Grattis i efterskott

Grattis i efterskott. Låtsas att jag kom på det nu. Minnena blir mindre och mindre ju längre tiden går. Saknaden blir mindre och mindre. Jag saknar Pappa, Nebo och Harry. Inga andra faktiskt. Människor (och djur, även om det aldrig skulle hända) som inte ger mig det minsta lilla positiv energi kan jag inte umgås med eller ens tänka på. Det går liksom inte att ha folk runtomkring sig som dränerar en hela tiden. Har gamla vänner som jag helt enkelt inte orkar med. Och du ger mig ju ingenting. Varken positiv eller negativ energi. Och krusa gör jag för människor emellanåt. För ni ger mig något som jag behöver. När du kommer med din sanna kärlek. Skadeglädjen ja då vill jag inte mer. Det blir varken grattis eller God Jul. Det blir vara tystnad och ignorans. Lev väl!

Skampåle

Min spontanitet har skapat problem för mig emellanåt.

Ibland har jag skapat och sagt saker som jag får leva med.

Jag är en människa med massor av fel och brister.

Det kan vara en diskussion som spårar ur där man helt plötsligt framstår som fullblods rasist till exempel.

Att förklara hur det gick till är ju nästan omöjligt och jag ska absolut inte försöka ge mig på det.

Men jag har sårat en annan person och inga ursäkter i världen kan få mig att känna mig nöjd med vad har gjort.

Tyvärr ser min tillvaro ut så dessa dagar efter händelsen.

Jag skäms något oerhört.

Mina ursäkter och pudlar va många.

Tror till och med att människan tar emot dom.

Men det spelar absolut ingen roll för att jag ska få ro krävs mycket mer än så. Massor med tid till att börja med.

Jag måste sen ta till mig att mina ursäkter och förhoppningar om förlåtelse har gått hela vägen fram.

Sen kommer ju självklart den underliggande frågan fram.

Är även jag en rasist?

Jag hävdar ju alltid att jag inte är det.

Utan påstår att man ska göra skillnad på sak och person.

Men funkar det då?

Rasism och grupptänk är ju fel.

Det vet väl alla?

Förlåt Thuy!

Varje Fredag

Ska på Fredrik Andersson på Cirkus ikväll. Det ska bli kul hoppas och tror jag. Så inget På Spåret alltså. Det gör absolut ingenting. Tycker det programmet har spelat ut sig själv lite. Och dessutom årets tävlande är väl tråkigaste på många år? 

Tänkte ordna en ny orientering inom kort. Hoppas folk vill vara med den här gången också. Den här gången blir allt på samma ställe. Har lite idéer.

Börjar bli helt frisk nu efter att ha varit småsjuk i flera veckor.

Jobbet flyter på bra men vill ha mer arbetsuppgifter bara. Tycker jag kan göra mer. Vill göra mer.

Har inte riktig koll men nog är det 3-4 år nu va? Men det är nog lika bra. Man ska inte låta folk som skapar negativ energi vara delaktiga i ditt liv. Så är det bara.

Ganska omotiverad till det mesta just nu. Vill skriva mer här men det kommer liksom inget. Skriver typ samma sak varje fredag numera. Tråkigt värre.

Mätt på en vän

När man är lite "trött" på att umgås med vissa så tar man lite vita lögner som hjälp. Jag umgås hyfsat ofta med en familj som påstår/visar tecken/vill vara speciella med någon form av bokstavskombination. Det ska vara speciellt i alla sammanhang. Det är liksom inte en total social kompentens över hela linjen. Man använder sin egna diagnos som ett försvar och även som en ursäkt när man pratar och träffas. Ska försöka förklara lite närmare.

Person A (är en dotter) spelar hela tiden på sin s.k. diagnos som gör henne mer och mer narcissistisk på sitt egna lilla vis. Det är att alla tävlingar måste vinnas, att alla diskussioner måste vinnas, att all moral och etik ska stå över alla till varje pris. Människor får inte fela om det inte är på hennes villkor. Allt ska forskas och bevisas så att man vinner till slut i alla former. När man råkar "skryta" lite över en kort framgång i ett ämne som man inte mästrar i annars så ska det "skrytet" dödas på en gång. Och personen i fråga har väldigt svårt att säga/tycka/tänka att någon annan kan visa, lära eller utbilda henne i något. Det blir bara väldigt jobbigt att umgås i långa omgångar med henne. Det går inte för mig som vill att alla får utrymme. 

Person B (pappa) är en väldigt snäll person som gärna hjälper till men får/kan/vill absolut inte visa svaghet eller att ha fel i någon form av diskussion. Ändrar han uppfattning så har han aldrig haft den gamla. Tycker han en sak skarpt och överbevisas så blir det knäpptyst eller så har han aldrig haft den uppfattningen eller sagt det. 

