Julfest på KI

Bjuda till själv och känna tillhörelse heter det väl?
Det blir inte roligare än man gör sig.

Vi hade julfest på jobbet igår.
Det blev bordsplacering a´la lottning.
Jag hamnade med 3 kineser som bara pratade med varandra.
2 stycken (belgare och nya zeeländare) som pratade forskning
på blixtsnabb engelska samt två tysta damer som jag inte har
något som helst gemensamt med.
Där satt jag och väntade på att få ta mat.
Det tog tid.
Man skulle vänta på att en viss låt spelades för att inte alla skulle
ta mat samtidigt.
Det tog tid.......
Hade tappat all energi när jag åt och jag känner verkligen
att på min arbetsplats så är jag väldigt ensam.
Jag gillar knappt någon och då blir det ju svårt.
Dom är väl trevliga allihop i stort sett men jag som har
så svårt för ordet trevligt lyckas inte bringa någon energi.
Jag måste helt enkelt ha kul med folk som jag inte skulle umgås
med på fritiden överhuvud taget.

Man måste ju bjuda till!
Japp det måste man men det måste ju finnas energi annars så tar den slut.
Jag frågade lite dit och datt men det blev knäpptyst vid vårt bord efter
typ två meningar.
Det var många som tyckte den här festen var jättekul och det är toppen för dom.

Jag satt där och längtade till Champions Leauge fotbollen på TV.
Och när min buss kom vid 20-tiden så var det med lättnad jag gick hem.
Det var nog min sista julfest på KI!

Var festen rolig?
Nej den var trevlig!
Alltså ett dåligt betyg

Vad är poängen?

Ibland gör man saker eller råkar ut för saker man inte kan berätta för någon om.
Varför är det så?
Man vill det så gärna men det går ju inte.
Har ni haft en sådan upplevelse någon gång?
Sånt är livet!
Jag släpper det och går vidare.

Spelar roll

Gör det det?

Tomten

Vem finns på riktigt?

Begåvningsreserven

I morgon åker jag till Berlin för lite bärs och fotboll.
Jag behöver det just nu.
På jobbet är det tungt med mycket och göra samt så många nötter
som tror att det bara är dom som finns på den här planeten.

Jag kan sammanfatta folket runt mig med en film titel

Det är mycket som snurrar i hjärnan just nu.

Världen är på väg att haverera och alla inklusive mig själv

tittar bara i spegeln och konstaterar att allt är bra.

På lördag och söndag är det tydligen demonstrationer vid Mynttorget i Gamla Stan

Egentligen borde man vara där.

Detta vansinne håller inte.

Miljön dör och ingen bryr sig.

Ålarna hotas och ingen fiskare bryr sig.

Alla tänker på plånboken för i morgon

-90 talisterna som jobbar med genusfrågor kommer att få lite frågor

när det drar ihop sig till egna vuxna barn.

Jag vet att dom både kan och ska skylla på generationen före.

Det har alla gjort.

Men sådan här "rörelse" har ju inte funnits sen flower power tror jag.

Ensamkommande och herr gårman skyltar är viktigare än masskjutningar.

Knytblus viktigare än våldtäkt.

Offertkofta viktigare än bilbränder.

En nazzeoverall farligare än IS-krigare (f-låt återvändare)

Min dotter ska bli lärare inom några år.

Stackars sate hon vet inte vad som väntar därute.

- Hallå din hora varför får inte jag bättre betyg?

Jag skriver och tycker liknande saker varenda vecka.

Men det är en sorts tömning som bara måste göras.

Snart kan det bli en Falling Down när allt bara känns att det är nog nu.

Det kanske är värt ett fängelsestraff?

Sen sitter PK och undrar vad som hände!

Hjältar

Det finns godhet i människan.
Varför visar vi inte det oftare?
Dessa människorna visar ett hjärta av guld

https://www.youtube.com/watch?time_continue=183&v=xAr7zL33ANo

Åsikt

Har säkert lagt ut den tidigare men tanken kvarstår!

SÅÅ mycket bättre

Vi lever i ett litet land!

Din skatt

Stämmer detta?

Är du nöjd?

Mästare