fredag 23 februari 2024

Fredag

Så nu är det slut mellan mig och KI. Det känns bra. Var på avtackning igår och upplevde att jag var saknad. Och det känns ju bra. Men lite konstigt faktiskt för det kändes när jag kom dit som om jag bara var borta tillfälligt och ska tillbaka dit så småningom. Min f.d. chef hade sagt upp sig och det var lite kaotiskt där, så det kändes sisådär. Skulle jag haft tålamod och stanna kvar? Svaret är ändå glasklart och det är NEJ. Jag är nöjd som gick vidare.

Nu väntar jag bara som ett ivrigt barn på julafton till den 22 Mars samt 31 Maj. Då slutar "ryggsäcken" på min arbetsplats och jag blir fri. Sitter bakbunden just nu för att jag vågar inte ta några initiativ. Vad jag än gör ifrågasätts och kommenteras samt ändras. Sen försöker han kratta en väg som jag inte vill gå. Så jag får helt enkelt hålla mig till tåls tills han slutar. 

I år har jag ingen flyg-skam alls. Ska flyga 3 gånger i år. till 3 olika destinationer. Det är något att se fram emot. Jag behöver lite drömmar just nu för livet är lite tråkigt. Har varit sjuk från och till sedan julafton. Har inte kunnat träna på en vecka nu och jag lider verkligen. Kan knappt gå förbi gymmet nu utan att känna vemod. Jag vill ju dit. Nu! Ska försöka cykla lite idag.

Det är ett politiskt maktspel på mitt jobb där dom kränkta står mot neandertalarna. Jag är neandertalare. Man vågar knappt öppna munnen och yttra sina åsikter om saker i samhället.

Detta kommer jag säkert skriva mer om....

En sorglig dag på KI/MEB

När detta skrivs så är jag fortfarande kvar på MEB. Medicinsk epidemiologi och biostatistik. En institution på Karolinska Institutet. Här jobbar en del kända professorer som ni kan ha sett på TV. Jag arbetar som vaktmästare på Intern Service här. Här har vi något en del kallar för "MEB-Spirit". Den är en slags anda som finns (påstår dom) bland forskare och andra. Vi inom administration ska tydligen vara med i den andan. Men det vill jag inte hålla med om. Jag sitter på min kammare och sköter mitt. Jag är ensam i min roll här och känner inte särskilt mycket delaktighet med dom som jag påstås tillhöra. Det är delvis på eget bevåg men det faller sig liksom naturligt eftersom ingen riktigt vet vad jag sysslar med. Så jag tänkte beskriva gårdagen för er. Den är på intet sätt en genomsnittlig dag men den visar ändå hur jag har det. Mina arbetsdagar bygger mycket på hur många som fysiskt är på plats. Det ska vara ungefär 250 personer här men efter pandemin så påstår jag att det är ungefär så här.

Måndag 150 personer

Tisdag   100 personer

Onsdag   40-50 personer

Torsdag  50-100 personer

Fredag   40-80 personer.

Detta är ingen ren fakta men en ungefärlig dramatisk uppskattning för att ni ska förstå hur få människor som faktiskt är på plats. Alla har inte en egen arbetsplats här men jag tippar på att vi har runt 100-120 rum. Men i en del rum så sitter det 3 - 4 personer. Min poäng är att det är väldigt tomt här 3 - 4 dagar i veckan.

Så idag gjorde jag följande

07:30 - 08:30 drack mitt morgon te och åt min macka. Kollade samtidigt på Fotbollsmorgon på You Tube

08:30 - 08:50 morgonkaffe med IT-support

08:50  Sorterade inkommande post

08:55 - 09:30 Läste inkommande mail och tittade efter ärenden i ärendehateringssystemet

