Tankar en måndag

 Tänk vilket fantastiskt land v lever i.

Vilken vacker planet detta är.

Vad mycket vackra växter och underbara djur som finns här.

Allt i symbios med varandra utom en enda varelse: Människan

Hur ond och elak kan vi vara?

Hur kan en varelse vara så egoistisk och empatilös?

Varför skapar vi bara ondska och misär överallt?

Det är nog men ingen att vi ska gå dinosauriernas väg tillmötes.

Jag är glad att jag lever under den tiden på jorden som jag gör.

Det är en lyx få förunnat.

Ett par miljoner människor lever samma lyx som jag gör.

Född i en bra tid och lever under människans guldålder (?).

Och så låter vi detta ske!

Hur många förstår vilken plats detta skulle kunna vara?

Jag är en alarmist av gigantiska mått.

Men jag mår dåligt när människan är så elak och ond.

Ändå är jag just nu lycklig rent egoistiskt.

Mycket i mitt liv är bra just nu.

Så jag kanske bara ska leva vidare med mitt?

Jag är ju här en sådan kort tid och syns väldigt lite.

Lämnar väl inga större avtryck.