Min pappa dog i November. Jag som äntligen hittat hem till honom. Och sedan kom begravningen som var fin och värdig. Jag orkade hålla tal till och med. Så allt är som det ska vara så långt.
Men sedan kommer det som verkligen är jobbigt. Bouppteckning eller testamente eller vad nu processen ska kallas. Då kommer en av människans sämsta sidor fram (vi har väldigt många dåliga sidor). Det kallas för girighet och det avskyr jag. Och det kommer från håll man inte anar. Jag trodde inte jag skulle få höra dessa saker från en av mina bröder. Total likgiltighet till min pappas önskemål och avsaknad av empati för min pappas fru (som vi alla ogillar, men jag respekterar i alla fall). Det gnälls och klagas på när man får ut sitt arv och sina saker. Det gnälls över saker som min pappa ev. äger och inte äger. Ett beteende som jag skäms över och blir väldigt ledsen för.
När någon avlider så kan man väl inte räkna med saker och pengar? Vad fan är det med folk? Och pengar! Det är ju inte ens dina pengar. Det råkar bara bli det för att människan (som du pissat på många gånger) har gjort något vackert för DIG! Undrar hur mycket dagens egoister tänker på vad som ska lämnas till dom som kommer efter?
När tiden kommer så ska jag helt klart säga åt dessa sopor till människor att dom kan dra åt helvete! Det är självklart och jag har tålamod för den dagen!
P.s jag saknar min pappa trots att han inte var en drömpappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!