Försökte börja se en dokumentär om en tiger på SVT play. Men stängde av efter 1 minut. Att se ett djur vanka fram och tillbaka i en alldeles för liten bur (nej alla burar är för små) gör mig snudd på illamående. Jag tänkte först att det är nog en sån där dokumentär med ett lyckligt slut men insåg snarast att det finns väl inga sådana? Att ett djur som hålls i bur ska bli lycklag av att bli frisläppt är väl bara en myt eller? Vad vet vi om det? Ett djur i bur blir nog bara lyckligt den dagen det dör. Den kan eller vet ju inget annat. Vi går bara på vad vi känner i hjärtat när vi ska diskutera hur djur mår. Jag har mått så dåligt av att se djur i bur i så många år nu. Fattar inte hur vi kan tillåta oss själva att ha djurparker 2021. Har vi inte kommit längre? Och folk ska prata om djurvänligt m.m. Vilka svin vi är som låter oss ha det så. Stänga in helt oskyldiga djur för vårt nöjes skull. Jag kommer alltid att vara på djurens sida mot människan i hänseende av tycka synd om. Sådan är jag. Känner noll för den skyldiga människorasen jämfört med djuren. Har mycket enklare att se en människa bli skadad än ett djur. Tror det är för att jag ser en ras mot en annan där den ena bara är genomgående ond mot en annan som inte vill något ont utan en naturlig överlevnad. Jag påstår precis som alltid att vi människor bör förgöras och inte tillåtas att föröka oss och förstöra planet efter planet. Universum efter universum. (har du sett filmen Alien? Det är vi som är ondskan). Jag hoppas och tror att vi förgör oss själva innan vi anekterar en ny planet. Tänk om människan först använder hjärnan i samband med hjärtat? Jag bidrar inte till insamlingar när det gäller människor men däremot till utsatta djur. Hur kan du orka bry dig om en destruktiv varelsesom har skapat allt självt? Dom pengarna du skickar in till behövande går ju ingenstans. Det är ju en ny insamling i morgon till en annan. Varför kan vi inte göra som djuren? Ha en naturlig selektering av vilka som ska överleva. Det finns inte plats för så många som vi kommer att bli. Dagens pandemi är bara moder jords svar på våra handlingar. Vore det inte bättre om vi skapade ett underbart samhälle själva och inte via krig eller epedemier? Jag har skrivit om detta så många gånger men tröttnar nog aldrig på att försöka bli av med mitt eget tänkades samvete.
Tja det var väl upplyftande. Jag blir liksom så himla trött på hela mänskligheten. Tänk om jag hade möjligheten att uppfinna ett virus som gör alla människor sterila. Då hinner ju alla leva klart. Bra va?
God Jul också
Idag fyller min bror 60 år. Utan pompa och ståt. Precis som han vill. Inget av sina barn är närvarande,precis som han vill. Ingen av sina bröder är närvarande precis som han vill. Samma sak med alla andra. Och det är väl bra att man får som man vill eller? Tja jag struntar ju i vilket om det inte vore för min mor. Som har varit ledsen på min storebror i så många år. Nu tror jag i och för sig inte att min mammas hälsa skulle gjort det möjligt att åka till storebror men alla andra gånger?
Jag har ett komplicerat icke-förhållande till min storebror. Vi har liksom aldrig varit bröder på riktigt. Jag vet inte när det sprack för min bror. Jag har alltid velat haft kontakt men aldrig fått det. Vi lekte när vi var pyttesmå men vi har inte umgåts efter tonåren. Jag har aldrig varit på restaurang med min storebror. Jag har aldrig gjort något med min storebror. Alltså överhuvudtaget menar jag då. Han har tagit avstånd från hela sin familj i så många år av en anledning bara han vet. Han lever med sin fru som ingen känner alls i total isolering från omvärlden. Vad jag vet alltså. Dom har inga vänner som dom träffar och nu har dom skaffat ett hus i metropolen Sunne. Allt för att komma så långt bort som möjligt från alla dom känner. För mig är det svårt att man snudd på förskjuter sina egna barn. Det är en gåta för mig. Men nu är det som det är och jag har accepterat läget som det är. Vi kommer att träffas när mamma går bort och arvet ska delas upp. Då kommer han säkrare än en fluga till en sockerbit. Så en gång till får jag anledning att säga
- Vi hörs snart igen (helt utan mening bakom)
Man kan ju inte sakna någon man varken känner eller vet något om. Jag vet att min bror hejar lite i smyg på d.o. och att han kör mc. Sen vet jag inte så mycket mer. Jo en sak till jag vet ingen som har starkare skadeglädje än min bror. Den är grov och den är äkta.
