Harry fick avsluta sitt liv på det sättet han ville, det vet jag.
Jag gick och köpte det godaste benet jag hittade och gav honom samtidigt som han fick en lugnande spruta. Harry hade aldrig problem med sprutor( oj va många han har fått. Det är väl därför kanske). Han tuggade på benet och viftade på svansen när vi satt på golvet bredvid honom. Undrar om han visste vad som skulle ske? Kanske gjorde han det och tänkte att nu kan det vara över för nu är livet som bäst? Harrys plågor vet vi ju inte hur stora de var. Men nu är dom borta. Nu får Harry äntligen den frid han ville ha. Vi gråter floder och tänker bara att livet är jävligt orättvist, för det är ju det. Och hur kommer det sig? Inte vet ja men det spelar ingen roll för livet är så här grymt och kärleksfullt.
Harry gav oss 7 fantastiska år med minnen som jag vill behålla för resten av mitt liv. Så mycket skratt och värme.
Varje natt på landet när han sov tätt intill mig i sängen. Och gav i från sig ett ljud som bara lät som en total nöjdhet. -Jag är lugn nu pappa och somnar snart.
Harry älskade alla lika mycket tror jag. För ibland så ville han hellre vara med andra än med oss. Han kände nog att den här människan behöver mig mer än husse och matte just nu.
Våra grannar ringde på dörren ofta och frågade om dem fick ta Harry en stund. Bara för lite kärlek och omtanke och värme.
Harry älskade all mat lite för mycket utom sallad. Den spottade han ut blixtsnabbt. Till och med om du rullade in en bit leverpastej inuti. Pastejen svalde han förstås. Tyvärr var hans vikt en bov i hans kropp.
Undrar hur bra husse/matte vi var?
Vill tro att vi var dom bästa. Jo vi var nog det.
Tack Harry för att vi fick vara med i ditt liv så många år. Du gav oss så mycket kärlek. Vi älskar dig gränslöst och saknar dig för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!