När vi bryr oss

Vad krävs för att vi ska öppna ett öga eller två och ta del av en nyhet?
När blir nyheten viktig för dig och mig?
Vilka saker känns som att det är värt att bry sig?
Vissa saker vi hör diskuterar vi i soffan och vissa struntar vi i.
När det kommer en bild på ett avlidet barn så går vi i taket.
Vi säger att nu är det nog!
Nu måste vi agera!
Våra makthavare måste sätta stopp för detta!

Men menar vi verkligen det?
Är det inte så att vi bara pratar utifrån vårt egna samvete?
Vi gråter inombords.
Det gör vi åt helt olika saker.
Jag gråter när jag ser ett djur fara illa.
Men vad gör jag åt det?
Blir jag vegetarian? Nej tyvärr.
Agerar jag på annat sätt än ett argt inlägg i en blogg eller på facebook?
Nej jag gör nu inte det.
För jag väljer att blunda och om man ska hårdra så struntar jag i det.
Det drabbar inte mig.
Men om det skulle göra det vad skulle jag göra då?
Om jag nu ens skulle göra något.
Många jag känner inklusive mig själv säger att skulle min dotter eller hund drabbas
då skulle ni få se andra bullar.
Men är det inte bara tomma ord?
Varför tror jag att jag skulle agera kraftfullt eller ens överhuvudtaget?

Vi är inget folk som agerar.
Det har vi aldrig varit!
(jo jag vet om Ådalen)
Men ett par engångshändelser räknas inte.
Svenskarna är ett soffprotesterande folk som är perfekta för makthavare att styra över.

Rådande situation i Sverige är ju speciell.
Det finns folk som Magnus Betnér eller Schyffert m.fl. som säger annorlunda.
Men vi är nog fler som tycker att det är jobbigt att vara svensk 2019.
Det pratas mycket mer om våldet än vädret i november 2019.
Och det säger ju en del!
Och görs det något åt rådande situation.
Jo självklart görs det saker.
Polis och andra kämpar så gott dom kan (vilka hjältar).
Men så länge inte folket är med på tåget så kommer ju inget att hända.
Vi släcker bränder bara!
Men inte går vi på själva kärnan.
Så detta kommer att pågå länge till var så säkra!

Jag tycker personligen att det snart borde komma folk som tar lagen i egna händer.
I alla fall folk som saknar den där lilla spärren som gör att våldet är/inte en utväg.
Jag har gjort små undersökningar att agera men det är et stort steg att ta och jag har
en spärr i mig att våld är den sämsta utvägen.
Men min spärr kanske släpper i framtiden den med.

Och jag tycker fortfarande att det här är inget invandrarproblem.
Det är ett problem med dom makthavare som låter detta hända.
Varför har vi ingen fungerande integration eller kriminalpolitik?

Jag tycker det finns gott om folk som sviker Sverige och sitt folk.
Dom flesta av dom är inte i några no-go zoner eller beblandar sig med vanligt folk.
"när du sitter på läktaren är det lätt att ha åsikter som inte drabbar dig"

Min åsikt om dom som blundar som har makt närmar sig full avsky!