09:30 - 10:00 ronderade i huset efter saker att göra

10:00 - 10:30 surfade på datorn

10:30 - 11:00 tog emot leveranser

11:00 - 12:15 lunch

12:15 - 13:00 läste lite mail och surfade

13:00 - 14:00 Öppnar vår reception och höll på med larmdatorn litegrann

14:00 - 14:40 Fika

14:40 - 15:00 kollar lite mail

15:00 - 15:30 surfar

15:30 Går hem

Min chef har ingen aning om hur min arbetsdag ser ut. Även dom dagar jag verkligen arbetar. Min chef är den absolut sämsta chef jag någonsin har haft. Vill inte skriva ut namnet men ni som vet,ni vet. Detta kan jag självklart inte publicera förrän tiden är rätt. Så det är därför ni läser detta nu och inte 1/6 -23 när detta skrevs.

torsdag 22 februari 2024

Jag kränkte någon

Råkade ut för en sak idag. Jag och min stora mun pratade lite för öppet om ordet som förekommer i Agatha Christies bok som heter 10 små pojkar som innehåller ett ord till.

Vi skulle gå iväg och äta ett stort sällskap och stod och väntade på att alla skulle bli klara. Så vi stod där och helt plötsligt började en efter en gå iväg på olika saker. Bl.a. på toaletten. Och då sa jag till en kollega att detta är som den där boken med dom 10 små pojkarna. Jag utlämnade ordet för att en i gruppen (som inte var där) är just av sådant ursprung. Jag tyckte själv att jag visade hänsyn där och då. Men då är det en annan person som skvallrar till henne om vad jag hade sagt. Så då blir allt upp till ytan och jag blir inkallad till tjejen som känner sig kränkt av det ordet. Jag ber ju självklart om ursäkt över vad jag har sagt och känner skammen av att hon ens har fått höra detta. Jag blir tokig av att det hela framställs som om jag är en fullblods rasist. Varför ska folk springa och skvallra om att någon har kränkt någon som inte ens var där? Vi får alltså inte nämna en boktitel ens. Vi får inte prata om historien. Historien ska förnekas och glömmas bort. Vi ska inte få veta varför historien ser ut som den gör? Att jag gör en jämförelse mellan en bok och en situation har ju inget med rasism att göra. Dessutom så ska det skvallras hela jävla tiden. Dessa -90 talister älskar att bli kränkta. Snart blir jag nog inkallad till chefen för en reprimand.


https://www.expressen.se/nyheter/bokklassikern-tio-sma-negerpojkar-far-nytt-namn/


söndag 11 februari 2024

Nu

Varför skriver inte jag här så ofta? Jo det är för att mitt liv har lite mer i sig just nu. Jag arbetade på Karolinska institutet i elva år. Då hade jag ett arbete som inte var så stressigt om man uttrycker sig försiktigt. Så därför hade jag tid för att tycka och tänka i den här bloggen.

Men nu har mitt liv fyllts med roliga saker. Jag har fått ett roligt jobb, ett meningsfullt jobb som fyller mina dagar med både tankar och åsikter. Men min blogg har hela tiden varit en ventil för mig där jag kan tycka och tänka precis som jag vill.

Men min blogg har hela tiden varit en ventil för mig där jag kan tycka och tänka precis som jag vill.

Det var liksom lite för mycket tid över när jag arbetade på KI.

Numera tänker jag också mindre på saker som stör mig, till exempel min familj, mitt jobb eller andra saker som skapar negativ energi i mitt liv. Och jag skriver för mig, inte för dig och så kommer det fortsätta vara. Vill du inte läsa det bryr jag liksom inte om. Detta är en kanal för mina tankar.

Det finns saker som kommer komma i den här bloggen som jag inte kan ventilera just just nu för det kommer skapa en situation som inte är hållbar för mig. Så håll er till tåls eller läser en annan blogg eller följer ett annat liv eller kanske till och med skapa ett eget liv för dig själv.

Just nu mår jag bra på nästan alla sätt gör du?

lördag 3 februari 2024

Veckan

En bra vecka.
Men mitt nya jobb är speciellt och jag förstår inte riktigt hur min arbetsplats fungerar.
Det är något med myndigheter som jag aldrig kommer att förstå. Kraven är oerhört låga och rädslan för konflikter är stor. Så allt är väldigt känsligt. Ställ inga krav utan hitta människor som gör allt frivilligt utan att ge dom lön för mödan. Men jag är väldigt fri i min roll så det är bra.

