Alltså finns det något hopp för mänskligheten?
Är vi allihop på väg till jordens undergång?
Miljökatastrofen lurar runt hörnet.
Vi ber ju nästan om det.
Krig på ett flertal platser.
Flyktingströmmarna ökar på fler platser på jordklotet.
I vårt land så ökar klyftorna och segregationen.
Egoismen blir större och större.
Dom rika bygger in sig i sina egna områden.
Är världen en sämre plats nu?
Känner du dig tryggare nu än när du var liten?
Mår du bättre nu än förr?
Allt känns ju bara lite hopplöst just nu.
Mörkret i vårt land brer ut sig inte bara på väderfronten.
Ska det vara så här?
Är detta som det är att leva 2015 i Sverige/världen?
Ja det är väl så antar jag.
Kanske behöver vi alla lite glädjepiller?
Varför kan vi inte själva få avgöra vad vi ska knapra på och inte.
Varför är en destruktiv drog som alkohol den enda tillåtna?
Vi letar ljuspunkter i livet.
Dom finns där men vi måste hela tiden leta efter dom.
Borde det inte vara tvärtom?
Det är så lite negativt som händer att vi är tvungen att tänka efter.
Hur är det vid ert fikabord?
Vad pratar ni om där?
Är det inte så att oftast är det allt skit som diskuteras?`
Vi blir matade överallt med allt skit som pågår.
Hur ska vi kunna göra en förändring?
Vill vi inte skratta mer än gråta?
Vill vi inte oftare le än att vara arga?
Jag känner mig själv oftare vara bitter än glad.
Varför?
Antagligen för att det är lättare.
Vi är ju lata av naturen.
Jag tror att det är meningen att vår art ska komma och gå.
Som dinosaurierna.
Vad gör vi för nytta här?
Vilken funktion fyller vi?
Vi förökar oss och förstör och ingen frågar om det är rätt.
Är vi inte en sjuk art så säg?
Att skratta är väl den ultimata känslan?
Inget frågetecken för mig där inte.
Jag älskar att skratta.
Det förgyller livet till fullo.
Suck!
Ska kolla twitterflödet nu efter glädjeämnen.
Lär ju finnas massor där?
Not!
***********
seeya
