Nebo R.I.P.

Döden kom en måndag klockan 11:51!
Jag visste det nästan en vecka i förväg.
Det var det värsta jag kunde höra då.

Jag skriver detta i förväg.
Det är bara onsdag och det är flera dagar kvar.
Hur ska man reagera när man vet att döden är på väg?

Det fanns aldrig något att göra för vår hund.
Han var dödsdömd från födelsen.
Men vi visste inte om hur farligt det var förrän efter det tredje vetrinär besöket.
Två fullständiga röntgen visade ingenting.
Men en finsk född mästare till specialist berättade hur det låg till.
- Han är tyvärr dödsdömd!
-Han kommer att lida för resten av sitt liv.
-Klarar ni det?
Herregud!
Ja jag visste ju att det skulle bli så.
Vi visste när vi åkte dit att det såg mörkt ut.
Jag hade nog på känn att det inte fanns någon utväg.

Så han är nu 5 dagar ifrån att möta liemannen.
Och jag vet inte hur jag ska tillbringa den tiden han har kvar på jorden.

Jag gråter om vartannat.
Trodde jag ALDRIG en hund skulle bli så fäst efter bara sex månader.

Vad ska jag göra med honom den tiden som är kvar?
Vad skulle du göra?
Jag gosar, leker och bryr mig om honom dygnets alla timmar
Han får alla godsaker han ber om.
Han får leverpastej, skinka, och alla andra saker som gör han tjock.
Va fan spelar det för roll!
Inget spelar någon roll!

Min egoism spelar roll eller?
Ska han lida eller ska jag sakna?
Självklart ska inte han lida!
Men ni förstår säkert hur svårt det är!

Idag hade bara han och jag en underbar eftermiddag vid Ålstensbadet.
Han viftade på svansen i över en timme och bara log mot mig.
Jag satte mig på en parkbänk och grät en skvätt.
Han satte sig nedanför och tittade.
Sen gick vi vidare och jagade pinnar, hälsade på hundar,
och till och med badade.
Och hela tiden så haltade han litegrann och påminde mig om att han
har konstant värk i sitt ben,
men det är värt varenda sekund att få leka med mg och allt runtomkring.
Jag avgudar min hund
Han heter Nebo och han har 5 dagar kvar att leva.

*********************
Torsdag lunch!
Försöker sysselsätta mig hela tiden för då minskar tuggandet i hjärnan.
Men folk som pratar på fikarast och lunch, dom hör jag inte vad dom säger.
Det är som ett töcken som ligger över en.
Det hela är overkligt.
Jag vet när min hund som jag älskar så mycket ska dö.
Vad skulle jag göra om jag visste att jag skulle dö om fyra dagar?

Min sambo lämnade just en lunchrapport där hon sa att
vår hund är jättepigg och inte verkade ha ont nämnvärt.
Glad, pigg och vill vara ute hela tiden.

Klumpen i magen är gigantisk.
Det kommer bli riktigt hemskt det vet vi!
************************
Torsdag kväll
Just sett ett avsnitt av "The Sopranos".
Nebo ligger nedanför mig och snarkar och snusar lite.
Han har lite värk eller kanske är det mycket värk han har just nu.
Han haltar en hel del.
Väldigt lös i magen också.
Har vi givit han för mycket godsaker?
Kan man ge han för mycket i det läget vi befinner oss i?

Försökte springa en runda idag runt sjöarna.
Råstasjön och Lötsjön.
Gick sisådär.
Jag tänker ju precis hela tiden.

Vintern är på väg!
Ska bli en rusknatt har SMHI sagt.
Mörkret faller överallt.

Tre hela dagar kvar innan det oundvikliga sker.
Det som är bäst för honom!
Men jag vill ju bara att han ska må bra!

Helgen som kommer är inget jag längtar till,
Den saken är glasklar!

***********************
Fredag förmiddag.
Jag vill inte!
Den här helgen blir hemsk men jag ska försöka göra det bästa av den.
Det blir NEBO`s helg!
Allt han vill ska han få.
Jag ska mysa, gosa, leka, prata, låta han äta allt han vill.
Vi gör det bästa av tiden som är kvar helt enkelt.
Och snart ska du min bästa vän få somna in
och kanske må bättre än vad du gör nu.

Bagarmossens Djursjukhus ringde Anette,
och påminde henne om att vi har bokat tid hos döden på måndag.
Tydligen så är det vissa som inte orkar/vill åka dit när dom väl bestämt sig.
Men jag tycker att det känns fel att dom ringer.
Jag vet ju vad vi måste göra och behöver ingen som säger det igen.

Nebo satt nedanför mig när jag gjorde min frukostmacka.
Han visste mycket väl att jag bredde en macka med leverpastej på.
Det rann lite dreggel från hans mungipa för han visste ju mycket väl
att han skulle få en bit.
Jag tar en bit och lägger på golvet.
Gör som vanligt, ställer mig brevid och
efter några sekunder får jag hans blick som säger.
- Ge mig kommandot nu!
-Snälla pina mig inte!
-Jag dör om jag inte får min leverpastej!
Och självklart efter några sekunders ögonkontakt så säger jag det magiska ordet
- Varsågod.
Han slukar leverpastejen på en microsekund.
Utan att tugga eller ge en minsta vink om att det var så där sagolikt gott.
Men det VET jag att han tyckte och det räcker för mig.

