Min mamma

Min egen mor vågar inte stå för det hon gör.
Skrämmande men sant!
Jag kommer aldrig döma en människa för sina svagheter.
Jag kommer heller inte tycka synd om någon
som gång på gång trots stora ord visar svaghet i vad man säger om andra.
Säg vad som helst men stå för det.
Då kommer du ha min respekt.
Du kan hata mig, älska mig, ha åsikter om mig.
Jag kanske inte vare sig håller med om eller tycker om dina åsikter
men min fulla respekt får du.
Men när min mor blir förnedrad och illa pratas
och ändå tar personen i sin famn ja då blir jag besviken.
Allt för den "gode sonen" och inte den onde (jag).
Jag hamnar alltid på den dåliga sidan i jämförelse.
Till och med våra tjejer behandlas olika.
Min är självklart den onda!
Min mamma är hittils den ende som jag känt att jag måste försvara och hylla
och alltid känna skam emot men hon är ute på hal is nu.
Jag älskar självklart henne men hon tar av ett kapital som för eller senare tar slut.
Jag är inte den helylle sonen som alltid lyckas.
Jag vill bara att min mamma är just mamma med allt vad det innebär.
Hon tappade min storebror av den anledningen.
Jag kanske också tappas bort för att den gode sonen ska försvaras.
Varför duger inte jag?
Tja jag måste visa gott omdöme nu och ta upp det jag pratar om med min mamma.
För jag har ju trots allt världens bästa mamma!
Oavsett vad du tycker om din mamma!
***************
Seeya..........