Idag fyller min bror 60 år. Utan pompa och ståt. Precis som han vill. Inget av sina barn är närvarande,precis som han vill. Ingen av sina bröder är närvarande precis som han vill. Samma sak med alla andra. Och det är väl bra att man får som man vill eller? Tja jag struntar ju i vilket om det inte vore för min mor. Som har varit ledsen på min storebror i så många år. Nu tror jag i och för sig inte att min mammas hälsa skulle gjort det möjligt att åka till storebror men alla andra gånger?
Jag har ett komplicerat icke-förhållande till min storebror. Vi har liksom aldrig varit bröder på riktigt. Jag vet inte när det sprack för min bror. Jag har alltid velat haft kontakt men aldrig fått det. Vi lekte när vi var pyttesmå men vi har inte umgåts efter tonåren. Jag har aldrig varit på restaurang med min storebror. Jag har aldrig gjort något med min storebror. Alltså överhuvudtaget menar jag då. Han har tagit avstånd från hela sin familj i så många år av en anledning bara han vet. Han lever med sin fru som ingen känner alls i total isolering från omvärlden. Vad jag vet alltså. Dom har inga vänner som dom träffar och nu har dom skaffat ett hus i metropolen Sunne. Allt för att komma så långt bort som möjligt från alla dom känner. För mig är det svårt att man snudd på förskjuter sina egna barn. Det är en gåta för mig. Men nu är det som det är och jag har accepterat läget som det är. Vi kommer att träffas när mamma går bort och arvet ska delas upp. Då kommer han säkrare än en fluga till en sockerbit. Så en gång till får jag anledning att säga
- Vi hörs snart igen (helt utan mening bakom)
Man kan ju inte sakna någon man varken känner eller vet något om. Jag vet att min bror hejar lite i smyg på d.o. och att han kör mc. Sen vet jag inte så mycket mer. Jo en sak till jag vet ingen som har starkare skadeglädje än min bror. Den är grov och den är äkta.
Grattis på födelsedagen min bror. Undrar om vi syns 2022? I så fall har mamma avlidit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!