En vän från förr

Jag såg dig.

Och jag känner lika mycket pinsamhet som förra gången.

Jag vet faktiskt inte varför jag reagerar som jag gör.

Vill verkligen säga Hej men det blir liksom inte så.

Det blir liksom så när jag känner att ett kapitel är avslutat.

Är liksom klar på något bisarrt sätt.

Tyvärr är det vad jag känner.

Kan inte förklara varför jag känner så.

Vi har liksom sagt det som skulle sägas.

Ämnena är slut. Och inget mer gemensamt finns.

Ett stort förlåt för mitt beteende är på sin plats.

Lägger mig platt och tar den förnedring som kommer.

Hej och Förlåt