Känslor

När man är arg,ledsen,superglad eller har en annan stark känsla så ska man inte blogga.
eller säga något för det blir så mycket känslor istället för ett bra resonemang.
Och då blir det sällan så som man har tänkt sig.
Men jag kan inte hjälpa det,jag måste just nu göra detta.

Mina så kallade arbetskollegor är jag så trött på.
(dom flesta i alla fall)
Jag vill bara be alla och dra åt ett varmare ställe.
Skulle det börja blåsa ute så är det ingen att luta ryggen emot.
Jag hör verkligen inte hemma här rent kamratmässigt.
Att hitta någon här som jag ens skulle ha tanken på att umgås med på fritiden
det finns inte på världs kartan.

Jag har arbetat på en del olika arbetsplatser i mitt liv och alltid hittad folk att ty mig till.
Men det här slår alla pris.
När jag ska gå och fika så är det ingen enkel historia att hitta någon
vettig att ta en paus med.
Är det så för att jag är längst ner i hierarkin?
Är det så på alla platser fulla med akademiker?

Fuck ém all!

Idag så är det en som slutar (omtyckt och poppis av dom flesta).
Jag känner inte särskilt mycket för den personen.
Och det är inte för att han är dum i huvudet.
Utan för att han inte känns ärlig.
När vi pratar eller sitter och fikar så känns han så oärlig.
En sån där smilfink som säger politiskt korrekta saker.
Vill inte stöta sig med någon.
Och han pratar enbart med mig när ingen annan finns tillgänglig.
Då växer min cynism bara mer och mer.
Jag trodde ett tag att han kunde bli en bra kompis.
Men saker ha hänt som gjort att mitt förtroende har minskat dag för dag.
Nu ska i alla fall ett gäng ut och äta och tacka av honom.
Jag ha blivit bjuden och han har önskat min närvaro.
Jag vill inte gå!
Vad ska jag göra då?
Det känns så konstgjort att sitta där och bara kallprata med folk jag inte gillar.
Jag får svårare och svårare för det.
Det är som en ond rot som växer och växer.
Varför tappar jag intresset för folk mer och mer?
Jag har en hel del bekanta men väldigt få vänner.
Varför?
Ja jag vet att det är upp till mig.
Men jag känner ju att väldigt få lyssnar och väldigt många pratar.
SKIT!
Och det kan jag vara utan.
Så många besserwissers!

Jag letar jobb på ett sparsamt sätt och har ögonen öppna.
Jag trivs ändå på jobbet med arbetet, tiderna, friheten m.m.
Och man kan ju inte få allt!

Ja sa ju att det här inlägget bara är på känslomässiga grunder!
***********
seeya