Elvis dog 1977. Då sprang jag omkring på Väddö större delen av året. Umgicks mycket med Daniel Nilsson. En riktig Elvis-fantast. Han hade en massa syskon som behandlades likadant. Sen fanns det en sorglig själ som hette Markus (Båve?). Daniels familj tog hand om honom men inte så bra som man bör. Markus va en kille som inte tillhörde familjen utan han kom från en problem familj. Alla i familjen Nilsson var lite elaka mot honom. Tror knappast att Daniel hade gått med på det om han vetat om hela historien om Elvis.
Oj va vi spelade fotboll på familjen Nilssons gräsmatta.
Se filmen vet ja.
Väddö är en stor del av min historia.
2 stycken Sussi A, Flisan, Nettan, Burell, Örnarna( Micke&Stefan), Olsson bröderna( Håkan och Björn), överklassungen Pjärsan, Paddan och Christian, Maja, Ann, Åsa, Carina Isaksson, Helene B + en massa andra som kom och gick. Men aldrig min bror. Eller mina bröder förresten. Vi var bara en familj på pappret. Jag åkte bara fram och tillbaka med dem. Minns knappt middagar med familjen på Väddö. Edeby för att vara exakt. Starka minnen. Första fyllan, första cigaretten, första snuset, första kärleken (Ann Hermansson från Bålsta. Vi låg i ett tält en hel vecka och bra myste. Och utforskade varandra mycket. Minns det som igår). Första mopeden, första motorcykeln, och allt annat. Allt så oskyldigt och utan problem. Vi var ett fint gäng där alla var välkomna. Jag minns ingen mobbning. Alla var ett kort tag ihop med alla. Det hånglandes hit och dit. Det provades t.o.m om man var homosexuell eller inte. Ingen var elak efter att saker tog slut eller uppdagades. Jag var nog ihop med dem flesta tjejerna i ett par dagar eller så. Men jag var inte tillräckligt snygg för att få den vackraste av alla. Flisan menar jag såklart. Det var ett par underbara år. Tror det var från 1972-1983. Men lite osäker. Återkommer när jag minns mer.
Se Elvis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!