Jag gillar dessa människor i en normal dos väldigt mycket. För det blir mycket skratt och roliga saker som händer med dom. Men det får inte bli för mycket av det goda. 

Min dotter kom en dag till mig och sa att hon fixade för en gångs skull 10 poäng frågan i På Spåret. Hon sa till mig då att hon skulle berätta på Person A om det. Tyvärr var jag tvungen att döda den tanken på en gång. För jag VET att hon skulle få höra hur m ånga gånger Person A har haft  10 poäng. Det är på den nivån vi ligger. Vi kan liksom inte berätta saker. Sen är varken A eller B intresserade av andras historier, för framför allt person B frågar aldrig mig hur jag mår eller hur mitt liv är. 

Vissa människor är helt enkelt väldigt snälla, omtänksamma och vänliga men den sociala kompetensen lyser med sin frånvaro totalt. Så därför är jag just nu väldigt mätt på dom

Leif Östling

En man som heter Leif Östling sa en gång en klassisk kommentar.

 - Va fan får jag för pengarna?

Tror framför allt han menar sina skattepengar. Jag har jobbat statligt i dryga 11 år nu och ställer exakt samma fråga som han gjorde. Och värre blir det. Gick från Karolinska Institutet till polisen och trodde det skulle vara annorlunda. Och det var det. Till det värre. Herregud vad mycket skattepengar som slängs i brunnen inom polisen. Allt från väldigt överbetalda poliser till den utrustning och fordon som det inte tas något som helst ansvar för. Mina (och dina) skattepengar bara försvinner ner i ett tomt svart hål. Och dom har mage och sitta och tycka/tänka om andra ställen i samhället som kostar skattepengar. Tror nog ändå inte jag är avundsjuk för dom är inte så lyckliga som man kan tro. Jag är nog lyckligare. Men skatt? Fråga aldrig vad du får för dina skattepengar. För du vill inte veta det.

Ens hälsa

Hur mycket ansvar ska du ha över din egen hälsa?

Vad gör du för att må bra?

Jag har hostat i 14 dagar nu och det går inte över.

Men jag jobbar och kämpar ändå.

Surast är att man inte får träna.

För jag får verkligen abstinens av att inte få träna.

Min sambo är också sjuk.

Men jag blir lite irriterad på henne för att hon fortsätter att röka även om hon är sjuk.

Jag har en gång i tiden varit rökare.

Men när jag var sjuk så var det första jag gjorde va att inte röka, dels smakade det skit men också att det tog längre tid att bli frisk. Min sambo har också diabetes. Och det här mig lite irriterad att hon inte tänker mer på din sjukdom och när hon blir förkyld så blir det så mycket värre för henne än för mig. Så jag undrar hur mycket eget ansvar man har över sin egen sjukdom.

Men nu hoppas jag att vi båda blir friska snart.

Julbord

Var på julbord på Enskede Matbod. Helt ok men prisvärt är det inte att äta julmat.

Podd

 Lyssnat på en bra musikpodd. Intressant.

Sitt ner i båten

November börjar gå mot sitt slut. Vädret har ju varit så himla dåligt. Jag har också varit lite dålig. Kan ha varit Covid (har inte testat mig). Annars är ju allt som vanligt. Jobbet börjar bli en grå vardag. Är väldigt besviken på att jag var tvungen att sluta på det gamla jobbet. Jag längtar inte tillbaka dit men det finns saker som är viktiga för mig som inte har blivit en fullträff som jag trodde det skulle bli. Men jag får hoppas att saker ordnar till sig. Återigen hamnar jag på en plats med för lite att göra. Och jag blir en usel arbetare när det är för lite att göra. Jag går ner mig och blir bara trött och lat. Just nu är vi 4 stycken här och det är åtminstone 1 1/2 för mycket. Jag längtar och hoppas att vi blir färre med tiden här. För annars kommer det att bli skittråkigt här. Dessutom så är jag den enda på min arbetsplats som inte är utbildad  ..... så det gör att jag inte hänger med i alla historier och minnen som alla har, (Vet inte vad som är sant och inte) och det gör alla raster lite tråkiga. Jag har liksom inte mycket att säga när dom börjar prata. Så jag vet inte om jag har sprungit på en nit eller inte. Det började ju så bra. Min stora förhoppning är att det blir förändringar när en går pension. Det kan vara den stora räddningen. I så fall får jag vänta tills 1 April.

Det är flera i mitt liv som jag inte hör av eller hör av mig till för jag orkar inte med negativ energi. Det är liksom inte värt. Dem ger mig ingenting. Så livet är ganska tråkigt just nu. Vad är kul eller givande då? Jag kommer nog inte på något just nu. Det är faktiskt så. Tränar mycket och när jag gör det så mår jag bra. 

Sitt ner i båten..................

En fredag på Selmas.

 God!