Fredag igen. Undrar hur många fredagar man upplevt? Alltså jobbfredagar. Den där dagen som man ser fram emot eller tycker är skönt när den kommer. Konstigt att bara var sjunde dag är någon man ser fram emot? Lever man då? Uppskattar du verkligen din tid på jorden? Eller är du bara som ett djur där du ska föröka dig och se till att du mår bra för stunden (läs mätt). Dom flesta människor bidrar ju bara till planetens undergång. Vi är väldigt lika dinosaurierna kanske? Rusar mot vår undergång utan att vare sig uppskatta vägen dit eller bry oss om att den kommer. Ju destruktivare levnadsstil desto fortare.
Den nya eran efter pandemin börjar sätta sig i mitt arbetsliv i alla fall. Numera längtar jag till min kvinnliga (nåja så kvinnlig är hon inte) chef arbetar hemifrån eller är borta på annat sätt. Hon sa till och med lite på skämt att jag nog längtar tills hon går i pension. Tja det skulle jag ju kunna tänka mig. Min chef är alltså chef över en person. Läs det igen 1!!! person. Tja jag ska väl inte gnälla men ibland så måste jag göra det.
Privatlivet är sisådär med en sambo som arbetar alldeles för mycket och därutöver går ut med hunden. Inget som helst liv vid sidan av det. Inga intressen eller andra aktiviteter. Och snart kommer vår dotter hem från utomlands och ska bo hemma hos oss i 2 månader. Det blir onekligen intressant. Att få hem en snäll men ändå en primadonna med drama-queen tendenser blir en upplevelse. Jag älskar min dotter det ska också sägas.
I morgon kan det vara dags för säsongens sista mc-tur. Får väl se.
Och på söndag är det derby.....det är något att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!