Jag har en favorit släkting kvar i livet.
Min morbror!
Han är kommunist!
Hans ena son röstar på SD.
Hans andra son bor i Bryssel där hans sambo jobbar för EU.
En brokig liten skara kan man ju säga.
Jag gillar alla tre.
Men framför allt min morbror.
Tänk vilka diskussioner det kan förekomma där.
Och vilka som har varit.
Hur kan det bli så?
Att alla gillar så olika trots att man växt upp under samma tak.
Jag gillar ju sånt.
När man gillar olika och har massor att diskutera.
Det är annat inom den familjen jag kommer ifrån.
Locket på!
Tystnaden total.
Där man inte diskuterar känsliga saker och trampar folk på tårna.
Jag har aldrig vetat vad mina föräldrar röstar på.
Jag fick ofta alla inom familjen emot mig eftersom jag inte följde
familjens mall om hur man skulle vara.
Jag mot byket som man sa på den tiden.
(säger någon det idag?)
Min dotter och jag diskuterar väldigt hett ibland.
Precis som jag vill ha det.
Hon röstade på Annie och trodde på henne.
Vilket jag förstår.
Det är bra att man tror på en sak och får en liten käft smäll.
Man kommer så småningom på vad man gillar och inte gillar.
Vad som är viktigt för en själv.
Min morbor skulle jag vilja ha växt upp mer med.
Jag avskyr ju kommunister men min morbror får kommunism
nästan att bli lite lockande.
Han lägger fram små små saker om samhället som man håller med om.
Det är alltid bara finansieringen som det spricker på.
Min morbror är gammal och har haft cancer.
Men han är otroligt positiv och glad.
Han raggar till och med kvinnor fortfarande.
Han är en härlig man.
Har alltid lust att lyssna och pratar bara när det behövs.
Min morbror är fantastisk.
Han heter Åke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!