Ibland saknar jag ensamheten till max. Ibland är det påfrestande med att vara bland folk. Även dom man tycker om eller till och med älskar. Saknar att få dagen precis som jag vill. Att äta godsaker själv, titta på film som jag vill, äta min chokladask där jag får alla bitar. När jag öppnar den så är det pandoras ask. Den tar slut i ett nafs för godisgrisen äter godis när det finns och hela tiden. - Vad äter du? Eller att bara ha tyst saknar jag. Jag är tyvärr en ensamvarg på mina egna villkor.
Just nu är det ett socialt spel om min chokladask. Vem väntar ut vem längst?
Det blir lite långt med att vara bland samma människor i flera veckor. Och det är inte andra än mig det är fel på. Det vet ju jag. Jag kan bara inte ändra mig. Skulle nog behöva att ändra mig! Nu alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!