När en människa man knappt känner avlider så brukar jag reagera med
en sorg som är mänsklig sorg på ett lite avvaktande sätt och en tanke på att jag känner ju inte människan så jag kan inte känna denna tunga sorg som när en anhörig går bort.
Men i detta fallet så känns det som mycket mer än så.
Jag har aldrig pratat med honom.
Jag har aldrig sett han ens på riktigt nära håll (på handskakningsavstånd alltså).
Ändå så känner jag det som en familjemedlem har gått bort.
Som att han har bott eller levt med mig länge.
Min dotter ringer och är hysteriskt ledsen över att VÅR Ivan Turina har avlidit!
Först så säger jag bara att vi känner ju inte ens honom så du får lov att ta det lite lugnt.
Men så fort jag lägger på luren så kommer sorgen som ett knytnävsslag.
Jag känner nästan som om tårarna ska börja spruta vilken sekund som helst.
Och jag förstår min dotters sorg totalt nu.
Tycker det värmer oerhört att hela Fotbolls-Sverige känner med oss AIKáre nu.
Läser på en massa forum och jag känner den värme som finns blan doss fotbolls supportrar.
Alla vi som "hatar" varandra känner sympati och kärlek över hatgränserna.
Tycker oerhört synd om Ivan´s anhöriga och familj i dagsläget och hoppas verkligen
dom får all den hjälp dom behöver.
Inget känns viktigt en dag som denna.
Hoppas att alla dyker upp på Friends Arena på måndag för en värdig hyllning av
en stor människa!
Och låt Ivan´s minne leva kvar hos oss på alla möjliga sätt.
Vila i Frid Ivan
Himlen har fått en stor profil och vi har tappat en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!