Var ute på middag med ett par nya bekanta. Dem heter Elisabeth och Frank. Vi har träffat dem förr. Och vi har en gemensam sak. Vi har syskon som är gifta med varandra. Det var en 3 1/2 timmars lång behövlig middag där vi kunde prata av oss massor hur vi känner och vad vi tycker samt händelser som har hänt under denna tiden. Det är många år vi pratar om. Och en del surrealistiska händelser som behövde bearbetas. Jag fick också en större helhetsbild över hur läget är och kan nu gå vidare i mitt liv på ett bätte sätt. Så jag tackar Elisabeth och Frank för en trevlig,rolig och minst sagt intressant middag. Vet inte om alla tyckte samma samma sak men för mig var det så i alla fall.
Vi umgås med en annan typ dysfunktionell släkt/familj där vi vet mer om dessa individer än vad dom gör själva. Och det kan vara jobbigt för man vet ju inte vad man får säga och inte. Tänk att du har ett barn som berättar mer för kompisens föräldrar än vad du själv vet och hör? Hur skulle du då reagera? Det här är också människor som är livrädda för att göra bort sig och lever med en hög svansföring om hur man ska bete sig bland folk. Ibland är det jobbigt att vara en lyssnare. Tänk en dotter som gör saker som hon inte vågar/vill berätta för sina föräldrar men för andra. Jag skulle bli väldigt ledsen om det var min dotter. Jag tror att jag har lyckats på det sättet men veta till 100 % kan man ju inte.
Ont i händerna idag och väntar på ett videosamtal från en läkare. Detta blir inte kul. Min artros blir bara värre. Att ha en ständig värk är inte alltid så mysigt minst sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!