Att det skulle bli tomt utan min bästa vän, ja det visste jag ju. Men detta är något annat som jag inte känt tidigare.
Min mormor var den första som gick bort som jag kände något speciellt för. Jag kommer inte ihåg i vilken ordning som folk och djur har gått bort. Men det spelar ingen roll. Och inte rankar jag dem heller. Men Anneli(min kusin), Hubbe(min första oerhört speciella undulat, som egentligen förtjänar mer minne av mig), Helen Björklund (en av dom mest otursförföljda människor som jag känner till) och pappa förstås samt Nebo vars liv inte var längre än ett blockljus. Men detta är faktiskt utanpå alla dessa. Men jag kanske tänker annorlunda om en tid? Att få energi och värme av något gör det så himla enkelt att älska och ge samma tillbaka. Inga krav inga baktankar utan ren och skär glädje som aldrig är påklistrad är något som inte går att beskriva utan det känns bara. Just nu är det nära mellan tårar och skratt när jag tänker på Harry. Sov gott Harry. Dröm sött Harry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!