Det sista jag såg i morse innan jag stängde ytterdörren när jag gick till jobbet
var ett fånigt stort leende och en svans som viftade.
Det har jag med mig hela dagen.....på gott.
Jag ler med hela ansiket när jag tänker på det.
Men samtidigt kommer en tår rinnande förbi näsan och munnen.
Sorg tar hårt även i förväg!
*************************
Fredag 23:00
Räknar ner i min mardröm.

Hade en underbar eftermiddag med min bäste vän.
Vi gick i skogen och i parken och bara gav varandra det bästa man kan ge och få.
Jag njöt i höstkylan över att se hans svans vifta konstant.
Han såg ut som om han njöt även då han stod halvvägs ut i sjön
blöt om tassar och ben och inte fick bada.

Just nu ligger han och småsnarkar på golvet i sovrummet och jag ska ta ut honom
på en av hans sista promenader i detta liv.

Allt blir nog bra så småningom ska du se!
Allt är bara väldigt orättvist just nu.
*************************
Lördag!
En jävla nedräkning som jag avskyr och mår dåligt av!

Vi hade en väldigt fin dag idag.
Min dotter, sambo och jag åkte med lite fika ut till vår favoritplats.
Ålsten!
Nebo trivdes väldigt bra till en början.
Han jagade pinne.
Han letade efter oss när vi gömde oss.
Han försökte umgås med andra hundar.
Han fick gifflar och fika han med!
Han badade!

Men tyvärr slutade det som vanligt med att han haltande gjorde
ett tappert försök med att hoppa upp i bakluckan på bilen.

Han har nu fått falukorv och grisöra.
Och han luktar ju fantastiskt gott.

Jag kommer aldrig glömma hans lukt!

Jag förstår nu att lidandet är för stort.
Det går inte längre......
Nu  ska bara hans sista dag i livet bli värdigt.
Jag ska ge han allt han vill.
(gråter en skvätt nu)
Han ska f-n få leverpastej till frukost!
*************************
Söndag kväll.
Tror vi har gjort allt vi kan göra.
Min sambo tog först Nebo ut på hennes favorit promenad.
Runt Huvudsta Gård.
Dom gick där många gånger under Nebo´s livstid.
Och Nebo trivdes med hästarna, hundarna, badet,
och allt annat som fanns att lukta på där.

Efter lunch så tog jag Nebo på min favoritrunda i Ålsten.
Han trivdes bra till en början men sedan tog värken över.
Och det var där och då som jag kom till full insikt
över att detta inte håller längre.
Nebo måste få vila!
När han sedan sen blev snudd på attackerad av en hund så
tänkte jag att detta börjar bli ovärdigt.
Så jag känner mig ganska lugn just nu.
Ett glas rött hjälper till.

Vi va sedan hos min mamma på en trevlig fikastund.
Äntligen!

Där vi inte tänkte på Nebo för en kort stund
utan diskuterade hyckleriet i delar av vår familj.

Har nu lekt med Nebo så att han inte orkade längre.
Så nu sover han gott.
Klockan är 20:07 och hans näst sista naturliga sömn är inledd.

I morgon är det måndag och då ska en underbart, fantastiskt, mysig hund dö.
Det känns overkligt men värdigt.

Hur mycket tårar rinner utmed mina kinder i morgon?
***************************
Måndag!
Vi tog Nebo med på en promenad till Huvudsta gård.
Han nosade och mådde gott.
Ville säga hej till några arga hästar men det gick inte.
Det speglade lite av hans liv.
Han ville säga hej till allt och alla och stötte på en del arga själar
och det förstod aldrig Nebo sig på.
Han var för snäll och tyckte för mycket gott om världen.

Lite kallt men vackert ute. 2 grader och sol!
Värme kom ur nosen som en rök.
Log lite för mig själv.

Sen åkte vi iväg till Bagarmossens Djursjukhus
Vi blev underbart omhändertagna av personalen där.
Lotta och Outi särskilt!
Nebo bet sönder lite pinnar innan han fick lugnande medel och
ett sista ben som han satte tänderna i.
Han somnade sedan in av överdosering av sömnmedel.
Han låg i min famn och jag tokgrät hysteriskt hela tiden.
Hans liv var slut och det kändes som en bit av mitt försvann också.

Klockan var 11:51

Min sambo och jag åkte och tog en kaffe och grät en tår tillsammans
Det är såååååååå tungt just nu.
Jag känner lukten av vår hund som luktade så gott.
Hoppas han nu slipper lida......
Jag lider av saknad av min bäste vän

*************************
Nebo föddes den 27 April 2013 och dog 21 oktober 2013.
Det var en måndag..........
R.I.P.

 Jag kommer aldrig glömma dig!

Nebo

Så älskad och så saknad!

Seeya!