Provar lägga ut några bilder. Strul med dom i mina inlägg.








onsdag 24 januari 2024

Värdelös blogg

Det verkar stört omöjligt att kunna lägga in bilder numera på min blogg. Så ni får helt enkelt stå ut med att jag lägger ut bilder som försvinner. Texten ligger ju kvar så jag kör på och låtsas om det regnar. Tänkte också bara säga att jag ar lite färdiga inlägg för en ev. framtida katastrof vad det gäller min hälsa. Tolka det som ni vill. Jag har den här bloggen som en ventil eftersom det finns saker som jag inte kan vädra på annat sätt. Så ni som vill veta saker får helt enkelt vänta tills tiden är mogen.

1 Månad kvar som anställd på KI/MEB. Det känns bara bra. Är klar med den arbetsplatsen. Och är dessutom besviken på hur jag blir behandlad efter att ha lagt 11 år på den arbetsplatsen med allt vad det innebär. Nu går vi vidare med en arbetsgivare som vil ha mig och som ger mig det jag önskar och behöver för att kunna trivas på jobbet. Förut ville jag gå i pension i morgon. Det vill jag inte idag. Just nu känns det jättebra att jobba tills man är 67 eller liknande. Finns negativa saker här också men dessa kan jag verkligen leva med.

Blir ett 2024 med en del resor. Börjar nu i Mars med att åka till Köln i Tyskland för en massa fotboll. Det kan bli 3 matcher på 3 dagar. Mellan matcherna måste vi ju hinna med en snitzel och några öl också.

Ska hålla föredrag på jobbet idag. Lite nervös för det har jag inte gjort på väldigt länge.

Vintern är fruktansvärt lång

Var på Stand-Up Comedy Club på Big Ben på Södermalm förra fredagen. Ojämn kvalitet minst sagt. En del hysteriskt roliga och en del som inte var roliga alls. Dessutom så förstod dom inte det utan skyllde på publiken. Det var i alla fall kul men kanske inte så kul att jag gör om det fler gånger. Går nog på en riktig show i så fall, för här var det amatörernas afton.

En del människor är inte så bra på att höra av sig. Dom har det som image till och med. Man ska vara speciell i dessa tider. Ha en roll liksom. Har en kompis som spelar hårt på det. En roll av att vara väldigt disträ och jargongen med att inte ha koll på grejer. Lite trött på det emellanåt. Men jag gillar ju människan så jag får väl lov att leva med det. Det är ju inte något tvång att umgås liksom.

Sa jag att vintern är sjukt lång?

Ska till Hagge i helgen själv för lite personlig rehab. Promenader, bastu, öl och en öppen spis blir mina vänner den här helgen. Blir väl att skotta också.


torsdag 11 januari 2024

Inget särskilt

11 Januari 2024. 

Har inte varit motiverad nog för att skriva några inlägg hittills i år. Det händer för lite, jag tycker för lite och jag irriterar mig för lite. Så ni får hålla er till tåls. Jag kanske kommer igång så småningom. Det är också så att jag har ett jobb numera som jag inte kan prata så mycket om. Kan liksom inte skriva här om saker som jag önskar att jag hade kunnat göra. Det finns massor som jag skulle vilja pladdra om, men det går ju liksom inte.

Det är mer än 4 år sedan jag pratade med min bror om annat än begravningar. Det är mer än 8 år sedan jag pratade på riktigt med honom. Undra hur det kommer sig?

Har bokat en resa till staden Köln i Tyskland. Ska dit 4 dagar i mars. Kolla fotboll och dricka öl samt äta snitzel/currywurst. Ser fram emot det jättemycket. Sen kan det bli både Island och Zanzibar under året. Men det kanske är att gapa för mycket? Möjligheten finns.

Har varit små förkyld i en månad nu. Min sambo ännu längre. 

Tänkte ordna en lite quiz-orientering för mina vänner men ointresse gör nog att jag måste ställa in det. Annars så flyter det liksom bara på.....återkommer