Blir 59. Jag vill inte låta bitter eller annat men att fylla år är bland det värsta jag vet. Finns inget positivt alls med en födelsedag. Har alltid hatat den här dagen. När jag var liten så hoppades jag att jag skulle bli uppvaktad och satt i centrum som alla födelsedagsbarn blev. Det var kalas och sång. Vi sjöng för andra i klassen. Alla stod upp för dom som fyllde år. Aldrig uppmärksammades min dag. Sen blev man större och försökte ha fest. Ingen kom. Alla var bortresta eller upptagna. Men dom födelsedagar som var absolut värst var dom jämna. 20, 25, 30, 40 och 50.
Den dagen jag fyllde 50 så ringde inte ens min mamma!
Min (dåvarande) bästa kompis har aldrig firat mig på födelsedagen. Min egen släkt har knappt uppmärksammat min födelsedag.
(Ja ja ni kom på festen som jag arrangerade i september 2004. Och kom med en present. Men det var ju inte min födelsedag)
Jag har dessutom varit väldigt duktig på att hylla andra.
Jag har hållit tal och verkligen engagerat mig i era födelsedagar. På måndag olika sätt.
Jag har fixat resor och annat för min sambo.
Som knappt orkar fira mig.
Hon har aldrig överraskat mig i vårt 30 åriga förhållande.
Framför allt inte på min födelsedag.
Kom inte och säg att jag är bitter. För det vet jag att jag är!
P.s. Det finns en person som har hyllat mig nästan varje år. Och det är världens bästa dotter. Min dotter! Tack för allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!