Förlåt

mig för mitt svek!
Jag beter mig så jävla illa ibland och skäms som en hund över det.
Varför ljuger man för någon man älskar?
Varför är man inte rakryggad att man kan säga sanningen?
Varför tror mna att man räddas av lögnen?
Jag har ingen aning och nu sitter jag fast i skiten.
Jag försöker säga sanningen även om den är lite konstig men förstår
precis varför du inte tror på mig.
Jag har ju ljugit förr!
Men nu är det slut på lögner och hur otrolig sanningen än är så är den sann!
Jag kommer aldrig ljuga för dig något mer och säga sanningen i fortsättningen.
Hur elak den än är!
För det är du värd!
Du är inte värd det jag ställde till med.
Så jag ber om förlåtelse och hoppas att jag får den.
......seeya......