vara kvar.

Så jag gör som många andra gjort.

Tackar för mig.

Glömde du?

Glömde du ringa igår?

Jag tror det.

För inte har du missat min dag?

Men det är kanske så att du har fattat hur det ligger till nu.

Och jag tror att du både gillar det och saknar lite samtidigt?

Jag tycker det ger mig lite att skriva så här om det.

Egentligen tycker jag mest synd om dina barn.

Jag har ju aldrig vetat annat.

Men DU har ju velat annorlunda. 

Men det var ju bara charader eller hur?

59

Jag fyller år idag!

Blir 59. Jag vill inte låta bitter eller annat men att fylla år är bland det värsta jag vet. Finns inget positivt alls med en födelsedag. Har alltid hatat den här dagen. När jag var liten så hoppades jag att jag skulle bli uppvaktad och satt i centrum som alla födelsedagsbarn blev. Det var kalas och sång. Vi sjöng för andra i klassen. Alla stod upp för dom som fyllde år. Aldrig uppmärksammades min dag. Sen blev man större och försökte ha fest. Ingen kom. Alla var bortresta eller upptagna. Men dom födelsedagar som var absolut värst var dom jämna. 20, 25, 30, 40 och 50. 

Den dagen jag fyllde 50 så ringde inte ens min mamma!

Min (dåvarande) bästa kompis har aldrig firat mig på födelsedagen. Min egen släkt har knappt uppmärksammat min födelsedag. 

(Ja ja ni kom på festen som jag arrangerade i september 2004. Och kom med en present. Men det var ju inte min födelsedag)

Jag har dessutom varit väldigt duktig på att hylla andra.

Jag har hållit tal och verkligen engagerat mig i era födelsedagar. På måndag olika sätt.

Jag har fixat resor och annat för min sambo.

Som knappt orkar fira mig.

Hon har aldrig överraskat mig i vårt 30 åriga förhållande.

Framför allt inte på min födelsedag.

Kom inte och säg att jag är bitter. För det vet jag att jag är!

P.s. Det finns en person som har hyllat mig nästan varje år. Och det är världens bästa dotter. Min dotter! Tack för allt 

Nedräkning

10 arbetsdagar kvar!

Sen är det slut.

Att en sådan bra arbetsplats gått från superbra till ganska hemsk på sån kort tid är bara tragiskt.

Att en enda person förstört för så många är svårt att förstå.

Men Per heter han.

Han började som en frisk fläkt med nya idéer om förbättringar som snabbt blev något annat.

Så blir det när man inte har med sig folket på sitt egna korståg som man försöker genomdriva.

Jag sitter i en båt som har stora hål och jag har ett deciliter mått som enda öskar.

Jag längtar tills skiten är över!

Grimsta

Va på Grimsta IP i lördags och kollade på en seger för en gångs skull.

Dina egna barn

Att du inte skäms över ditt beteende? Jag förstår inte hur man kan välja bort sina egna barn. Men det gör du! Du är inte vatten värd för mig. Så bry dig inte om att skicka ett jävla "Glad Påsk" sms till mig. Du kommer från och med nu mötas av total tystnad från mig. Vi kommer mötas minst två gånger till för att vi är tvungna till det. Och du vet det lika mycket dom jag vilka tillfällen det blir. Samma som vanligt med andra ord. Jag träffade din son som ville komma och hälsa på men du säger då att snickaren ska komm så det passar inte så bra just nu. Killen tänkte åka en omväg på 10-tals mil för din skull. Och du dissar han!!! Du som snackat skit om både din egen pappa och mamma , och så är du ännu värre själv. Detta är så sjukt. Skyll inte på din andra hälft. Ta lite eget ansvar. Du lever en gång och snart är du så gammal så du sitter framför tv´n i en liten håla på landet. Jag hoppas ingen hälsar på dig. Du bäddar din egen säng. Hoppas du tycker den blir mjuk som du vill ha den. 

Jag vill verkligen inte träffa dig igen men blir så himla tvungen.....trist!

Dina egna barn!!!! Hemskt!