Grattis på födelsedagen min bror. Undrar om vi syns 2022? I så fall har mamma avlidit.
Julbord med huvudvärk idag. Undrar om det är gnisslande av tänder eller covid som ligger bakom? Eller något helt annat kanske? Det var länge sedan jag hade huvudvärk i alla fall. Pandemin gör att vi blir färre och färre som ska gå på julbordet. Skönt förresten att bli lite långvarig i Dalarna snart. Jag behöver lite skogspromenader, sitta framför brasan, äta och dricka gott m.m. Annars är livet som det är nu. Är inte särskilt kreativ i hjärnan. Förrsten har ni sett säsong 3 av Succession?
Va tråkigt det är att skriva att det är härligt med Fredag. Är det bara helgen man lever för? Självklart inte men det blir ju så att man uppskattar den lilla frihet och andhämtning man får.
Åker till stugan idag med Harry själv. Ska bara skotta snö och sitta framför brasan och filosifera. Gjorde det mycket mer förr för då var tankarna mer snurriga och ojämna. Jag var helt enkelt mycket deppigare förr, har nog lärt mig leva med mig själv mer nu. Jag drevs av ganska mörka tankar förr. Ni som är intresserade av mina tankar och hemska saker får vänta tills efteråt. Ja ni vet vad efter är. Jag har satt datum för lösgörande av en del inlägg som är långt fram i tiden. Förlänger med typ ett år i taget.
Men annars mår jag bra faktiskt. Alltså generellt för en del dagar är ju lite sisådär. Letar efter kickar just nu på alla sätt. Corona stoppar verkligen en massa drömmar om lite lyckligare tillfällen i livet. Att resa är oerhört viktigt för mig.
Jag plågas ibland av mitt förhållande till före detta vänner som jag umgicks och gillade mycket. Varför beter jag mig som jag gör mot dom som ville vara mina vänner och en del av dom vill ju fortfarande vara det? Jag förstår inte mig själv ibland. En del följer efter mig i mitt liv och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag skäms över det men samtidigt så vill jag ju uppenbarligen göra det jag gör för att jag gör det ju ofta. Skammen över mitt beteende är stort även om man inte tror det. Jag ska jämföra med en sak som jag vet om mig själv.
Tänk er att ni sitter vid fika bordet en 5-6 stycken och pratar om ganska roliga saker. Du har valt själv att sätta dig med dessa människor. Vid bordet bredvid sitter också ett sällskap som tycks ha trevligt. Helt plötsligt utan att veta varför så vill du hellre sitta vids det andra bordet och vara med i deras samtal istället för där du sitter. Och nu så hör du två sällskap prata samtidigt men du hör inget av dom. Du lever liksom mitt i mellan dessa sällskap. Du vet vad du har men kan inte vara nöjd med det. Du längtar hela tiden efer något annat. Du har ingen ro med att njuta och suga in det som finns säkrat hos dig. Sen har jag oerhört svårt rent koncentrationsmässigt att prata/lyssna på någon när ett annat par pratar precis bredvid.
Är det du som springer bredvid mig på löpbandet? Är det du som handlar där jag handlar? Jag hoppas du mår bra och att jag inte förstört eller gör ditt liv sämre. Jag saknar alla goda vänner jag haft i mitt liv.
Ta hand om er!
Ännu en fredag. Det är så tomt och tyst på jobbet. Och nu blir det väl ännu värre med nya restriktioner misstänker jag, men vi får väl se.
Skulle haft en släktträff hemma hos mig nästa helg men den vågar jag inte ha för att inte göra saken värre när julen är så nära som den är. Det känns faktiskt helt okey då jag inte orkar ha sånt så nära inpå julen.
Annars är allt sig likt och jag sitter här och drömmer om att AIK kan ta guld i morgon lördg om precis alla stjärnor står rätt i förhållande till något jag inte riktigt vet. Men hoppet är det sista som överger en eller hur?
Min lillebror får hem sin son på permission på söndag. Känns bara så himla konstigt med allt. Vilken familj det är oj oj oj.
Nä nu ska jag hem och ta mig en liten öl......skål!
